Moviezine.se MovieZine.se · Blogg: Bloggywood · Sweet Spot · Bollywood Dreams · Nollnolltalet · TeeVee · Ragnhilds rekvisita
Sök

Etikettarkiv: Chan-wook Park

1. Old Boy - Hämnden (2005)

Dae-Su, en helt vanlig medelålders man, blir kidnappad och inlåst i en cell i 15 år utan förklaring. Hämndbegäret på förövaren som förstört hans liv och tagit hans familj ifrån honom växer sig allt starkare för var dag som går.

Efter 15 år blir han plötsligt frisläppt med en plånbok fylld med pengar och en mobiltelefon. Han får fem dagar på sig att ta reda på sanningen om varför han blev kidnappad och utkräva hämnd.

Här är den. Vår förstaplacering. Old Boy. Filmen som tog begreppet hämnd till en helt ny nivå.
Med denna film introducerade Chan Wook-Park sig själv med dunder och brak på riktigt för västvärlden. Den är baserad på den japanska mangan med samma namn, vann Grand Prix i Cannes och har en stadig placering i mellanskiktet på IMDB:s topp 250-lista och definierar i stort sett det som var så nytt och fräscht i den Sydkoreanska vågen som kom för ett par år sedan.

Den stora håriga säcken till story och dess nattsvarta humor ekar av både Greven av Monte Cristo och grekiska tragedier som av allehanda noir-filmer och Hitchcock men är ändå originell och annorlunda. Inramat av ett otroligt stiliserat och uppfinningsrikt bildspråk och ackompanjerat av ett smekande kraftfullt och dystert soundtrack blir Old Boy ett sadistiskt och surrealistiskt mästerverk. Chan-Wook Park verkar nästan ha för kul i registolen och är inte rädd för tvära kast när han tar oss på den här brutala vansinnesfärden.

Mellan alla twistar, vändingar och serietidningsvåld så finns det ändå värme och hjärta för karaktärerna. Det är Choi Min-siks hängivenhet och vansinniga prestation som den trasiga och burdusa Oh Dae-su kombinerat med Parks fingertoppskänsla för att vända ut och in på genrekonventioner och låtsas som ingenting som gör Old Boy till den käftsmäll den faktiskt är. Den är så over-the-top att det förslår men tar sig själv på fullaste allvar och har en sån makalös energi inom sig att den vibrerar, nästan pulserar och man kan bara hjälplöst se på när dess antihjälte sugs ner i en allt större virvelström av tragiskt och våldsamt hämndbegär.

Det är en uppfriskande men rå och omskakande upplevelse och den är inte för alla.
Men den är vår favorit.

Visste du att?

  • Alla låtar på soundtracket är döpta efter andra filmer, mestadels noir-filmer
  • Choi Min-sik är buddhist och var tvungen att be efter varje tagning med bläckfisken
  • För den berömda korridorscenen krävdes det 17 tagningar på tre dagar. Allt i en enda tagning. Det enda som fixades digitalt var kniven och några slag som inte träffade riktigt rätt

Se/köp den här

24. Hämnarens resa (2002)

Ryu är desperat. Han har just fått sparken eftersom han tagit hand om sin sjuka syster. För att överleva behöver han en ny njure och därför försöker Ryu köpa en på svarta marknaden. Men han blir bedragen och lurad på sina sista pengar. När allt hopp tycks vara ute säger Ryus flickvän: - Det är inte ädelt att kidnappa någon för en god sak…

En liten flicka förs bort och den rike fadern, Dongjin, krävs på pengar. Men saker går fruktansvärt fel och flickan hittas dagen därpå drunknad. Bortom all kontroll tar fadern upp jakten på förövarna. En ond spiral har satts i rörelse, och ingen verkar undkomma att långsamt dras ner i en nattsvart avgrund av dödlig desperation.

Chan-Wook Park har sagt att “Hämnarens Resa” är “en mörk, grym sorts film”. Med tanke på hur jävla ond den här filmen är mot alla inblandade är det en grov underdrift. Storyn är så hårdkokt orättvis att man baxnar och så oförutsägbar att man vill applådera. Stämningen är mörk och brutal. Våldet, i de små doser det kommer och hur stiliserat det nu må vara, är chockerande kompromisslöst.

Det är en i allra högsta grad nihilistisk film där svart och vitt inte existerar. Bara olika gråzoner. Det mest intressanta är hur den får oss att tvivla på vem vi ska sympatisera med, Ryu eller Dong-Jin, genom att ifrågasätta vår egna moraliska ståndpunkt

Visste du att?

  • Regissörens originaltanke var att gradvis ändra färgerna till svartvitt ju längre filmen led. Budgetproblem ledde dock till att dessa planer skrinlades. Idén återanvändes dock i specialversionen av region 3-utgåvan av “Lady Vengeance”.
  • Manuset skrevs på 20 timmar nonstop.

Se/köp den här

79. Lady Vengeance (2006)

Lee Guem-ja har suttit i fängelse i 13 år för att ha kidnappat och mördat en 6-årig pojke. När hon släpps ut sätter hon genast igång med den plan hon under hela fängelsevistelsen jobbat på, nämligen att hämnas på mannen som egentligen är skyldig till brottet hon suttit av straffet för.

Lady Vengeance” är en film som elegant och med lätt hand slänger sig mellan genres. Den är poetiskt vacker och känns samtidigt ofta som en serietidning. Den funkar oavsett om man vill gräva djupare och hyvla bland de moraliska lagren eller se den som en färgglad och rå bergochdalbana av underhållning.

Man ska inte sticka under stol med att Lee Guem-Ja är cool och stiligt stenhård, men samtidigt är hon känslomässigt kluven angående sina handlingar och chockerande manipulativ (å andra sidan, vad skulle DU vara i en sådan situation?). Hon har dessutom den coolaste pickadollen man sett på mycket länge.

Visste du att?

  • Chan-wook Park ville från början ha en kvinna i medelåldern för huvudrollen. Han önskan var att ha Du-shim Ko i rollen som Geum-ja. Han ändrade sig dock eftersom Du-shim Ko var aningens äldre än han hade tänkt sig och ville inte att filmen skulle bli för lik John Cassavetes “Gloria” från 1980.
  • Snön som syns i slutet är inte riktig snö. De körde in ett antal lastbilslast med salt som de spred ut över gatan och fiade till scenen i efterhand med specialeffekter.

Se/köp den här