Moviezine.se MovieZine.se · Blogg: Bloggywood · Sweet Spot · Bollywood Dreams · Nollnolltalet · TeeVee · Ragnhilds rekvisita
Sök

Etikettarkiv: USA

« Äldre inlägg
Wednesday, December 30, 2009

2. No Country For Old Men (2008)

Efter att de senaste åren mest gjort komedier återvänder bröderna Coen till sin ursprungsgenre - blodig, hårdkokt thriller. Tommy Lee Jones spelar en desillusionerad sheriff som får ta följderna av att en jägare en dag ramlar på några lik, en hög heroin och 2 miljoner dollar, i hans distrikt. En händelse som får vålsamma konsekvenser.

Bröderna Coens “No Country For Old Men” är blodig och lågmäld. Till en början är våldet vi får presenterat för oss på duken väldigt grafiskt. Men ju längre filmen går desto mer utspelar sig våldet utanför bild. Det är inget frosseri i våldsporr; ett kort som är poppis att dra i många andra filmer.

Det kortet behövs inte i denna film. Efter att ha sett vad som hänt tidigare så vet vi vad som är på väg att hända när mannen med frisyren kommer; vi har redan sett det och vi behöver inte se det igen. Det kan vi tacka bröderna Coen för.

Lågmäld var ett annat ord som användes ovan. Tempot i “No Country For Old Men” är långsamt men det finns en ständig närvaro av krypande spänning och den har dina nerver i helspänn. Något som jag upptäckt är min typ av favoritfilm.

Javier Bardem som Anton Cigurh är en man utan humor och som håller vad han lovar, vilket vi får lära oss och karaktärer i filmen gruvligt får uppleva. Anton är bland det läskigaste du kan se på film och det är tack vare Bardem.

“No Country For Old Men” är inte bara decenniets näst-bästa film; det är en framtida klassiker.

“Call it. Friendo”

Visste du att?

  • Josh Brolin lyckades inte få en provspelning hos bröderna Coen för rollen som Llewelyn i filmen. Så han bad Robert Rodriguez om hjälp under inspelningen av “Planet Terror”. Hans provspelningsband regisserades av Tarantino, filmandes med en sjumiljonerskamera av Rodriguez och Marley Shelton, som spelade Brolins fru i Grindhouse-filmen, ställde upp som Llewelyns fru.
  • Bröderna Coen klipper alla sina filmer sedan “Blood Simple” under ett pseudonym, Roderick Jaynes. Detta sedan facket inte tillåter att två personer tillskrivs som klippare för en film. Roderick Jaynes blev oscarsnominerad för “No Country For Old Men”, tillika “Fargo” 1996. Skulle han ha vunnit så blir det prispresentatören som tar emot priset å Rodericks vägnar då regler säger att man inte får skicka någon annan att ta emot en oscarsstayett efter Marlon Brando/Sacheen Littlefeather debaclet. Undantag har dock skett, t ex då Heath Ledgers familj mottog priset å hans vägnar.
  • I romanen, men inte i filmen, nämner sheriffen ett mord på en domare i San Antonio. ,Romanen utspelas 1980 och mordet, som skedde på riktigt, på domaren utfördes av en hyrd mördare vid namn Charles Harrelson. Charles Harrelsons son, Woody, medverkade senare i filmatiseringen av boken.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 10-1 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
23 kommentarer · Skriv en kommentar!
Tuesday, December 29, 2009

3. There Will Be Blood (2008)

En berättelse om familjerelationer, girighet, religion och olja i sekelskiftets Texas, där allting kretsar kring en man (spelad av Daniel Day-Lewis) och hans projekt i oljeindustrins barndom.

“I… drink… your… milkshake!” För dig som inte sett “There Will Be Blood” så känns nog citatet lösryckt och oförståeligt. Möjligt att du känner igen den ändå då Paul Thomas Anderson skapade en nutida populärkultureplik från filmens slutscen som florerade efter filmens premiär.

Men han lyckades inte enbart med att skapa en nutida populärkulturreplik. Paul Thomas Anderson lyckades skapa en film med makalöst karaktärskådespel från Daniel Day-Lewis, otroligt foto från Robert Elswit och stämningshöjande musik från Radioheads Jonny Greenwood.

Låt oss gå tillbaka till Daniel Day-Lewis. Han är en gud. Han är skådespelarnas Zeus. Han tar rollen som Daniel Plainview och det finns ingen tvekan, du tror på varenda ord han levererar och oftast så är du rätt och slätt rädd för den mannen. Vi kan nog avgöra det här och nu. Skulle vi lista de 100 bästa rolltolkningarna de senaste tioåren så finns det bara en vinnare: Daniel Day-Lewis.

Visste du att?

  • Paul Dano var från början enbart kontrakterad till att spela en mindre roll som Paul Sunday, Eli Sundays bror. PT Anderson ändrade sig dock när Dano spelat in sina scener som Paul Sunday och gav honom rollen som Eli också. Detta hände på en fredag. På måndagen började inspelningen för Elis scener. Daniel Day-Lewis hade dock ett år på sig att förbereda rollen som Daniel Plainview.
  • Inspelningsplatsen till “There Will Be Blood” var granne med inspelningsplatsen till “No Country For Old Men”. En dag när de testade pyrotekniken för att simulera en oljebrand för “There Will Be Blood” så blev rökpelarna så höga att Bröderna Coen var tvungna att avbryta inspelningarna av sin film eftersom det syntes i bild. Dessa två filmer blev sedan konkurrenter för bästa film under Oscarsgalan det året.
  • Dillon Freasier, som spelar den unge H.W. Planview, är ingen skådespelare. Han gick på den lokala skolan där inspelningen pågick. Hans mamma var dock nyfiken på vem Daniel Day-Lewis var och hyrde “Gangs of New York” där han spelar en hårdför gängledare kallas The Butcher med förkärlek för yxor. Hon blev förskräckt och ville stoppa sin sons medverkan. Inspelningsteamet lyckades dock förhindra detta genom att ge mamman en kopia av “Oskuldens tid” där Day-Lewis spelar en mycket mera respektabel man.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 10-1 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
14 kommentarer · Skriv en kommentar!
Saturday, December 26, 2009

6. Lost In Translation (2004)

Lost in Translation är en film om två amerikanska främlingar som träffas på samma hotell under en veckas vistelse i Japan. Det är två till synes omaka personer som troligen aldrig skulle ha träffats under andra omständigheter. Charlotte (Scarlett Johansson) är en tjugoårig tjej som följt med sin man John (Giovanni Ribisi) på ett fotograferingsjobb. Bob Harris (Bill Murray) är en medelålders man vars syfte med resan till öst är att vara med i en reklamsnutt. Det enda de till en början tycks ha gemensamt är ensamhet.

Vad var det egentligen som gjorde “Lost in Translation” blev så väl emottagen? Var det Sofia Coppolas status som filmvärldens it-girl? Eller kanske att filmen så drömskt skildrar västerlänningars dröm om neonljusens Tokyo? Eller var det helt enkelt för att den var en så bra story?

Filmen är en rak och enkel historia - Bob Harris och Charlotte möts när de båda är ensamma och befinner sig i världar där mycket som borde vara bekant blir “lost in translation”. Men i viktiga scener är den också medvetet vag och selektiv, säkert lika mycket för att inte förhållandet mellan Bob och Charlotte ska framstå som opassande som för att filmen ska bli “poetisk”.

Sofia Coppola skrev och regisserade och precis som i hennes första “Virgin Suicides” så är “Lost in Translation” suggestiv och mycket stämningsfull. Bill Murray, i rollen som Bob Harris, spelar i princip sig själv och Scarlett Johansson är mycket övertygande i sin genombrottsroll.

Visste du att?

  • Coppola skrev rollen specifik för Bill Murray. Hade han tackat nej så hade hon aldrig gjort filmen.
  • Är du sugen på att bo på hotellet som Charlotte och Bob bor på så är det Park Hyatt Tokyo.
  • Bill Murrays favoritfilm som han själv medverkar i.

Se/köp den här

Gästbloggare: Ulf Bergström var den första personen att hoppa på Bloggywood när det begav sig tidigt 2007. Nu gör han karriär på ett stort svenskt företag och jobbar mot den asiatiska marknaden.

Av Gästbloggare
Skrivet i 10-1 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
4 kommentarer · Skriv en kommentar!
Friday, December 25, 2009

7. Inglourious Basterds (2009)

Shosanna Dreyfus blir vittne till hur hela hennes familj blir kallblodigt avrättade av nazisterna, ledda av överste Hans Landa. Hon lyckas fly till Paris, där hon planerar sin hämnd, och kommer i kontakt med kapten Aldo Raine och hans förband med soldater av judisk börd. Detta förband har ett mål - att döda så många nazister som möjligt.

Jag bashar inte nån av Tarantinos andra filmer men Inglourious Basterds känns som det närmaste han kommit till Pulp Fiction, i form av känsla och kvalitet. Men det är ingen rättvis jämförelse mellan de två (eller nån av de andra).

Tarantinos stiliserade, judiska hämnardröm och alternativa version av andra världskriget är dock inget annat än briljant och storstilad underhållning.

Det är en storslagen historia berättad på ett väldigt intimt vis där nästan varje scen är så laddad med spänning mellan karaktärerna att man sitter och vrider sig i stolen. Men den är också väldigt rolig. Man sitter där och småfnittrar samtidigt som man har händerna för ansiktet och tittar genom fingrarna för att den får en att känna sig obekväm.

Tempot är väl avvägt och härligt långsamt, på ett sätt som skulle göra Sergio Leone stolt. Och som vanligt så finns det ju ingen brist på filmreferenser. Han sätter alla filmnördar och kritiker på plats med vem som besitter mest triviakunskaper. Det är en av de sakar jag gillar bäst med Tarantino. Hans kärlek till film skiner genom varenda ruta. Genom sina filmer får han mig att vilja se så mycket mer film. På samma gång som han med musikval, bildkompositoner och dialoger quizzar oss så uppmanar han oss att blicka tillbaka och utforska mer av filmhistorien.

Visste du att?

  • Urpsrunget till ärret på Aldo Raines nacke nämns aldrig i filmen. I manuset så hintas det om att Raine överlevt en lynchning, vilket var en vanlig bestraffning på 20- och 30-talet.
  • Wilhelm-skriket kan höras två gånger i filmen. Första hälften av skriket hörs ungefär 90 minuter in i filmen och den senare hälften kommer ungefär 20 minuter senare.
  • Första klippningen av filmen slutade på 3 timmar och 10 minuter. Tarantino och Sally Menko klippte ner den till dess slutgiltiga längd på bara två dagar innan den skulle visas offentligt.

Se/köp den här

Av LB
Skrivet i 10-1 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
9 kommentarer · Skriv en kommentar!
Thursday, December 24, 2009

8. Wall-E (2008)

Vi befinner oss långt in i framtiden och människan har sedan länge flytt jorden i väntan på besked att kunna återvända. Kvar finns bara en flitig liten robot vid namn WALL-E. Ensam har han fortsatt göra det han en gång i tiden byggdes för, nämligen att städa upp och packa ihop skrot. Och efter att ha gjort det varje dag i flera hundra år har han blivit en mästare på sitt jobb!

Men det är ensamt, så när robotsonden EVA plötsligt dyker upp blir WALL-E helt trollbunden. Vem är hon? Var kommer hon ifrån? Vad gör hon på jorden? Svaren får WALL-E då han bestämmer sig för att följa efter EVA på ett oväntat och spännande äventyr genom världsrymden!

Pixar och regissören Andrew Stanton har i dessa tider, med Tony Scott, MTV-klipp, skakig kamera och allt där till, skapat en film som till stor del inte innehåller någon dialog. 22 minuter in i filmen byts de första orden mellan Wall-E och EVE, 39 minuter in i filmen hör vi för första gången “mänsklig” dialog.

Den första delen av filmen är av sällan skådad kvalitet och jag vågar säga att det var länge sedan man fastnat så för en karaktär som Wall-E och en film som denna. “Wall-E” har ett engagerande manus på många sätt och deras sinne för detaljer är med även denna gång och trots kliniska robotar är mysfaktorn är hög när man utforskar ytterligare ett nytt område, rymden.

Pixar har nästan överträffat sig varje gång de skapat en ny film och “Wall-E” är det bästa som hittills kommit från detta företag. Roboten Wall-E visar upp ett känsloregister som många skådespelare bara skulle kunna önska att de hade och sällan har rymden varit så vacker som den är här.

Den är vacker, välgjord och den låter som inget annat. Eller. Visst känner du igen ljuden: Wall-E har samma uppstartsljud som datorerna som kommer från det där Cupertinoföretaget och städroboten M.O. (en personlig favorit) låter som en rakapparat. För detta kan vi tacka Star Wars-ljuddesignern Ben Burtt.

Nå. Ser ni alla framtida filmmakare? Det är här som skåpet ska stå. Wall-E har visat oss det.

Visste du att?

  • Pixar tog hjälp av den legendariska filmfotografen Roger Deakins för ljussättning och foto av flertalet scener.
  • Den första filmen från Pixar som innehåller en live-action-skådespelare, nämlingen
  • EVEs design kommer bland annat från Jonathan Ive. Närmare känd som chefsdesigner hos Apple och designer av iPoden.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 10-1 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
3 kommentarer · Skriv en kommentar!
Tuesday, December 22, 2009

10. Brokeback Mountain (2006)

Med Wyoming och Texas mäktiga landskap som bakgrund, berättar Brokeback Mountain historien om två unga män, rancharbetaren Ennis Del Mar och rodeocowboyen Jack Twist, som träffas sommaren 1963 och om det oväntade och livslånga band de knyter.

En gaywestern signerad Ang Lee! En historia om homosexuell kärlek i en tid och ett land där det aldrig talades, om än väldigt sällan, om kärlek mellan två män. Det tragiska är att det på flera ställen i USA och världen fortfarande är så.

Men vi ska fokusera på att “Brokeback Mountain” är en kärlekshistoria. Utsökt fotad av Rodrigo Prieto, mästerligt regisserat med tonvis av atmosfär men framförallt välspelat från Heath Ledger, Jake Gyllenhaal och Michelle Williams.

De komplikationer, den lycka och den tragedi Ennis del Mar och Jack Twist möter på vägen utgör ett starkt bevis för kärlekens styrka och uthållighet. En kärlekshistoria som fullständigt bedövade mig när eftertexterna började rulla och den bästa kärlekshistorien som filmats på tio år. Minst.

Visste du att?

  • Enligt rykten så höll Heath Ledger på att bryta Jake Gyllenhaals näsa under en kyss-scen.
  • När Ang Lee filmade “Förnuft och känsla”, speciellt en scen som innehöll får, lovade Ang att aldrig mera göra en film där får ingår. Detta enligt Emma Thompson som skriver det i sin bok.
  • Två skjortor, som är en betydande del av handligen, såldes på en auktion 2006 för 101 000 dollar.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 10-1 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
8 kommentarer · Skriv en kommentar!
Monday, December 21, 2009

11. Memento (2001)

Även om Leonard Shelby med sina dyra kläder, sin Jaguar och alla sina pengar verkar vara en framgångsrik affärsman går hans liv ut på bara en sak. Att hitta den man som våldtog och mördade hans hustru. Men Shelby lider av en ovanlig form av minnesförlust. Efter en kvart glömmer han var han är, vart han ska och varför. Han måste därför hålla ihop sitt liv genom att ta kort och använda sin kropp som anteckningsblock. Men det finns en sak han aldrig glömmer: Hämnden.

Leonard har inte möjligheten att skapa nya minnen. Han tar bilder på alla han träffar och skriver korta lappar för att kunna leta reda på hans frus mördare. Som du kan tänka dig så är detta perfekt upplagt för paranoia, misstänksamhet, förvirring och svek. Det är precis vad vi får i denna film som börjar där den slutar.

De som jag har hört snacka ned “Memento” har sagt att historien är svag, att den inte alls skulle vara lika spännande i kronologisk ordning och att den bara är en gimmick. De som tycker det har verkligen missuppfattat alltihop.

En gimmick är något som existerar enbart för att dra till sig uppmärksamhet. Den uppklippta strukturen i “Memento” tar sannerligen en hel del uppmärksamhet; men den har en fantastiskt viktigt funktion. Publiken får uppleva händelseförloppet på samma sätt som antagonisten Leonard; vi vandrar i hans skor. Vi är lika förvirrade och kan precis som Leonard bara gissa oss fram till vem som det går att lita på och vad som är sant.

“Memento” är Christopher Nolans genombrottsfilm som han gjorde tillsammans med sin bror Jonathan. Manuset belönades med en nominering för bästa originalmanus på Oscarsgalan det året.

Visste du att?

  • På DVD-versionen (Region 2) finns möjligheten att se filmen i kronologisk ordning.
  • Tatueringsstudion i filmen är döpt efter Christopher Nolans fru Emma Thomas som även var medproducent på filmen.
  • Numret till Teddys telefon är 555-0134. Samma telefonnummer har även Marla Singer i “Fight Club”.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 20-11 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
8 kommentarer · Skriv en kommentar!
Sunday, December 20, 2009

12. Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford (2007)

Handlingen i Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford följer en av amerikansk historias mest ökända och laglösa personer. Den karismatiske och oförutsägbare Jesse James planerar sitt nästa stora bankrån, och lyckas samtidigt starta ett krig mot sina fiender, som sedan länge längtat efter den belöning och den ära som väntar den som lyckas fånga den svårfångade James. Trots detta kan det största hotet komma från de han mest litar på.

Det finns mycket att bli imponerad av och beundra i (djupt andetag nu) The Assassination Of Jesse James By The Coward Robert Ford. Nick Cave och Warren Ellis påträngande och djupt melankoliska musik. Roger Deakins drömska och hänförande foto. Pitts psykotiska och återhållsamma Jesse James och Afflecks storögda och smått homoerotiska Robert Ford är trollbindande och inget annat än lysande. I mina ögon har ingen av dem varit bättre än just i TAOJJBTCRF. På det hela taget så är det fantastiska, om än små, prestationer från hela ensemblen, Sam Shepard, Sam Rockwell, Jeremy Renner och Paul Schneider.

Filmen har ett lugn över sig, men samtidigt så vibrerar varje ord, varje bildkomposition och drag med stråkarna en känsla av överhängande undergång. Den känns lite som anti-westernfilmerna McCabe & Mrs. Miller och Pat Garrett And Billy The Kid fast sedd genom Terrence Malicks ögon.

Det här är bara regissören Andrew Dominiks andra film. Men han känns redan som en mogen och fullfjädrad filmskapare. Med TAOJJBTCRF utstrålar han en enorm känsla för kvalitet, öga för detaljer, återhållsamhet och vettet att låta saker ta sin tid.
Han är en kille att hålla ögonen på.

Visste du att?

  • Valet mellan vem som skulle spela Robert Ford stod tillslut mellan Casey Affleck och Shia Lebeouf. Rollen gick till Affleck då Shia kändes något för ung för rollen.
  • Enligt regissören Andrew Dominik så hade Brad Pitt i sitt kontrakt att titeln på filmen inte fick ändras.
  • Filmen omgärdades av en hel del trubbel under produktionen. Regissören ville göra en “Terence Malick”-film medan Warner Bros. ville ha lite mera action. Trots att Andrew Dominik var en regissör med väldigt lite tyngd fick han som ville. Mycket tack vare Brad Pitt som var medproducent på filmen via sitt produktionsbolag. Dominiks originalklippning närmar sig dock 4 timmar i speltid. Den långa versionen visades under Venedigs filmfestival där Brad Pitt vann för bästa skådis och filmen hyllades som “majestätisk”.

Se/köp den här

Av LB
Skrivet i 20-11 · Etiketter: ·
Ingen kommentar ännu. Du kanske blir först? · Skriv en kommentar!
Saturday, December 19, 2009

13. Requiem For A Dream (2001)

Fyra människor har fastnat i olika former av beroende, allt från knark till medier, kaffe och cigaretter. För missbrukaren är det kallsvettiga timmar av väntan, avbruten av en plötslig befrielse.

“Requiem For A Dream” är än så länge Darren Aronofskys bästa film. Och killen kan det där med att berätta en historia som bländar med hjälp av ljud, smart klippning och finfint foto.

Vi får följa de fyra personerna i deras nedstigande i helvetet som är drogberoende och det tog ett bra tag innan jag ens drack ett glas vin efter att skådat denna. Musiken från Kronos Quartet och Clint Mansell är också en av de soundtrack som stannat kvar längst hos mig, på både gott och ont.

Men det är så klart inte bara det som står ut. Veteranen Ellen Burstyn som den dietpillerknaprande änkan är helt lysande och Marlon Wayons fullständigt chockar med sin seriösa roll.

Den är hypnotiserande, fullständigt förkrossande, helt oförglömlig och så långt från Hollywoodbubbelgumsfilm du kan komma.

Visste du att?

  • Marlon Wayans gick från att göra “Requiem For A Dream” till “Dungeons & Dragons” och “White Chicks”.
  • De flesta filmer har mellan 700-800 klipp. Denna har runt 2000.
  • Dave Chapelle blev erbjuden rollen som Tyrone men tackade nej.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 20-11 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
5 kommentarer · Skriv en kommentar!
Friday, December 18, 2009

14. The Dark Knight (2008)

Skurken som kallar sig Jokern härjar i Gotham och Bruce Waynes hemliga alter ego, Batman tar hjälp av James Gordon och Harvey Dent för att fånga honom.

Gothams mörka riddare är tillbaka och inför 2008 års “The Dark Knight” så var snacket om hur regissören Christopher Nolan kunde överträffa “Batman Begins” och förväntningarna var skyhöga efter läckta bilder, bland annat på Jokern Heath Ledger.

Snacket om hur “The Dark Knight” skulle överträffa “Batman Begins” byttes dock helt ut när beskedet om Heath Ledgers bortgång i slutet av januari 2008 kom; istället började det snackas om hans sista stora roll. Personligen var jag rädd och besviken. Rädd för att för mycket fokus skulle hamna på Heaths bortgång och hans sista roll istället för filmen. Besviken för att filmen inte skulle få samma mottagande och bedömning eftersom en av filmens stora stjärnor gått bort så hastigt. Sedan sorg så klart; Heath var en skådis som jag länge tyckt om och alltid var nyfiken på vad han hittade på.

Heaths sista roll, jag skriver sista eftersom det var den sisa som han hann färdigställa, visade hans potential som skådespelare. Han gick in fullständigt i sin roll, känslomässigt som fysiskt, och det syns. En av de mest oberäkneliga filmskurkar du kommer att stöta på.

Överlag är det bra skådespeleri i filmen igenom, men den kommer alltid kommas ihåg för Heaths härjande i Gotham, som en galen hund.

“The Dark Knight” är magnifikt filmat, inledningsscenen är så tight (se den i Blu-ray och på HD-projektor. MAGNIFIKT!) och historien vänder ut och in på själv och levererar dilemman såsom Jokerns sociala experiment.

Vad jag mest kommer att komma ihåg? Penntricket så klart. När jag såg den på biografen för första gången så tappade jag hakan och funderade över möjligheten att få maskinisten att spola tillbaka rullen. En scen som är väldigt talande över hantverket “The Dark Knight”. Perfekt filmat, perfekt klippt och speciellt perfekt levererat.

Visste du att?

  • Detta är den första Batman-filmen som inte har ordet “Batman” i titeln.
  • När han fick frågan om varför han gav rollen till Heath Ledger, svarade Christopher Nolan: Because he’s fearless
  • Nestor Carbonell, som spelar borgmästaren i “The Dark Knight”, spelade “Bat Manuel” i kultserien “The Tick”.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 20-11 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
8 kommentarer · Skriv en kommentar!
« Äldre inlägg