Moviezine.se MovieZine.se · Blogg: Bloggywood · Sweet Spot · Bollywood Dreams · Nollnolltalet · TeeVee · Ragnhilds rekvisita
Sök

Etikettarkiv: Japan

Monday, December 28, 2009

4. Spirited Away (2003)

Chihiro och hennes föräldrar stannar vid en avlägsen och övergiven rastplats. Men när kvällen faller på har föräldrarna förvandlats och Chihiro börjar själv ändras. Hon får ett löfte om hjälp att bryta förbannelsen och måste under tiden jobba på ett badhus för gudar och andar.

Jag har ett problem, om än kanske angenämnt problem. Det är så att jag aldrig sett en japansk animerad film; åtminstone inte förrän för ett antal månader sedan. Då satte jag äntligen tänderna i Miyazakis “Sen to Chihiro no kamikakushi”. Nu förstår jag varför Hayao Miyasaki förknippas med ordet “berättargeni” och jag är lite rädd för att jag satt ribban högt när det kommer till anime med att börja med denna film.

Det finns inga gränser för den värld som Miyasaki skapat i “Spirited Away” och filmen förutsätter att den värld han målar upp är lika normal som den verkliga. Det är en värld fylld av gudar och andar men kretsar kring de “vanliga människorna” som jobbar på badhus som gudarna frekventerar. Den är fylld av liv, är helt unik, lite knasig och består av mängder av älskvärda karaktärer. Uppfinningsförmågan från Miyazaki huvud och händer är sannerligen ett under att få uppleva.

Animationen och stilen, för mig som är anime-oskuld, var till en början lite störande. Men det tog inte många minuter förrän man var helt förlorad, eller helt Spirited Away om ni ursäktar, i dess värld, historia och den vackra tonsättningen.

En magisk, imponerande, tårfylld, glädjefylld och hjärtevärmande resa genom en land fylld av fantasi och drömmar.

Det är inget snack om saken, jag ska börja beta av Studio Ghiblifilmer från och med nu.

Visste du att?

  • Renandet av flodguden kommer från en episod i Miyazakis egna liv när han hjälpte till att rena en flod från cyklar och annat skräp.
  • Den första animefilmen att bli nominerad och vinna en Oscar.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 10-1 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
5 kommentarer · Skriv en kommentar!
Sunday, December 27, 2009

5. Zodiac (2007)

Den verkliga historien om en seriemördare som var känd som Zodiac Killer och som terroriserade San Francisco i 25 år. Mördaren får enorm medial uppmärksamhet och många tar på sig skulden, fejkar brev och tipsen fullkomligt haglar in. Två män blir som besatta av fallet; serietecknaren Robert Graysmith på tidningen San Francisco Chronicles och polisinspektören David Toschi. Graysmith är en man som aldrig kommer att vila förrän han får se mördaren i ögonen. Men är han den enda som kan lista ut mördarens identitet när alla andra misslyckats?

Zodiac är en grym, mörk och hypnotiserande historia som från första rutan tar ett stadigt grepp om dig. Finchers metodiska och nästan tre timmar långa informationsdump till katt-och-råtta-lek är fascinerande och rafflande.

Det är besattheten. Den utdragna historien. Det är frustrerande och framför allt är det spännande. Trots att ingenting egentligen händer. Men karaktärernas besatthet i att få veta sanningen smittar av sig och när de tre timmarna (eller 22 åren) är slut så suktar man efter mer.

Egentligen är det svårt att peka ut en sak som verkligen sticker ut och tilltalar en i Zodiac, för allt är i stort sett perfekt. Det toppklassiga och sansade skådespeleriet. Det mörka och murriga men ändå monokroma fotot. De galet detaljrika och autentiska sceonografierna och kläderna. Den tidsenliga soundtracket, plus David Shires originalmusik. Och specialeffekterna, de makalösa effekterna som sömlöst vävs in på så många ställen. Och allt är där för att berätta en välskriven, tung och intrikat story. Man blir alldeles varm i hjärtat av att se sånt här hantverk. Det är den första periodfilm jag sett som faktiskt känns som att den är gjord på den tiden den ska utspelas.

Visste du att?

  • Hade inte Jake Gyllenhaal tackat ja till rollen som Robert Graysmith så stod Orlando Bloom högst upp på önskelistan.
  • Allt blod i mordscenerna är tillagt i efterhand för att spara tid.
  • Olika personer spelar Zodiac-mördaren vid varje mord, detta för att reflektera olika vittnesmål.

Se/köp den här

Av LB
Skrivet i 10-1 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
10 kommentarer · Skriv en kommentar!
Monday, November 30, 2009

32. Battle Royale (2000)

Skulle du kunna döda din bästa vän? 42 ungdomar ställs inför den frågan, innan de placeras på en öde ö där de inte har något annat val än att döda, eller dödas av sina kamrater. En fullständigt grotesk situation, där den enda som kommer att lämna ön är den som har överlevt slakten efter att ha mördat sin bästa vän, pojkvän eller flickvän. Alltihop övervakas av helikoptrar och datorer under ledning av den galne läraren och “lekledaren” Kitano (spelad av Takeshi “Beat” Kitano).

Japanska tonåringar slaktar varandra på en ö i en kamp om överlevnad. Den meningen är egentligen den enda som behövs för att sälja in den här filmen. Kinji Fukasaku har aldrig varit den som grämt sig över att visa våld på bioduken. Och här har han nog överträffat sig själv.

Bakom den blodstänkta blandningen av The Running Man, Flugornas Herre, Wedlock och Expedition Robinson så finns det en dräpande satir över bland annat högerkonservativ politik och våldets enfald. Den kanske inte riktigt lyckas nå ut med sina budskap hela vägen men den är fortfarande värd en titt. Det är en sån där film som är så härligt svår att definiera. Inte riktigt en action och en inte riktigt en rysare eller thriller och egentligen inte nånstans mittemellan. Den är bara Battle Royale.

Det är hårt. Det är blodigt. Det är svart humor. Och det är japanskt, väldigt japanskt.

Visste du att?

  • Ingen av skådespelarna hade någon stunt double.
  • Många medlemmar i det japanska parlamentet försökte förbjuda filmen. Försöken resulterade bara i mer uppmärksamhet för både filmen och boken den är baserad på.
  • Kinji Fukasaku ska ha sagt att filmen delvis är baserad på hans upplevelser under andra världskriget när han jobbade i en fabrik som ständigt blev bombarderad av de allierade. Många av hans medarbetare överlevde bara en dag eller två och han lärde aldrig känna nån av dem.

Se/köp den här

  • Se direkt: Headweb - Streaming - 29 kr
  • Ladda ned: Film2home - Nedladdning - 99 kr
Av Daniel Feldt
Skrivet i 40-31 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
4 kommentarer · Skriv en kommentar!
Sunday, November 15, 2009

47. Paprika (2006)

“Paprika” handlar om en revolutionerande maskin som gör det möjligt för forskare att ta del av och dokumentera deras patienters drömmar. När maskinen blir stulen, skickas en orädd detektiv och en framstående psykolog för att hämta tillbaka den innan den hamnar i ”dröm-terroristens” händer.

“Paprika” är en spektakulärt mardrömslik men samtidigt inbjudande resa till det surrealistiska gränslandet mellan fantasi och verklighet. Precis som drömmar är den här världen en nonsensröra av livserfarenheter, baktankar, rädslor och önskedrömmar blandat med popkultur och de historier som utgör våra liv.

Fast storyn i Paprika må vara nog så tankeväckande, och stundtals rätt svår att hänga med i, så tar den ändå ett steg tillbaka och låter det visuella vansinnet och drömmars bisarra logik driva den framåt istället. Jag är inte säker på att det viktiga med Paprika är att man ska förstå den, utan snarare uppleva den.

Så slappna av, lätta på ditt grepp om verkligheten, släpp lös fantasin och känn hur gränserna suddas ut.

Visste du att?

  • Yasutaka Tsutsii, författaren till boken som filmen är baserad på, och filmens regissör, Satoshi Kon, gör rösterna till de två bartenders som Konakawa pratar med.
  • När Paprika intervjuar Kogawa när han befinner sig i sin filmskapargestalt så liknar hans sätt och utseende Akira Kurosawas.

Se/köp den här

Av LB
Skrivet i 50-41 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!
Sunday, October 25, 2009

68. All About Lily Chou-Chou (2001)

Yuichi är en mobbad och misshandlad tonåring som fritidsintresse driver en fan-site om sångerskan Lily Chou Chou under namnet Philia. Han träffar en annan Lily-fan vid namn Blue Cat. Stegvis börjar det verkliga livet att bli mer och mer outhärdligt för honom. Den enda han kan luta sig emot är Blue Cat. Vi får följa hans liv från 13 till 15 års ålder. Till slut kommer den dag när han skall gå på en speciell Lily-konsert…

Att se på “All About Lily Chou-Chou” är en krävande upplevelse. Den ställer såna krav på tittaren. Den är nästan tre timmar lång, oerhört långsam och ofta vad som känns som inkonsekvent i sitt berättande. Den är tyst, repetetiv, hemsk och alldeles underbar. Filmen i sig har lika många brister som ungdomarna och den verklighet som visas upp. Och det är det som gör den briljant, att den är en del av vad den försöker porträttera. Det är en film som med ett förförande och hypnotiskt yttre förmedlar mycket substans, så länge man inte förväntar sig att allt är utstakat åt en i förväg.

Det är en stillsam och melankolisk tour de force som med en bullseye träffar en rakt i hjärtat och på ett fint men väldigt grymt sätt visar hur väl popmusik, och numer internet, och tonårens sökande efter en identitet är sammanflätade.

Visste du att?

  • Lily Chou-Chou är en fiktiv sångerska. Låtarna i filmen framfördes av den japanska artisten Salyu.

Se/köp den här

  • Köp: Amazon - DVD - Fr. 22 dollar
Av LB
Skrivet i 70-61 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!