Moviezine.se MovieZine.se · Blogg: Bloggywood · Sweet Spot · Bollywood Dreams · Nollnolltalet · TeeVee · Ragnhilds rekvisita
Sök

Etikettarkiv: Frankrike

Thursday, December 17, 2009

15. Mullholland Drive (2002)

Hollywood, Kalifornien. Den unga och naiva Betty anländer till drömmarnas stad för att söka lyckan inom filmbranschen, hon stöter på Rita, en attraktiv kvinna som lider av minnesförlust i sviterna av en brutal och plötslig trafikolycka. Tillsammans ger de sig ut på ett sökande efter Ritas verkliga identitet och dras ned i en spiral av sällsamma händelser. Snart vet ingen vad som är verklighet och vad som är dröm.

Jag minns nederlaget väl…tv-serien som skulle bli den bästa sen Twin Peaks fick inte grönt ljus. Anledningen: hundbajs på trottoaren i en av pilotens scener. (I själva verket på innergården för alla er korrekt-nissar där ute). Men skam den som ger sig! David Lynch är inte känd för att låta sig sparkas på och efter några år av omarbetningar och omtagningar kom då 2001 äntligen verket i ny form.

Jag minns min förtjusning när jag ensam i mörkret såg “Mulholland Drive” två gånger direkt efter varandra. Det här är det bästa Lynch har gjort tänkte jag i mitt stilla sinne. Egentligen inte så nyskapande jämfört med t ex “Lost Highway”, men en fulländad sammansättning av de verktyg han nyttjat tidigare. Vad sägs om en blå låda, nyckel, pengar, hysteriska otäckingar bakom soptunnor och jitterbugg? Kort och gott är “Mulholland Drive” en film som med bild, ljud och rörelse berör dig på alla områden: intellektuellt, i hjärtat och i skrevet!

Denna kärlekshistoria mellan två kvinnor i skuggan av Hollywoods rampljus gav Lynch en oscarnominering i bästa regi, och Laura Elena Herrings och Naomi Watts karriärer tog ordentligt fart. Den senare belönades bland annat med en AFI awards för bästa kvinnliga skådis.

Lynch är ju inte förtjust i att ge hintar om hur mysterier ska lösas men gjorde här ett undantag och släppte med DVDn tio ledtrådar:

  1. Pay particular attention in the beginning of the film: At least two clues are revealed before the credits.
  2. Notice appearances of the red lampshade.
  3. Can you hear the title of the film that Adam Kesher is auditioning actresses for? Is it mentioned again?
  4. An accident is a terrible event — notice the location of the accident.
  5. Who gives a key, and why?
  6. Notice the robe, the ashtray, the coffee cup.
  7. What is felt, realized, and gathered at the Club Silencio?
  8. Did talent alone help Camilla?
  9. Note the occurrences surrounding the man behind Winkie’s.
  10. Where is Aunt Ruth?

Visste du att?

  • Limousinen som transporterar Camilla Rhodes har registreringsskylten 2GAT123. Samma registreringsskylt syns i Snuten i Hollywood 2, LA Story, Traffic, Pay It Forward, Two and a Half Men, SWAT, Go, Crazy/Beautiful.

Se/köp den här

Gästbloggare: Helena bor i Jönköping och är inblandad i Jönköpings Filmfestival. Bloggar på Bloggywood och har en egen filmblogg: Flimrigt.se.

Av Gästbloggare
Skrivet i 20-11 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
7 kommentarer · Skriv en kommentar!
Friday, December 11, 2009

21. Amelie från Montmartre (2001)

Amelie bor i Paris och lever i sin egna lilla värld. Hon arbetar på ett café och hyr en lägenhet. Livet verkar vara OK, men lite tråkigt eftersom hon är väldigt ensam. Men en dag förändras allting… Efter den chockerande nyheten att prinsessan Diana omkommit tappar Amelie en flaska i golvet och under sökandet av den finner hon ett skrin fyllt av barndomsminnen som hon bestämmer sig för att hitta ägaren till. I all hemlighet lämnar hon tillbaka asken och ser hur det muntrar upp den nu medelålders mannen. Upplivad av sina framgångar bestämmer sig Amelie för att förbättra även sina grannars liv.

Det sägs att Jean-Pierre Jeunet ägnade 20 år att anteckna små händelser från sitt liv; allt från förbryllande och intressanta till häpnadsväckande och frapperande. Vad han inte visste var att han påbörjat arbetet med “Amelie från Montmartre”.

Inte alla filmer lyckas skapa det där universumet som man fastnar och som känns så självklart men ändå sagoaktigt. Filmer så distinkta och originella. “Amelie” hamnar definitivt på den listan.

Filmen är så originell, så rolig och så varm att du antagligen kommer på dig själv, när den domnande känslan i kinderna infinner sig, att du gått med ett leende i timmar efter filmen. Hjärtevärmande minst sagt.

Jean-Pierre Jeunet har alltid haft en egen unik visuell stil och det känns som om han skapade den enbart för att göra denna pärla. Mycket av filmens känsla och atmosfär är tack vare det underbara fotot från Bruno Delbonell, som senare jobbade med Jeunet på “En långvarig förlovning”, och fått en Oscarsnominering för bästa foto för båda filmerna.

Visste du att?

  • Rollen som Amelie skrevs speciellt för Emily Watson. Hon ville ha rollen men hade problem med franskan, dessutom krockade filmen med hennes inspelning av “Gosford Park”. Hon tackade nej och rollen skrevs om och Audrey Tautou fick rollen.
  • Audrey Tautou kan inte “kasta macka”. Så för att få till scenen där hon får stenarna att hoppa på vattnet så krävdes det specialeffekter.
  • Vill du besöka två av platserna från filmen så hittar du caféet “Les 2 Moulins” i början av Rue Lepic och grönsakshandeln “Collignon” på 56 Rue des Trois Frères.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 30-21 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
4 kommentarer · Skriv en kommentar!
Tuesday, November 17, 2009

45. En långvarig förlovning (2005)

En långvarig förlovning utspelar sig i Frankrike mot slutet av första världskriget, dels på slagfältet i Somme, dels i Paris. Det är en gripande, charmig men även stundtals humoristisk berättelse om Mathildes hoppfulla och outtröttliga sökande efter sin fästman, som uppges saknad i kriget under tveksamma omständigheter.

Regissören Jean-Pierre Jeunet följer upp med “En långvarig förlovning” efter succén med “Amelie från Montmartre” från 2001 och det är ren poesi. 2 timmar och 15 minuter ren poesi från början till slut och Jeunet (regi och manus), Guillaume Laurant (manus) och Bruno Delbonnel (foto) förtjänar stående ovationer för dess hantverk.

För det är en fantastiskt välberättad resa de tar oss på, baserat på en roman av Sébastien Japrisot, och det får oss att hoppas att Jeunet håller sig till franska filmer. Visst, hans “Alien: Resurrection” var stilig, men ack ganska misslyckad i övrigt. Det är inte så att jag missunnar Jeunet någon framgång i Hollywood eller någon annan filmmarknad. Nej, det är rent själviskt - för jag vill inte gå miste om fler filmer i samma kaliber som “En långvarig förlovning”, “Amelie”, “De förlorade barnens stad” och “Delikatessen”.

För att vara lite pretentiös så kan man nästan jämföra denna film med vad Shakespeare gjorde. Den är stundtals en lättsam och rolig komedi, den bittraste av tragedier och den vackraste av romanser.

Visste du att?

  • Jean-Pierre Jeunet träffade Jodie Foster (som spelar en liten roll i “förlovning”) på caféet där flertalet av scener av “Amelie” spelades in. Caféet ligger i närheten av Jeunets bostad och flertalet av turister var vid caféet vid detta tillfälle. Några av turisterna bad Jeunet och Foster att flytta på sig när de skulle ta en bild på det berömda cafét från “Amelie”. Om de bara hade känt igen dem som de bad flytta på sig…

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 50-41 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!
Friday, November 6, 2009

56. Persepolis (2007)

Teheran 1978. Marjane är åtta år gammal och funderar över framtiden. Hon drömmer om att bli profet för att kunna rädda världen. Marjane, som är älskad av sina moderna och kultiverade föräldrar och har en speciell kärlek till sin mormor, följer med spänning de händelser som leder upp till revolutionen i Iran och som krossar shahregimen. Med den islamiska republiken kommer en tid av revolutionskommissarier som kontrollerar både beteenden och klädsel. Bakom sin slöja fantiserar Marjane om ett liv som revolutionär. När sedan kriget i Irak drar fram med bombdåd, kidnappningar och försvunna släktingar, visar sig Marjanes revolutionära drömmar bli problematiska. För att skydda henne, skickas hon till Österrike, där hon upplever sin andra revolution: tonåren, frihet, kärlek men även exil, ensamhet och utanförskap.

Marjanes Satrapis självbiografiska seriealbum “Persepolis” från 2000 var en av 2007 års mest prisade filmer. Samma år gjorde jag mitt sjunde år på Stockholms filmfestival, i vanlig ordning med alldeles för mycket att göra. Exploderande biljetter, möten, face2face och intervjuer med filmare, eyes on the prize. Tio minuter innan festivalens första visning av “Persepolis” slutade mitt möte med projektledaren och de biografansvariga på Saga-biografen, Kungsgatan. Hets.

Stora förändringar kommer i svart-vita animationer. Genom Marjanes ögon får vi följa vi kriget i Iran och jag funderar fortfarande på om det sekulära samhällets förvandling egentligen inte bara är en utopi i hennes (revolutionära) vardag.

Biosalongen släktes så där lampvis. Tror att det var i samma stund som jag slängde upp dörrarna, i handen en papperskopp med en skvätt äppel-te. När jag är så där helt uppe i det jag älskar, upptäcker jag att jag vet precis allt om allt och uppfattar vad som är extra-bra. Persepolis är hemskt smart, kraftfull och hjärtvärmande om vart annat. Utmattad gick jag vidare till nästa biograf, informerade om morgondagens visningar, hämtade kassorna och hjälpte volontärerna med att stänga för dagen.

För mig handlar Satrapis berättande väldigt mycket om att lära sig själv att leva:

“In life, you’ll meet a lot of jerks. If they hurt you, tell yourself that it’s because they’re stupid. That will help keep you from reacting to their cruelty. Because there is nothing worse than bitterness and vengeance… always keep your dignity and be true to yourself.”

Visste du att?

  • Den iranska regeringen protesterade mot filmen till den franska ambassaden i Tehran och pressade organisatörerna av 2007 års Bangkok Film Festival att ta bort filmen från startfältet. Liknande protester kom även från den iranska ambassaden i Nya Zeeland när den visades under den 37:e Wellington Film Festival.
  • Catherine Deneuve och Chiara Mastroianni lånade ut sina röster till den franska och den engelska versionen, till samma karaktärer.
  • Var Frankrikes officiella val för att tävla i “Bästa utländska film”-kategorin under Oscarsgalan 2008. Den blev dock istället nominerad till “Bästa animerade film” och förlorade mot “Ratatouille”.

Se/köp den här

Gästbloggare: Filmvetare, producent och skribent. Maria har tidigare arbetat med filmdistribution och marknadsföring på Stockholms filmfestival och struntade i producentutbildningen på DI för att prova filmlivet i Köpenhamn. I begynnelsen skrev hon för papperstidningen Cinema. I höst ska Maria jobba med Atmo och lanseringen av den animerade storstadsdystopin Metropia. Hoppas “Juno” vinner.

Av Gästbloggare
Skrivet i 60-51 · Etiketter: ·
Ingen kommentar ännu. Du kanske blir först? · Skriv en kommentar!