Moviezine.se MovieZine.se · Blogg: Bloggywood · Sweet Spot · Bollywood Dreams · Nollnolltalet · TeeVee · Ragnhilds rekvisita
Sök

Etikettarkiv: England

« Äldre inlägg
Tuesday, December 15, 2009

17. Gladiator (2000)

Tvingad in i slaveriet av en korrupt, incestuös arvinge till tronen, blir den romerske generalen Maximus (Russel Crowe) en gladiator. Hans skicklighet i arenan för honom slutligen till Rom, Colosseum och en hämdlysten kraftmätning med den nye kejsaren…

“Gladiator” är nog den första filmen många tänker på när antikens episka filmer kommer på tal. Mästaren Ridley Scott har med denna film skapat ett så fullkomligt hantverk att den gav nytt liv till genren, en genre som slumrat sedan dess gyllene ålder på 60-talet med massiva produktioner såsom “Ben Hur”, “Cleopatra” och “Spartacus”.

Och det är episkt så det förslår. Redan efter filmens första par minuter bjuds publiken på ett fantastiskt fältslag, där de romerska legionerna i perfekta led och ordning, med strikt precision ställs mot horder av vildsinta barbarer. Förutom att effekterna är vansinnigt välgjorda dras vi snabbt in i den romerska världen - vi ser inte romarna som togaklädda sprättar (ännu), utan som civilisationens ljus i en mörk och skitig värld. Det är som Braveheart, fast omvänt.

För de två personer som läser nollnollbloggen men ännu inte sett Gladiator, följer berättelsen den romerska generalen Maximus Decimus Meridius (Russel Crowe) som endast längtar efter att få lämna ett långt liv som yrkesmilitär och general och dra sig tillbaka till sitt hem i Spanien med fru och barn. Men kejsarsonen Commodus (Joaquin Phoenix) förräderi leder till att fru och barn blir mördade och Maximus blir tillfångatagen och såld som slav till gladiatorspelen som för honom raka vägen till Rom.

Rollen som Maximus katapulterade australienaren Russel Crowes namn rakt in i Hollywoodeliten. Och med god anledning. En av filmerns tagliner var “A general who became a slave. A slave who became a gladiator. A gladiator who defied an emperor.” Russel Crowe har en oerhört intensiv närvaro och utstrålning i alla tre rollerna, och bidrar till att filmen behåller sitt fokus trots drastiska miljöskiften. En riktigt 2000-talets hjälte, med brister och tillkortakommanden, som trots dessa kan överkomma rädsla och hat och mot alla odds göra det rätta. Crowe fick en rörande enlig Oscar för sin prestation.

Joaquin Phoenix, som spelar den korrupta och nyckfulla kejsaren Commodus, var då ett relativt okänt namn som fick visa upp sin talang. Det hade varit lätt att svartmåla karaktären och göra en Disneyfilmskurk av honom. Men man har valt att tydliggöra kopplingen mellan Commodus bristande självförtroende och den ohöljda narcissisim som gör honom till en skurk. Tack vare Phoenix djup och fingertoppskänsla i regin dras man mellan avsky, medkänsla, förakt och äckel inför ett mänskligt porträtt av en maktberusad galning. Phoenix nominerades för en Oscar för bästa manliga biroll.

Även birollerna gör fina prestationer i filmen (Richard Harris som kejsare, Connie Nielsen som Lucille och Derek Jacobi som senator Gracchus, bl a), men Phoenix och Crowe stjäl precis alla scener i filmen.

Det vi kanske ändå bäst minns av Gladiator är hur visuellt fulländad den, i synnerhet i de fantastiska scenerna filmen är döpt efter: gladiatorspelen. Koreografin, effekterna, musiken, pampet, de blodiga striderna är bland det snyggaste vi har sett på länge (och i mångt om mycket, sedan dess) Striderna inblandar bl a stridsvagnar (den antika sorten dragen av hästar), tigrar (!) och otroligt påkostade kostymer och rekonstruktioner. Musiken av Hanz Zimmerman är i egen klass och är grädden på moset för en av de vackraste adrenalinkickarna vi fått i det nya seklet.

Visste du att?

  • Filmen vann fem Oscar: bästa film, bästa manliga huvudroll, bästa visuella effekter, bäst ljud och bästa kostymer. Nominerades bl a för bästa manliga biroll, bäst regi, bäst musik.
  • Filmen är väldigt löst baserad på historiska händelser. Kejsare Commodus uppskattade gladiatorspelen och deltog faktiskt i ett antal strider. Till skillnade från filmen regerade dock Commodus i 13 år mötte sitt slut när han mördades i sitt bad av en mördare som lustigt nog hette Narcissus.
  • Mel Gibson tackade nej till rollen. Vi ska nog vara glada både för att Braveheart inte blev gladiator och att Antonio Banderas aldrig tillfrågades trots planer på att förvandla Gladiator till “Thirteenth Warrior 2: Ibn goes to Rome”.

Se/köp den här

Gästbloggare: Omar El Mestikawy är en av skaparna bakom (numera nedlagda) film- och biohemsidan Biotider.se, vars tekniska plattform idag lever vidare på MovieZine.se. På dagtid jobbar han inom läkemedelsindustrin, men den sanna passionen förblir film. Om “Volver - Att återvända”, “Bourne”-filmerna och “300″ är favoriter, är den blivande kultfilmen “Black Dynamite” den allra senaste förälskelsen.

Av Gästbloggare
Skrivet i 20-11 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
9 kommentarer · Skriv en kommentar!
Saturday, December 5, 2009

27. Slumdog Millionaire (2009)

Jamal är en ung indisk man från slummen som av en slump får vara med och tävla i TV-programmet ”Vem vill bli miljonär”. Men hur kan det komma sig att en ”slumdog” som knappt har gått i skolan kan svaret på så många frågor? Genom tillbakablickar får vi reda på mer om Jamals liv, hur han blev föräldralös och växte upp med sin bror och om kärleken till Latika som han fortfarande älskar och letar efter.

Ingen har väl lyckats undgå det regn av Oscarsstatyetter som föll över “Slumdog Millionaire” i februari, åtta stycken för att vara exakt, bland annat för bästa film och bästa regi. Den gick som ett segertåg genom världen förutom just i Indien där den fick ett blandat mottagande och viss kritik för hur de fattiga framställs.

Det stora flertalet som såg filmen blev dock förälskade i karaktärerna och den gripande berättelsen om Jamals hemska men samtidigt glädjefulla uppväxt. Den fina kärlekshistorian gör förstås sitt till och en extra krydda är att Dev Patel och Freida Pinto som spelar huvudpersonerna sägs vara tillsammans på riktigt.

För filmens musik stod A.R. Rahman, Indiens mest kände filmmusikkompositör som har gjort musiken till flera kända Bollywoodfilmer som “Jodhaa Akbar” (nr 81 på denna lista), “Dil Se” och “Laagan”. Han vann två Oscars för ”Slumdog Millionaire”, för bästa musik och för låten “Jai Ho” som spelas i slutet i en äkta Bollywoodscen.

Visste du att?

  • “Slumdog Millionaire” är Danny Boyles andra film där huvudpersonen dyker ned i en toalett. “Trainspotting” var den första där Ewan McGregor tar en tur ned i Skottlands snuskigaste toalett på jakt efter knark.
  • Innehållet i dasstunnan där Jamal hoppar ned gjordes av en blandning av jordnötssmör och choklad.
  • Det tog bara 20 dagar för A.R. Rahman att göra klart soundtracket till filmen.

Se/köp den här

Gästbloggare: Lisa Olsson skriver recensioner för Moviezine och bloggar om Bollywoodfilm på Bollywood Dreams. Dessutom tycker hon att “Vertigo” är en av de bästa filmerna genom tiderna och att 00-talets bästa film är “Eternal Sunshine Of The Spotless Mind”.

Av Gästbloggare
Skrivet i 30-21 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
3 kommentarer · Skriv en kommentar!
Wednesday, December 2, 2009

30. Children of Men (2007)

Året är 2027 och det råder kaos i världen. Mänskligheten är på väg att dö ut eftersom det inte har fötts några nya barn på 18 år. I London finns den bittre och lätt alkoholiserade Theo som helst inte engagerar sig i någonting. Men genom den unga kvinnan Kee tänds plötsligt ett hopp för mänskligheten igen. Och Theo hamnar mitt i skottgluggen när han ska föra henne i säkerhet.

“Children of Men” som baserad på en bok av P.D. James är en dystopi som griper tag från första början och som inte släpper taget. Det är en sådan film där man flera gånger håller andan för att det är så spännande. Här finns en av de mest nervkittlande “biljakterna” jag har sett – detta trots att ingen av bilarna ens går att starta.

Håll utkik efter filmens två långa tagningar varav båda varar i flera minuter. Den ena är när Theo sitter i bilen med Kee och Julian och den andra är när de befinner sig i flyktinglägret Bexhill eller snarare när de försöker ta sig därifrån. Här är det som att vi helt plötsligt befinner oss i en dokumentärfilm med blodstänk på kameran.

Förutom snyggt foto så innehåller filmen fin musik av tonsättaren John Tavener men även en hel del bra populärmusik. En väldigt vacker scen är den med Jasper och Janice när ”Ruby Tuesday” spelas, här i en version av italienaren Franco Battiato.

Skådespelarna gör sitt för att lyfta filmen ännu en nivå. Clive Owen är perfekt som dysterkvisten Theo och Michael Caine passar förvånansvärt bra i långt hår som hippie-Jasper som säljer gräs och berättar roliga historier. Julianne Moore är förstås som vanligt riktigt bra men även den rätt okända Clare-Hope Ashitey som Kee är en talang.

Visste du att?

  • I filmen är det kvinnor som har blivit infertila men i P.D. James bok ”The children of men” är det männen.
  • Vid två tillfällen syns Pablo Picassos ”Guernica”, bland annat när Theo och Kee sitter i båten på väg från Bexhill. ”Guernica” är ett minnemärke över den baskiska by med samma namn som bombades av nazisterna 1937
  • Michael Caines förebild för Jasper var John Lennon.

Se/köp den här

  • Köp: Ginza - DVD - 49 kr
  • Köp: Ginza - Blu-ray - 129 kr

Gästbloggare: Lisa Olsson skriver recensioner för Moviezine och bloggar om Bollywoodfilm på Bollywood Dreams. Dessutom tycker hon att “Vertigo” är en av de bästa filmerna genom tiderna men att “Eternal Sunshine Of The Spotless Mind” inte ligger så långt efter.

Av Gästbloggare
Skrivet i 30-21 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
3 kommentarer · Skriv en kommentar!
Sunday, November 22, 2009

40. Eastern Promises (2007)

Anna är en idealistisk ung barnmorska som inte skyr några medel för att ta reda på sanningen om en rysk flicka som dör i hennes armar under en förlossning. De enda ledtrådarna som Anna har är innehållet i flickans handsväska – en dagbok och en tändsticksask. Det hela leder Anna rakt till den ryska maffians innersta kretsar där hon presenteras för dess nyaste medlem Nikolai.

Vad Anna inte vet är att Nikolai är den som tar hand om ”det som blir över”, det vill säga, han är mannen som säkerställer att lik är omöjliga att identifiera och att mördarna inte går att spåra. För att göra det hela ännu värre visar det sig att dagboken både innehåller bevis mot Nikolais chef och information som kan hjälpa till att rädda många människors liv.

Om det är sant eller inte, det vet jag inte. Men rykten säger att Viggo Mortensen satte sig på ett plan till Ryssland och spenderade fem dagar med att ta sig runt Moskva, St Petersburg och områdena kring Uralbergen utan tolk. Han läste böcker om gäng, rysk fängelsekultur, betydelsen av fängelsetatueringar och slipade på sin ryska brytning.

Personligen tycker jag ryska maffian, och ryska fängelser i synnerhet, är bland de läskigaste som finns. Så bara med denna research så förtjänar “Eastern Promises” en plats på listan. Men så kommer vi till det där med om det är sant eller inte.

Filmen bildar, tillsammans med “A History of Violence”, regissören David Cronenbergs duo om våldet i samhället. Det råa våldet etsar sig fast hos dig - detta endast med knivar och lemmar. Och jag menar bokstavligen lemmar. Dvs Viggo Mortensens lem. Nakenbrottningen i badhuset är minst sagt överraskande.

När man väl ser slutresultatet så har jag svårt att inte tro på berättelsen om Viggo Mortensens research. För hela filmen är så otroligt välgjord och det kan bara göras med massvis av flitig research. Cronenberg visar oss hur det riktiga Sin City ser ut. Våldet är som piskrapp - plötsligt och högljutt.

“Eastern Promises” kommer att ta andan ur dig, få din mage att vända sig lite och göra dig livrädd för ryska gangsters. Därav min rädsla för dem.

Om det är något du ska önska dig i julklapp så är det att Cronenberg och Mortensen fortsätter sitt samarbete i fler filmer.

Visste du att?

  • Slagsmålet i badhuset, med en helnaken Viggo, koreograferades enbart med skådespelarna. Inga stuntmän användes vilket betydde att de var tvunga att tränas i olika slagsmålsstilar. Inspelningen av den scenen tog två dagar. Viggo Mortensen var alltså naken “on set” för två dagar.
  • Filmen spelades in i London. Det är första gången som Cronenberg spelar in en hel film utanför sitt hemland Kanada.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 40-31 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
2 kommentarer · Skriv en kommentar!
Thursday, November 19, 2009

43. Sunshine (2007)

När solen är på väg att dö står människans enda hopp till de åtta astronauterna och vetenskapsmännen ombord på rymdfärjan Ikaros II. Med uppdrag att avfyra en energibomb mot solens reser de ut i yttre rymden. Men kontakten med jorden bryts och isolerade från allt liv börjar pressen tära på astronauternas psyke. Med mänsklighetens öde vilandes på sina axlar och en farkost som drabbas av allt fler problem drivs besättningen till det yttersta av människans förmåga.

Regissören Danny Boyle har efter att färdigställt “Sunshine” sagt att han aldrig kommer göra Sci-Fi igen, det var för svårt och för uttömmande. Det är synd att vi (kanske) inte får se något mer Sci-Fi från Boyle, för han lyckades verkligen med “Sunshine”.

Precis som under 2003 när Boyle andades lite liv i zombiegenren med “28 dagar senare” så känns det som om han gjorde det samma för sci-fi. Visst, det finns en del bra sci-fi därute, som t ex “Serenity” och “Firefly”-serien m m, men “Sunshine” känns som en mix av “2001″, det göttaste från “Event Horizon” och spänningen från “Alien”. Allt utan att bli “Armageddon” eller “The Core”.

Det är klaustrofobiskt och tryckande då regissören väljer att hålla kameran inne i rymdskeppet, tillsammans med resten av besättningen, och t o m inne i rymddräkterna. Skådespeleriet är top notch och likaså ljuddesignen, art direction och fotot. Ett måste för sci-fi-nörden!

Visste du att?

  • Regissören Michael Winterbottom ville låna kulisserna från “Sunshine” när de inte behövdes för vissa scener för att själv spela in en sci-fi-komedi. Rättigheterna till att låna kulisserna löstes dock inte och Winterbottoms komediprojekt övergavs.
  • De guldfärgade rymddräkterna designades så att de skulle stå ut och bli ihågkomna av sci-fi-fans. Det sägs att de även lånades designen av huvudkåpan från Kenny i South Park.
  • Cillian Murphys karaktärer “Robert Capa” är döpt efter den berömda fotografen Robert Capa. Capa tog bland annat det berömda fotografiet “The Falling Solider“.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 50-41 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
2 kommentarer · Skriv en kommentar!
Saturday, November 14, 2009

48. Eden Lake (2009)

Jenny och Steve vill tillbringa en romantisk semester vid den avsides belägna sjön Eden Lake.När de störs av ett stökigt tonårsgäng säger de ifrån. Men traktens tonåringar uppskattar inte alls att bli tillsagda. När de allt tydligare demonstrerar exakt hur lite de uppskattar vuxen auktoritet förvandlas sjön och dess skogar från idyll till jaktmarker för helvetets minderåriga avkommor.

Äntligen. En skräckfilm som faktiskt lever upp till beteckningen skräck. “Eden Lake” känns som en tajt och välavvägd uppdatering av “Den Sista Färden”, förflyttad till Storbrittanien och uppgraderad med ett effektivare tempo.

Psykiskt nedbrutna, fysiskt slagna och långt, långt ifrån räddning måste Jenny och Steve skala av sig allt det som gör dem till människor och hitta det primala monstret inom sig för att överleva. Det finns få skräckfilmer nu för tiden som kan och framför allt vågar vara så hårda, bleka och brutalt skoningslösa som Eden Lake är.

Folk säger att det är det den bästa skräckfilmen från Storbrittanien på åratal. Just när det kommer till den lite mer realistiska skräckgenren så skulle jag vilja gå lite längre och säga det är den bästa skräckfilmen på åratal.

Se/köp den här

Av LB
Skrivet i 50-41 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
2 kommentarer · Skriv en kommentar!
Thursday, November 12, 2009

50. Frihetens pris (2006)

På 1920-talets Irland går arbetare från landsbygden samman och formar en frivillig gerillaarmé för att konfrontera de hänsynslösa “Black and Tan”-patruller som skickats från Storbritannien för att kväva Irlands krav på frihet. Driven av en djup pliktkänsla, och av kärlek till hemlandet, överger Damien (Cillian Murphy) en lovande karriär som läkare för att istället följa sin bror, Teddy (Padraic Delaney), i en farlig och våldsam kamp för självständighet.

Efter att frihetskämparnas orädda framfart fått britterna på knä kommer de båda sidorna överens om vapenvila för att få slut på all blodspillan. Men trots en förmodad seger bryter inbördeskrig ut och familjer som kämpat sida vid sida står nu mot varandra som svurna fiender och deras lojalitet sätts obönhörligen på prov.

Poppa popcornen, ring över grabbarna/tjejerna och korka upp alkoholen - för här ska det värmas för utgången!

Nej, inte riktigt så kanske. Ken Loachs “Frihetens pris” är bland de sista filmerna som man drar igång på förfesten. För denna är tung, speciellt när du sitter med vetskapen om alla år av våld och tragedier som följer med tanke på att den utspelas på 1920-talet.

Den karismatiske Cillian Murphy är underbar i huvudrollen som läkaren Damien men har fantastisk uppbackning av hans medskådespelare Liam Cunningham, Orla Fitzgerald, Aidan O’Hare och Padraic Delaney.

Men om det är Cillian & Co som gör filmen fantastisk så är det samarbetet mellan regissören Ken Loach och manusförfattaren Paul Laverty som gör den till ett mästerverk.

Den hårda historien som börjar med ett mord på en ung irländare till beväpningen av I.R.A och efterföljande våld, här väldigt rått och brutalt presenterat, är utmärkt hanterat.

Filmen vann en guldpalm under 2006 års Cannesfestival; jag skulle inte protestera om den vann en hel kustremsa med palmer.

Visste du att?

  • Det kommersiella intresset för “Frihetens pris” i Storbritannien var lågt. Enbart 30 kopior skulle gå upp på biograferna var det tänkt. Detta jämfört med 300 kopior i Frankrike. Efter att filmen vann guldpalmen i Cannes utökades antalet kopior i Storbritannien till 105 st.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 50-41 · Etiketter: ·
Ingen kommentar ännu. Du kanske blir först? · Skriv en kommentar!
Thursday, October 29, 2009

64. 28 dagar senare (2003)

En grupp djurrättsaktivister infiltrerar ett center för djurtester. Deras uppdrag är att släppa lös några apor. Vad de inte vet om är att aporna bär på ett ohyggligt virus. Viruset, vilket sprids genom att man får en smittad organisms blod i sig, gör sitt offer till något “zombieliknande”.

28 dagar efter den detta vaknar Jim upp ur en koma på ett sjukhus mitt i London, tillsynes helt ensam. Konfunderad över tomheten drar Jim sig vidare ut på stadens gator.

Skräckisar på biografer de senaste tio åren har bestått i att ta hyggligt material, hyggligt kompetent regissör och fotograf och i bästa fall slänga in någon kreativ teknik eller en form vi inte sett hundra ggr. De flesta faller i fällan “vi har sett det förrut”.

I “28 dagar senare” så kokade Danny Boyle och Alex Garland ihop en fräsch liten film på ett tema som verkligen behövde en nystart. Med största sannolikhet så gick du ur biografen eller stängde av dvd-spelaren med en känsla av att du inte sett det hundra ggr tidigare. Så var det för mig åtminstone. En bra mätsticka jag går efter när jag glor på skräckisar är “hur skulle jag agera i en sådan här situation”. Det var ofta jag satt och tänkte på det under “28 dagar senare”.

Anthony Dod Mantles digitala foto och Chris Gills klippning skapar atmosfär och det blir sannerligen inte sämre av att du har top notch insatser från Brendan Gleeson, Cillian Murhpy och Naomie Harris.

En del säger säkert att uppföljaren “28 veckor senare” är minst lika bra om inte bättre. “28 dagar senare” tar dock priset för vad den gjorde när den kom. Den bidrog med en fräsch fläkt i en genre som verkligen behövde det.

Visste du att?

  • För ett antal scener över ett övergivet London så stängde polisen av de behövda gatorna kl. 04.00 på morgonen. Filmningen pågick i en timme. Under tiden fick polis och filmteam övertala bilister att ta alternativa vägar till deras destinationer. Ett annat problem var att få alla klubb-besökare att ta annan väg hem från klubben.
  • Robert Carlyle erbjöds rollen som Major Henry West som gjordes av Christopher Eccleston. Robert Carlyle har dock en roll i uppföljaren “28 veckor senare” istället.
  • Ordet “fuck” används 61 gånger. Ungefär varannan minut.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 70-61 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!
Saturday, October 24, 2009

69. Last King of Scotland (2006)

“Last King of Scotland” is the adaptation in cinemas of the drama novel describing Uganda’s dictator Idi Amin, “Forest Whitaker”, through the fictional story of a young Scottish doctor named Nicholas Garrigan, “James McAvoy”. 1970, Garrigan is freshly graduated from medical school in Scotland and rejects his father’s offer to join the family practice to pursue his idealistic ambition and seek a position in a Ugandan missionary clinic. Just arrived in Uganda, Garrigan meets Idi Amin by accident placing both characters head to head. Amin who has just seized power in a military coup sees in the young Scottish man the incarnation of a national opposition against Great Britain, while Garrigan gets struck by his charisma and pictures him as a modern reformist African leader matching the ideas he defended home in Scotland.

While the movie is mostly fiction, the portrait of Idi Amin is based on real events such as his talent to face the press and to spin facts to justify his actions. Garrigan’s character illustrates an independent opinion the director wants to be influenced by Idi Amin, the media footages and Dr. David Merrit from the missionary clinic. It is a vote of confidence when Garrigan accepts to be become Amin personal physician. While he quickly becomes closer to Amin, we learn more about the violence and executions happening in the country. Coming from the extremely violent and corrupted regime of Milton Obote that Amin defeated with his coup d’état, the opposition is perceived by Garrigan as an opposition to progress and democracy.

Forest Whitaker signs one of his best parts when slowly changing the character from the likable fair leader to the monster we get to discover through some of the worst atrocities Idi Amin ordered or even performed. Garrigan will learn to know Amin’s entourage and will realize his relation with his wives, other women and advisors is not as innocent and simple as he initially perceived. The movie is a decent to hell slowly exposing Amin’s regime crimes that killed over 300,000, but also shows a much more complex picture of the situation that Garrigan will not be ready to face until he realizes that the choice to leave or stay is not his anymore.

This is the first feature film from director Kevin McDonalds (”State of Play”) which, while still dominated by the actors performance, has the script and photography to be among the best movies of this decade.

Visste du att?

  • Den svarta Mercedes-limousinen som syns i filmen är den faktiska bilen som användes av Idi Amin.
  • Idi Amins fulla titel var: “His Excellency President for Life, Field Marshal Al Hadji Doctor Idi Amin, VC, DSO, MC, Lord of All the Beasts of the Earth and Fishes of the Sea, and Conqueror of the British Empire in Africa in General and Uganda in Particular”. Skriv det på ett visitkort du!
  • Den första västerländska filmen som spelades in i Uganda sedan 1990s “Mississipi Masala“.

Se/köp den här

Gästbloggare: Nicolas Grasset är fransman (därav engelskan då den antagligen skulle bli läst av fler än om han skrev på franska) och bosatt i Sverige. Han är hjärnan bakom MovieZines tekniska plattform och är sedan tidigare känd som skaparen av Biotider.se. Innan han vid årsskiftet kom till MovieZine så jobbade han på Yahoo i San Francisco.

Av Gästbloggare
Skrivet i 70-61 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!
Friday, October 23, 2009

70. Match Point (2006)

Tennisläraren Chris (Jonathan Rhys Meyers) blir vän med överklasskillen Tom och dessutom blir han tillsammans med Toms syster Chloe. Han finner sig snabbt tillrätta i den brittiska societetsvärlden, åtminstone verkar det så på ytan. Problemet är att han blir störtförälskad i Toms flickvän Nola (Scarlett Johansson) och de börjar ha en otrohetsaffär vilket blir startskottet på en massa problem som Chris väljer att lösa på sitt eget speciella sätt.

”Match Point” är ett psykologiskt drama som bärs fram av den lysande dialogen och de spännande karaktärerna. Woody Allen har verkligen lyckats få fram mångfacetterade karaktärer och en berättelse som aldrig är svart eller vit. Framför allt Jonathan Rhys Meyers gör en strålande insats som den timide, vänlige men också vidrige Chris. Det är intressant att det tar så lång tid att förstå vilket svin han verkligen är. Påminner lite om ”Vertigo” och att man först efter halva filmen inser hur obehaglig James Stewarts rollfigur Scottie egentligen är.

För er som inte har sett ”Match Point” – förvänta er ingen klassisk ”humoristisk” Woody Allen-film. Woody himself är ju faktiskt inte med i filmen. Nej det här är ett kärleks- och svartsjukedrama som visar hur långt vissa är beredda att gå för att hålla upp fasaden.

Den handlar också om hur stor roll turen spelar i en människas liv. Om man har tur att träffa rätt människor kan man få ett bra jobb eller gifta sig rikt eller komma undan ett hemskt brott.

Scarlett Johansson är som klippt och skuren för femme fatale-Nola som alla män blir kära i. Det känns på något sätt som att hon alltid spelar sådana roller men det stämmer faktiskt inte riktigt. Jag tror att skvallerpressen spelar in när det gäller ryktet att hon förtrollar män. Om det är sant eller inte vet jag inte. Fråga en man. Men visst ser hon helt fantastisk ut.

Visste du att?

  • Matthew Goode som gör rollen som Tom spelar Ozymandias i ”Watchmen”.
  • ”Match Point” var den första av tre filmer som spelades in i London. Även ”Scoop” och ”Cassandra’s Dream” är inspelade här. Woody Allen har sagt att européer är mer mottagliga för hans filmer.
  • Woody Allen har sagt i en intervju i Premiere Magazine att ”Match Point” är den bästa filmen han har gjort.

Se/köp den här

Gästbloggare: Lisa Olsson skriver recensioner för Moviezine och bloggar om Bollywoodfilm på Bollywood Dreams. Dessutom tycker hon att “Vertigo” är en av de bästa filmerna genom tiderna och hoppas på att “Children of men”, ”Pans Labyrint” och “Eternal sunshine of the spotless mind” hamnar i toppen på denna lista.

Av Gästbloggare
Skrivet i 70-61 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!
« Äldre inlägg