Moviezine.se MovieZine.se · Blogg: Bloggywood · Sweet Spot · Bollywood Dreams · Nollnolltalet · TeeVee · Ragnhilds rekvisita
Sök

Etikettarkiv: 2008

« Äldre inlägg
Wednesday, December 30, 2009

2. No Country For Old Men (2008)

Efter att de senaste åren mest gjort komedier återvänder bröderna Coen till sin ursprungsgenre - blodig, hårdkokt thriller. Tommy Lee Jones spelar en desillusionerad sheriff som får ta följderna av att en jägare en dag ramlar på några lik, en hög heroin och 2 miljoner dollar, i hans distrikt. En händelse som får vålsamma konsekvenser.

Bröderna Coens “No Country For Old Men” är blodig och lågmäld. Till en början är våldet vi får presenterat för oss på duken väldigt grafiskt. Men ju längre filmen går desto mer utspelar sig våldet utanför bild. Det är inget frosseri i våldsporr; ett kort som är poppis att dra i många andra filmer.

Det kortet behövs inte i denna film. Efter att ha sett vad som hänt tidigare så vet vi vad som är på väg att hända när mannen med frisyren kommer; vi har redan sett det och vi behöver inte se det igen. Det kan vi tacka bröderna Coen för.

Lågmäld var ett annat ord som användes ovan. Tempot i “No Country For Old Men” är långsamt men det finns en ständig närvaro av krypande spänning och den har dina nerver i helspänn. Något som jag upptäckt är min typ av favoritfilm.

Javier Bardem som Anton Cigurh är en man utan humor och som håller vad han lovar, vilket vi får lära oss och karaktärer i filmen gruvligt får uppleva. Anton är bland det läskigaste du kan se på film och det är tack vare Bardem.

“No Country For Old Men” är inte bara decenniets näst-bästa film; det är en framtida klassiker.

“Call it. Friendo”

Visste du att?

  • Josh Brolin lyckades inte få en provspelning hos bröderna Coen för rollen som Llewelyn i filmen. Så han bad Robert Rodriguez om hjälp under inspelningen av “Planet Terror”. Hans provspelningsband regisserades av Tarantino, filmandes med en sjumiljonerskamera av Rodriguez och Marley Shelton, som spelade Brolins fru i Grindhouse-filmen, ställde upp som Llewelyns fru.
  • Bröderna Coen klipper alla sina filmer sedan “Blood Simple” under ett pseudonym, Roderick Jaynes. Detta sedan facket inte tillåter att två personer tillskrivs som klippare för en film. Roderick Jaynes blev oscarsnominerad för “No Country For Old Men”, tillika “Fargo” 1996. Skulle han ha vunnit så blir det prispresentatören som tar emot priset å Rodericks vägnar då regler säger att man inte får skicka någon annan att ta emot en oscarsstayett efter Marlon Brando/Sacheen Littlefeather debaclet. Undantag har dock skett, t ex då Heath Ledgers familj mottog priset å hans vägnar.
  • I romanen, men inte i filmen, nämner sheriffen ett mord på en domare i San Antonio. ,Romanen utspelas 1980 och mordet, som skedde på riktigt, på domaren utfördes av en hyrd mördare vid namn Charles Harrelson. Charles Harrelsons son, Woody, medverkade senare i filmatiseringen av boken.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 10-1 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
23 kommentarer · Skriv en kommentar!
Tuesday, December 29, 2009

3. There Will Be Blood (2008)

En berättelse om familjerelationer, girighet, religion och olja i sekelskiftets Texas, där allting kretsar kring en man (spelad av Daniel Day-Lewis) och hans projekt i oljeindustrins barndom.

“I… drink… your… milkshake!” För dig som inte sett “There Will Be Blood” så känns nog citatet lösryckt och oförståeligt. Möjligt att du känner igen den ändå då Paul Thomas Anderson skapade en nutida populärkultureplik från filmens slutscen som florerade efter filmens premiär.

Men han lyckades inte enbart med att skapa en nutida populärkulturreplik. Paul Thomas Anderson lyckades skapa en film med makalöst karaktärskådespel från Daniel Day-Lewis, otroligt foto från Robert Elswit och stämningshöjande musik från Radioheads Jonny Greenwood.

Låt oss gå tillbaka till Daniel Day-Lewis. Han är en gud. Han är skådespelarnas Zeus. Han tar rollen som Daniel Plainview och det finns ingen tvekan, du tror på varenda ord han levererar och oftast så är du rätt och slätt rädd för den mannen. Vi kan nog avgöra det här och nu. Skulle vi lista de 100 bästa rolltolkningarna de senaste tioåren så finns det bara en vinnare: Daniel Day-Lewis.

Visste du att?

  • Paul Dano var från början enbart kontrakterad till att spela en mindre roll som Paul Sunday, Eli Sundays bror. PT Anderson ändrade sig dock när Dano spelat in sina scener som Paul Sunday och gav honom rollen som Eli också. Detta hände på en fredag. På måndagen började inspelningen för Elis scener. Daniel Day-Lewis hade dock ett år på sig att förbereda rollen som Daniel Plainview.
  • Inspelningsplatsen till “There Will Be Blood” var granne med inspelningsplatsen till “No Country For Old Men”. En dag när de testade pyrotekniken för att simulera en oljebrand för “There Will Be Blood” så blev rökpelarna så höga att Bröderna Coen var tvungna att avbryta inspelningarna av sin film eftersom det syntes i bild. Dessa två filmer blev sedan konkurrenter för bästa film under Oscarsgalan det året.
  • Dillon Freasier, som spelar den unge H.W. Planview, är ingen skådespelare. Han gick på den lokala skolan där inspelningen pågick. Hans mamma var dock nyfiken på vem Daniel Day-Lewis var och hyrde “Gangs of New York” där han spelar en hårdför gängledare kallas The Butcher med förkärlek för yxor. Hon blev förskräckt och ville stoppa sin sons medverkan. Inspelningsteamet lyckades dock förhindra detta genom att ge mamman en kopia av “Oskuldens tid” där Day-Lewis spelar en mycket mera respektabel man.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 10-1 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
14 kommentarer · Skriv en kommentar!
Thursday, December 24, 2009

8. Wall-E (2008)

Vi befinner oss långt in i framtiden och människan har sedan länge flytt jorden i väntan på besked att kunna återvända. Kvar finns bara en flitig liten robot vid namn WALL-E. Ensam har han fortsatt göra det han en gång i tiden byggdes för, nämligen att städa upp och packa ihop skrot. Och efter att ha gjort det varje dag i flera hundra år har han blivit en mästare på sitt jobb!

Men det är ensamt, så när robotsonden EVA plötsligt dyker upp blir WALL-E helt trollbunden. Vem är hon? Var kommer hon ifrån? Vad gör hon på jorden? Svaren får WALL-E då han bestämmer sig för att följa efter EVA på ett oväntat och spännande äventyr genom världsrymden!

Pixar och regissören Andrew Stanton har i dessa tider, med Tony Scott, MTV-klipp, skakig kamera och allt där till, skapat en film som till stor del inte innehåller någon dialog. 22 minuter in i filmen byts de första orden mellan Wall-E och EVE, 39 minuter in i filmen hör vi för första gången “mänsklig” dialog.

Den första delen av filmen är av sällan skådad kvalitet och jag vågar säga att det var länge sedan man fastnat så för en karaktär som Wall-E och en film som denna. “Wall-E” har ett engagerande manus på många sätt och deras sinne för detaljer är med även denna gång och trots kliniska robotar är mysfaktorn är hög när man utforskar ytterligare ett nytt område, rymden.

Pixar har nästan överträffat sig varje gång de skapat en ny film och “Wall-E” är det bästa som hittills kommit från detta företag. Roboten Wall-E visar upp ett känsloregister som många skådespelare bara skulle kunna önska att de hade och sällan har rymden varit så vacker som den är här.

Den är vacker, välgjord och den låter som inget annat. Eller. Visst känner du igen ljuden: Wall-E har samma uppstartsljud som datorerna som kommer från det där Cupertinoföretaget och städroboten M.O. (en personlig favorit) låter som en rakapparat. För detta kan vi tacka Star Wars-ljuddesignern Ben Burtt.

Nå. Ser ni alla framtida filmmakare? Det är här som skåpet ska stå. Wall-E har visat oss det.

Visste du att?

  • Pixar tog hjälp av den legendariska filmfotografen Roger Deakins för ljussättning och foto av flertalet scener.
  • Den första filmen från Pixar som innehåller en live-action-skådespelare, nämlingen
  • EVEs design kommer bland annat från Jonathan Ive. Närmare känd som chefsdesigner hos Apple och designer av iPoden.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 10-1 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
3 kommentarer · Skriv en kommentar!
Friday, December 18, 2009

14. The Dark Knight (2008)

Skurken som kallar sig Jokern härjar i Gotham och Bruce Waynes hemliga alter ego, Batman tar hjälp av James Gordon och Harvey Dent för att fånga honom.

Gothams mörka riddare är tillbaka och inför 2008 års “The Dark Knight” så var snacket om hur regissören Christopher Nolan kunde överträffa “Batman Begins” och förväntningarna var skyhöga efter läckta bilder, bland annat på Jokern Heath Ledger.

Snacket om hur “The Dark Knight” skulle överträffa “Batman Begins” byttes dock helt ut när beskedet om Heath Ledgers bortgång i slutet av januari 2008 kom; istället började det snackas om hans sista stora roll. Personligen var jag rädd och besviken. Rädd för att för mycket fokus skulle hamna på Heaths bortgång och hans sista roll istället för filmen. Besviken för att filmen inte skulle få samma mottagande och bedömning eftersom en av filmens stora stjärnor gått bort så hastigt. Sedan sorg så klart; Heath var en skådis som jag länge tyckt om och alltid var nyfiken på vad han hittade på.

Heaths sista roll, jag skriver sista eftersom det var den sisa som han hann färdigställa, visade hans potential som skådespelare. Han gick in fullständigt i sin roll, känslomässigt som fysiskt, och det syns. En av de mest oberäkneliga filmskurkar du kommer att stöta på.

Överlag är det bra skådespeleri i filmen igenom, men den kommer alltid kommas ihåg för Heaths härjande i Gotham, som en galen hund.

“The Dark Knight” är magnifikt filmat, inledningsscenen är så tight (se den i Blu-ray och på HD-projektor. MAGNIFIKT!) och historien vänder ut och in på själv och levererar dilemman såsom Jokerns sociala experiment.

Vad jag mest kommer att komma ihåg? Penntricket så klart. När jag såg den på biografen för första gången så tappade jag hakan och funderade över möjligheten att få maskinisten att spola tillbaka rullen. En scen som är väldigt talande över hantverket “The Dark Knight”. Perfekt filmat, perfekt klippt och speciellt perfekt levererat.

Visste du att?

  • Detta är den första Batman-filmen som inte har ordet “Batman” i titeln.
  • När han fick frågan om varför han gav rollen till Heath Ledger, svarade Christopher Nolan: Because he’s fearless
  • Nestor Carbonell, som spelar borgmästaren i “The Dark Knight”, spelade “Bat Manuel” i kultserien “The Tick”.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 20-11 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
8 kommentarer · Skriv en kommentar!
Thursday, December 10, 2009

22. Benjamin Buttons otroliga liv (2008)

Benjamin Buttons otroliga liv är en berättelse som är baserad på F. Scott Fitzgeralds novell med samma namn. Huvudpersonen Benjamin Button föds som en svag äldre man och åldras baklänges, d v s att hans kropp blir yngre tills han slutar sitt liv som ett spädbarn. Den tragikomiska berättelsen om den välbärgade Button sägs ha inspirerats av Mark Twains kommentar om att det är synd att det bästa i livet kommer först och det sämsta sist.

Det är svårt att inte bli imponerad av all den CGI- och sminkporr som Benjamin Buttons Otroliga Liv visar upp. Men David Fincher använder tekniken till att berätta en historia, istället för att se teknik som ett skäl till att göra det. Med denna enorma teknikpark målar han upp en intim historia som är episk i sitt utförande. Men effekterna får ändå stå i bakgrunden och han lockar med stadig hand fram ett par fantastiska prestationer ur Brad Pitt och Cate Blanchett (jag saknar ord för att beskriva och hylla den kvinnan och inte bara för det hon gör här, utan ALLT hon gör).

Många säger att det är en romantisk film. En film om kärlek. Livslång kärlek.
Jag säger att det är en film om döden. Om vad man gör med den tid man har och hur man handskas med saknaden efter nära och kära. För att citera Fredriks recension; döden är ständigt närvarande, den naturliga döden, men livet ännu mer så.

Vsste du att?

  • Många kända regissörer har tidigare varit och fingrat på projektet, bl a Steven Spielberg, Ron Howard och Spike Jonze.
  • Det är David Finchers första barntillåtna film.

Se/köp den här

Av LB
Skrivet i 30-21 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
5 kommentarer · Skriv en kommentar!
Sunday, December 6, 2009

26. Låt den rätte komma in (2008)

“Låt den rätte komma in” är en både våldsam och mycket romantisk historia som utspelar sig i Stockholmsförorten Blackeberg år 1982.

Oskar är 12 år och mobbad. Hans sadistiska klasskamrater Conny, Martin och Andreas passerar alla gränser i pennalismen. Oskar fantiserar om hämnd, om att ge igen. Om att vara stark, om att våga. Då står plötsligt en flicka i klätterställningen. En flicka i hans egen ålder som han aldrig sett förut. Hon heter Eli och är en motsägelsefull uppenbarelse - hennes kloka blick, hennes märkliga doft, att hon är så tunt klädd, så vanvårdad och mager och ändå så vacker. Men det är inte okomplicerat, Eli är inte som andra - hon kan inte vistas i solljus, hon äter inte mat och för att komma in i ett rum behöver hon bli inbjuden. Hon måste dricka människors blod för att leva, hon är vampyr.

Morsealfabetet är för mig obegripligt. Tänk att försöka minnas alla märkliga tapp-tapp-rörelser eller koder, och kanske inte veta hur man egentligen ska göra sig förstådd. Just nu försöker jag till exempel klura ut hur mina vänner och jag ska integrera Google Wave i vår kommunikation. Inte dumt, men hur borde vi göra för att leverera?

Skräckfilmen “Låt den rätte komma in” hamnar högt på min lista över nollnolltalets bästa filmer eftersom den förmedlar John Ajvide Lindqvists manus på ett alldeles eget vis, och berättelsen om Blackeberg på 80-talet får liv med värme och kyla om vart annat. Lika mycket genom ljud som bild. Jag hoppades att den iscensatta miljön inte skulle kännas så där isande verklig som den faktiskt gör.

Filmen visades för första gången på Göteborgs filmfestival den 26 januari 2008, då Tomas Alfredson vann festivalens Nordiska filmpris. Sedan dess har filmen visats på flera andra filmfestivaler, bland annat Tribeca Film Festival i New York 2008, där den vann Founders Award for Best Narrative Feature.

Det är Matt Reeves, monstermannen bakom Lovcraftianska “Cloverfield” som ska göra den engelskspråkiga nyinspelningen av LDRKI. Filmen väntas få titeln “Let me in” och få premiär i USA under 2010.

På Guldbaggegalan 2008 tilldelades filmen fem guldbaggar i kategorierna:

  • Bästa regi
  • Bästa manus
  • Bästa foto
  • Bästa produktionsdesign
  • Bästa ljud

I alla fall.

*Spoilervarning* En scen som jag minns glasklart är från slutet av filmen. När skärmen upplöses till en upprepning av filmens långa öppningsscen, ser vi fallande snöflingor mot en svart bakgrund. Berättelsen återvänder till Oskar, filmens huvudperson, som fått nog och reser på ett tåg. En stor koffert ligger bredvid honom, och inuti knackar en osedd Eli ordet “puss” till Oskar på det i vanlig ordning svårbegripliga morsealfabetet. Oskar gör detsamma tillbaka.

Oskar och Eli förstår varandra trots avståndet. Utan att deras kännedom om varandra blir ett tämligen ansträngt bekymmer.

Visste du att

  • Även om filmen utspelar sig i Blackeberg i Stockholml så spelades många scener in i Luleå; för snöns skull.
  • Filmens och bokens titel baseras på Morrissey låten “Let the Right One Slip In” och vampyrmyten att en vampyr måste bjudas in för att kunna gå in i någons hem.
  • De olika tricken för att spela olika var bland annat: Bita igenom korvar för att återskapa ljudet av att bita i hud och ljudet av yoghurtdrickande när det dricks blod.

Se/köp den här

Gästbloggare: Filmvetare, producent och skribent. Maria Georgieva har tidigare arbetat med filmdistribution och marknadsföring på Stockholms filmfestival och struntade i producentutbildningen på DI för att prova filmlivet i Köpenhamn. I begynnelsen skrev hon för papperstidningen Cinema. I höst ska Maria jobba med Atmo och lanseringen av den animerade storstadsdystopin Metropia. Hoppas “Juno” vinner.

Av Gästbloggare
Skrivet i 30-21 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
13 kommentarer · Skriv en kommentar!
Monday, November 16, 2009

46. The Wrestler (2009)

I slutet av 80-talet stod wrestlaren Randy “The Ram” Robinson (Mickey Rourke) på toppen av sin karriär. Tjugo år senare är hans stjärnstatus ett minne blott. Tillvaron är livlös men lyses upp av helgerna då Randy brottas i små slitna gymnastikhallar och samlingslokaler inför några få men dedikerade fans. Då Randy sliten av det hårda livet helt tappat kontakten med sin dotter Stephanie (Evan Rachel Wood), är det kärleken till sporten som driver honom framåt. När tillvaron så sakteliga börjar ljusna känner Randy hur passionen för brottarkonsten skapar en stark längtan efter att återvända till ringen. Snart kan “The Ram” återigen befinna sig på wrestlingens bakgård.

Låt dig inte luras av denna och tro att det är en film om wrestling. Visst, titeln “The Wrestler” säger så mycket och det är en hel del män i ringen som brottas, kramas, slåss och blöder.

Men det är snarare en film om ensamhet. För den gode Randy “The Ram” Robinson kunde lika varit aktiv inom vilken annan sport eller jobb som helst och det hade säkerligen fungerat lika bra.

Vad som säkerligen hade fungerat sämre är om du bytt ut Mickey Rourke mot - säg Nicolas Cage eller Bruce Willis. Omedvetet så skänkte nog Rourke extra trovärdighet då han, karriärmässigt åtminstone, var i samma sits som The Ram. “It’s not over until you tell me it’s over”. Citera mig inte på det, men The Ram säger något åt det hållet och man undrar om det var The Ram eller Rourke som sade det.

Samspelet mellan Rourke och hans dotter i filmen, Evan Rachel Wood, är rörande och sällan har du hejat på en karaktär som The Ram.

Filmen känns äkta och sann. Och hjärtekrossande. Den är fullständigt hjärtekrossande.

Visste du att?

  • Darren Aronofsky ville redan från början ha Mickey Rourke i rollen som The Ram. Filmbolaget ville dock ha Nicolas Cage. Aronofsky stod på sig och resultatet talar sitt tydliga spårk.
  • Pga den begränsade budgeten så donerade Axl Rose “Sweet Child of Mine” till filmen. De behövde alltså inte betala för att använda den.
  • Det var första gången som Mickey Rourke nominerades för en Golden Globe och en Oscar. Han vann en Golden Globe för sin rolltolkning.

Se/köp den här!

  • Se: Film2home - Streaming/nedladdning - 39 kr / 139 kr
  • Se: Headweb - Streaming - 39 kr
Av Daniel Feldt
Skrivet i 50-41 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
4 kommentarer · Skriv en kommentar!
Saturday, October 17, 2009

76. Cloverfield (2008)

Rob (Michael Stahl-David) håller avskedsfest i en av Manhattans skrapor. Men mitt under sitt tal blir han abrupt avbruten av en kraftig stöt som får hela byggnaden att skaka. Förvirrade och med en stigande känsla av panik letar sig människorna ut på gatorna. Genom bakgrundsljudet av skrikande människor och ett närmast olycksbådande rytande, får Rob och hans vänner se ett demolerat stadslandskap, ödelagt av något fruktansvärt, olycksbringande och monstruöst…

Mycket av förhandssnacket kring “Cloverfield” handlade om dess pr-kampanj. Ganska tidigt “läcktes” det ut och visades material enbart titulerat som “01-18-08″. Snickesnacket drog igång och det ryktades om en monsterfilm. Ledtråd efter ledtråd kom ut och tillslut var “Cloverfield” här.

Vad fick vi då? Jo vi fick en helt briljant monsterfilm från ett nytt perspektiv. Den är fräsch, spännande, gripande och oförutsägbar. Vi slipper de stereotypiska figurerna. Dvs “generalen” som är skjutglad och “experten” som ingen lyssnar på men som vet allt.

Det känns skönt med en makalöst tight monsterrulle där du själv kan få fundera lite kring vart monstret kom ifrån och vad som hände när bandet tar slut istället för att få allting förklarat för dig och serverat på ett fat.

Visste du att?

  • Första teasertrailern till filmen visades innan Transformers (2007). Den visar en explosion New York och hur frihetsgudinnans huvud studsar nedför gatan. Filmat med handkamera. Det fanns ingen titel i samband med teasern.
  • Rösten i teasertrailern som skriker ut “I saw it! it’s alive! It’s huge” är regissören Matt Reeves. Rösten som skriker “Oh my god” är producenten Bryan Burk.
  • Filmen spelades mestadels in med en Panasonic HVX200 och hanterades av skådespelaren TJ Miller som spelade Hud.
  • I en av flashbacksen i filmen så kan du i bakgrunden se något som åker tvärs över himlen och landar i vattnet.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 80-71 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
4 kommentarer · Skriv en kommentar!
Monday, October 12, 2009

81. Jodhaa Akbar (2008)

Bollywoodfilmen ”Jodhaa Akbar” som visades på Stockholms Filmfestival förra året är en riktig storfilm som utspelar sig i 1500-talets Indien och skildrar den legendariska kärlekshistorien mellan den muslimske Mughalhärskaren Akbar och den hinduiska Rajputprinsessan Jodhaa. Vi pratar 3,5 timme med storslagen kärlek, stridsscener, elefanter och förräderi.

Huvudrollerna görs av två riktigt stora Bollywoodstjärnor, nämligen Aishwarya Rai och Hrithik Roshan. Dessutom tillhör berättarrösten ingen mindre än Amitabh Bachchan. För er som inte har koll på honom kan jag berätta att det är för hans skull som lille Jamal hoppar i dasstunnan i ”Slumdog Millionaire”.

Filmens regissör Ashutosh Gowariker står även bakom den Oscarsnominerade ”Lagaan: Once Upon a Time in India”. Att skildra Mughalriket är känsligt även om det har gjorts flera gånger i indisk film, bland annat i storfilmen ”Mughal-E-Azam” från 1960. Det råder oenighet om historiska fakta och vissa påstår att Jodhaa inte alls var Akbars fru utan hans svärdotter. Gowariker har själv sagt att stora delar av ”Jodhaa Akbar” är påhittad men trots det förbjöds filmen på flera platser i Rajasthan och en ursäkt krävdes av regissören.

”Jodhaa Akbar” är en Bollywoodfilm av gammalt snitt. Varför? För det första; filmens längd. Det gäller att ha tålamod och bra sittmuskler för att klara av de 3,5 timmarna. Kärleksparet ses första gången 50 minuter in i filmen. Lite annorlunda än en amerikansk romantisk komedi men inget ont om dem. Det hjälper förstås att filmen är fantastiskt vacker och bra.
För det andra; avsaknaden av hångel. Sådant håller man inte på med i gamla Bollywoodfilmer även om det i flera moderna hånglas loss. En film om storslagen kärlek utan hångel alltså? Istället är det mycket blickar, händer som möts och till och med en och annan kyss på pannan. Det finns ju en scen när de ska få till det och kanske kan man ana sig till att Akbar nästan råkar kyssa Jodhaa på munnen eller är det på kinden? Förvänta er inte ”Basic Instinct” i alla fall.

”Jodhaa Akbar” handlar inte bara om kärlek utan också om konflikten mellan muslimer och hinduer något som fortfarande är högst aktuellt till exempel i Kashmir. Man kan tänka sig att Gowariker ville skicka ett meddelande till det moderna Indien att acceptera alla oavsett religion.

Visste du att?

  • Vackra Aishwarya Rai blev utnämnd till Miss World 1994. Men filmen bjuder även på ögongodis för dem som hellre tittar på män. Ganska exakt 1 timme och 27 minuter in i filmen visar Hrithik Roshan upp sina muskler på ett rätt utstuderat sätt.
  • I filmen användes fler än 80 elefanter, 100 hästar och 55 kameler. Dessutom användes mer än 4000 kilo guldsmycken.
  • Bakom musiken till filmen står A.R. Rahman som ju vann en Oscar för musiken till ”Slumdog Millionaire”. Särskilt låten ”Azeem-O-Shaan Shahenshah” är fantastisk med sina rytmiska trumljud.

Se/köp den här

Gästbloggare: Lisa Olsson skriver recensioner för MovieZine och bloggar om Bollywoodfilm på Bollywood Dreams. Dessutom tycker hon att “Vertigo” är en av de bästa filmerna genom tiderna och hoppas på att “Children of men”, “Pans Labyrint” och “Eternal sunshine of the spotless mind” hamnar på top 3 på denna lista.

Av Gästbloggare
Skrivet i 90-81 · Etiketter: ·
Ingen kommentar ännu. Du kanske blir först? · Skriv en kommentar!
Saturday, October 10, 2009

83. Tvivel (2008)

En karismatisk präst, Fader Flynn, försöker tänja på skolans hårda och strikta regler, som länge har vaktats av Syster Aloysius Beauvier, den konservativa rektorn som tror på makt och disciplin. Politiken utvecklas och skolan har precis tagit in sin första svarta student, Donald Miller. När naiva och oskuldsfulla Syster James berättar för Syster Aloysius om sina misstankar om att Fader Flynn ger för mycket privat uppmärksamhet åt Donald sporras Syster Aloysius att börja ett korståg för att få fram sanningen och få bort Fader Flynn från skolan. Utan bevis leder Syster Aloysius en kamp som hotar att förstöra både kyrkan, skolan och människors liv.

Ska du bara se en präst vs. nunna-film från de senaste tio åren så är det helt klart “Tvivel“. Jag tror ärligt talar att du nog får leta lite om du ska hitta andra präst vs. nunna-filmer.

John Patrick Shanley har skrivit den hyllade Broadway-pjäsen som hans filmmanus bygger på. Han regisserar även filmen och gör det riktigt vasst. “- Shanley… Shanley…” säger du och försöker lista ut vad han regisserat tidigare. Jo, den gravt underskattade “Joe och vulkanen” är det senaste äventyret han hade bakom kameran som regissör och det var närmare 20 år sedan. Men det finns ingen hint om ringrostighet här inte.

Omgiven är han av giganterna Meryl Streep och Philip Seymour Hoffman och sällan har en dialoguppgörelse varit så fängslande. Krydda detta med finfina insatser från Amy Adams och Viola Davis, för att inte tala om Roger Deakins foto, så har du en toppenfilm.

DET finns det inga tvivel om.

Visste du att?

  • John Patrick Shanleys pjäs med samma namn vann Pulizterpriset 2005 för bästa drama.
  • Viola Davis oscarsnominerades för sin roll. Trots att hon bara är med i två scener. Den första är en längre dialog med Meryl Streeps karaktär. Den andra scenen är bara tio sekuner lång och innehåller inga repliker för Viola.
  • Den största skillnaden mellan filmen och pjäsen är att pojken Donald Miller aldrig medverkar eller syns i pjäsen.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 90-81 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
3 kommentarer · Skriv en kommentar!
« Äldre inlägg