Moviezine.se MovieZine.se · Blogg: Bloggywood · Sweet Spot · Bollywood Dreams · Nollnolltalet · TeeVee · Ragnhilds rekvisita
Sök

Etikettarkiv: 2007

« Äldre inlägg
Sunday, December 27, 2009

5. Zodiac (2007)

Den verkliga historien om en seriemördare som var känd som Zodiac Killer och som terroriserade San Francisco i 25 år. Mördaren får enorm medial uppmärksamhet och många tar på sig skulden, fejkar brev och tipsen fullkomligt haglar in. Två män blir som besatta av fallet; serietecknaren Robert Graysmith på tidningen San Francisco Chronicles och polisinspektören David Toschi. Graysmith är en man som aldrig kommer att vila förrän han får se mördaren i ögonen. Men är han den enda som kan lista ut mördarens identitet när alla andra misslyckats?

Zodiac är en grym, mörk och hypnotiserande historia som från första rutan tar ett stadigt grepp om dig. Finchers metodiska och nästan tre timmar långa informationsdump till katt-och-råtta-lek är fascinerande och rafflande.

Det är besattheten. Den utdragna historien. Det är frustrerande och framför allt är det spännande. Trots att ingenting egentligen händer. Men karaktärernas besatthet i att få veta sanningen smittar av sig och när de tre timmarna (eller 22 åren) är slut så suktar man efter mer.

Egentligen är det svårt att peka ut en sak som verkligen sticker ut och tilltalar en i Zodiac, för allt är i stort sett perfekt. Det toppklassiga och sansade skådespeleriet. Det mörka och murriga men ändå monokroma fotot. De galet detaljrika och autentiska sceonografierna och kläderna. Den tidsenliga soundtracket, plus David Shires originalmusik. Och specialeffekterna, de makalösa effekterna som sömlöst vävs in på så många ställen. Och allt är där för att berätta en välskriven, tung och intrikat story. Man blir alldeles varm i hjärtat av att se sånt här hantverk. Det är den första periodfilm jag sett som faktiskt känns som att den är gjord på den tiden den ska utspelas.

Visste du att?

  • Hade inte Jake Gyllenhaal tackat ja till rollen som Robert Graysmith så stod Orlando Bloom högst upp på önskelistan.
  • Allt blod i mordscenerna är tillagt i efterhand för att spara tid.
  • Olika personer spelar Zodiac-mördaren vid varje mord, detta för att reflektera olika vittnesmål.

Se/köp den här

Av LB
Skrivet i 10-1 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
10 kommentarer · Skriv en kommentar!
Sunday, December 20, 2009

12. Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford (2007)

Handlingen i Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford följer en av amerikansk historias mest ökända och laglösa personer. Den karismatiske och oförutsägbare Jesse James planerar sitt nästa stora bankrån, och lyckas samtidigt starta ett krig mot sina fiender, som sedan länge längtat efter den belöning och den ära som väntar den som lyckas fånga den svårfångade James. Trots detta kan det största hotet komma från de han mest litar på.

Det finns mycket att bli imponerad av och beundra i (djupt andetag nu) The Assassination Of Jesse James By The Coward Robert Ford. Nick Cave och Warren Ellis påträngande och djupt melankoliska musik. Roger Deakins drömska och hänförande foto. Pitts psykotiska och återhållsamma Jesse James och Afflecks storögda och smått homoerotiska Robert Ford är trollbindande och inget annat än lysande. I mina ögon har ingen av dem varit bättre än just i TAOJJBTCRF. På det hela taget så är det fantastiska, om än små, prestationer från hela ensemblen, Sam Shepard, Sam Rockwell, Jeremy Renner och Paul Schneider.

Filmen har ett lugn över sig, men samtidigt så vibrerar varje ord, varje bildkomposition och drag med stråkarna en känsla av överhängande undergång. Den känns lite som anti-westernfilmerna McCabe & Mrs. Miller och Pat Garrett And Billy The Kid fast sedd genom Terrence Malicks ögon.

Det här är bara regissören Andrew Dominiks andra film. Men han känns redan som en mogen och fullfjädrad filmskapare. Med TAOJJBTCRF utstrålar han en enorm känsla för kvalitet, öga för detaljer, återhållsamhet och vettet att låta saker ta sin tid.
Han är en kille att hålla ögonen på.

Visste du att?

  • Valet mellan vem som skulle spela Robert Ford stod tillslut mellan Casey Affleck och Shia Lebeouf. Rollen gick till Affleck då Shia kändes något för ung för rollen.
  • Enligt regissören Andrew Dominik så hade Brad Pitt i sitt kontrakt att titeln på filmen inte fick ändras.
  • Filmen omgärdades av en hel del trubbel under produktionen. Regissören ville göra en “Terence Malick”-film medan Warner Bros. ville ha lite mera action. Trots att Andrew Dominik var en regissör med väldigt lite tyngd fick han som ville. Mycket tack vare Brad Pitt som var medproducent på filmen via sitt produktionsbolag. Dominiks originalklippning närmar sig dock 4 timmar i speltid. Den långa versionen visades under Venedigs filmfestival där Brad Pitt vann för bästa skådis och filmen hyllades som “majestätisk”.

Se/köp den här

Av LB
Skrivet i 20-11 · Etiketter: ·
Ingen kommentar ännu. Du kanske blir först? · Skriv en kommentar!
Monday, December 7, 2009

25. The Fountain (2007)

THE FOUNTAIN är en odysse som spänner över 1000 år om en mans eviga strävan att rädda kvinnan han älskar från att dö. Denna episka resa börjar i 1500-talets Spanien där Tomas (Hugh Jackman) på uppdrag av drottningen söker efter källan till evigt liv. Resan fortsätter i modern tid där Tommy desperat försöker finna ett botemedel för den cancer som sakta bryter ner hans älskade fru Isabel (Rachel Weisz). Århundraren in i framtiden börjar sedan Tom långsamt greppa det mysterium som tagit upp hans väsen under ett helt millenium.

Efter “Requiem for a Dream” och “Pi” så fanns det väldigt goda skäl att förvänta sig storverk inför premiären Darren Aronofskys “The Fountain“. Den mottogs med burop i Venedig och jag vet inte riktigt om de käkat dålig pasta eller om det var fel temperatur på grappan.

Pretentiös och flummig har den kallats. Otroligt vacker och engagerande känns mera korrekt. Visst, det går att förstå kritikerna som drar pretentiöskortet. Att presentera mänsklighetens strävan efter det slutgiltiga botemedlet mot död, episkt berättat i tre historier och 500 år mellan dem, luktar sannerligen övermod.

Men med helt magnifikt foto, Aronofskys vision, manus och innovativt användande av specialeffekter blir “The Fountain” en film som ligger kvar i ditt sinne ett bra tag efter du har sett den.

Jag säger som Jeffrey Wells i samband med Venedigpremiären av filmen: Den vackraste och mest välgjorda kosmiska tankeresa sedan “2001” och “Fight Club“.

Visste du att?

  • 2002 så var Brad Pitt och Cate Blanchett kopplade till projektet. Men Brad och Darren kom inte överrens “kreativt” och Brad hoppade av projektet. Cate Blanchett hoppade av strax efter det och filmen, med en budget på ca 75 miljoner dollar, lades åt sidan. 2004 blev det nystart med en betydligt mindre budget (35 miljoner dollar) och Hugh Jackman och Rachel Weisz i rollerna.
  • Istället för traditionella CG-specialeffekter så valde Aronofsky att filma kemiska reaktioner med specialkameror för att simulera rymden.
  • Warner Bros. ville inte spela in ett kommentatorsspår till filmen för DVD-releasen så Aronofsky gjorde en egen hemma i vardagsrummet och släppte den för nedladdning på sin egna hemsida (verkar dock vara försvunnet för tillfället).

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 30-21 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
2 kommentarer · Skriv en kommentar!
Wednesday, December 2, 2009

30. Children of Men (2007)

Året är 2027 och det råder kaos i världen. Mänskligheten är på väg att dö ut eftersom det inte har fötts några nya barn på 18 år. I London finns den bittre och lätt alkoholiserade Theo som helst inte engagerar sig i någonting. Men genom den unga kvinnan Kee tänds plötsligt ett hopp för mänskligheten igen. Och Theo hamnar mitt i skottgluggen när han ska föra henne i säkerhet.

“Children of Men” som baserad på en bok av P.D. James är en dystopi som griper tag från första början och som inte släpper taget. Det är en sådan film där man flera gånger håller andan för att det är så spännande. Här finns en av de mest nervkittlande “biljakterna” jag har sett – detta trots att ingen av bilarna ens går att starta.

Håll utkik efter filmens två långa tagningar varav båda varar i flera minuter. Den ena är när Theo sitter i bilen med Kee och Julian och den andra är när de befinner sig i flyktinglägret Bexhill eller snarare när de försöker ta sig därifrån. Här är det som att vi helt plötsligt befinner oss i en dokumentärfilm med blodstänk på kameran.

Förutom snyggt foto så innehåller filmen fin musik av tonsättaren John Tavener men även en hel del bra populärmusik. En väldigt vacker scen är den med Jasper och Janice när ”Ruby Tuesday” spelas, här i en version av italienaren Franco Battiato.

Skådespelarna gör sitt för att lyfta filmen ännu en nivå. Clive Owen är perfekt som dysterkvisten Theo och Michael Caine passar förvånansvärt bra i långt hår som hippie-Jasper som säljer gräs och berättar roliga historier. Julianne Moore är förstås som vanligt riktigt bra men även den rätt okända Clare-Hope Ashitey som Kee är en talang.

Visste du att?

  • I filmen är det kvinnor som har blivit infertila men i P.D. James bok ”The children of men” är det männen.
  • Vid två tillfällen syns Pablo Picassos ”Guernica”, bland annat när Theo och Kee sitter i båten på väg från Bexhill. ”Guernica” är ett minnemärke över den baskiska by med samma namn som bombades av nazisterna 1937
  • Michael Caines förebild för Jasper var John Lennon.

Se/köp den här

  • Köp: Ginza - DVD - 49 kr
  • Köp: Ginza - Blu-ray - 129 kr

Gästbloggare: Lisa Olsson skriver recensioner för Moviezine och bloggar om Bollywoodfilm på Bollywood Dreams. Dessutom tycker hon att “Vertigo” är en av de bästa filmerna genom tiderna men att “Eternal Sunshine Of The Spotless Mind” inte ligger så långt efter.

Av Gästbloggare
Skrivet i 30-21 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
3 kommentarer · Skriv en kommentar!
Tuesday, December 1, 2009

31. Rescue Dawn (2007)

Denna film bygger på de verkliga händelserna kring stridspiloten Dieter Denglers liv, en tysk-amerikan som blev nerskjuten och tillfångatagen under Vietnam kriget. Dengler organiserar en flyktplan som sätter båda hans och andras liv på spel.

Werner Herzog har gjort sig ett namn genom sina filmer som oftast innehåller en hjälte med omöjliga drömmar, människor med unika talanger i obskyra områden eller individer i konflikt med naturen. Han är också känd för att göra exakt vad han vill; om det gäller dokumentärer eller bisarra konstfilmer. Linjen “jag gör som jag vill” går kanske inte alltid hand-i-hand med vad filmbolagen vill och ofta är hans inspelningar lika dramatiska som filmerna han spelar in.

“Rescue Dawn” är väl vad många skulle kalla hans mesta “tillgängliga” film. - Jag kan göra en amerikansk film, och jag kan göra den bättre än många andra amerikanska filmer. Inte helt omöjligt att detta var en tankegång från den tyska regissören.

Vad vi får är en dramatiserad version av den sanna berättelsen om flygaren Dieter Denglers tid i ett vietnamesiskt fängelseläger. Det är hisnande vackert foto från fotografen Peter Zeitlinger; allt så klart filmat på plats i Laos och Vietnam. Något annat vore otänkbart för Herzog kan jag tänka mig. Det är också något som måste vara en dröm för karaktärsskådisar och sannolikt en mardröm för många andra.

Christian Bale, Steve Zahn och Jeremy Davies offrade många kilon för sina roller, vilket sannerligen syns. Speciellt på den redan spenslige Davies som gör en fantastisk insats som Eugene från Eugene, Oregon. Viktnedgång är något som börjar bli en vana för Bale. Han gick ned groteskt mycket för “The Machinist”, sedan upp en massa för “Batman Begins” och sedan tillbaka ned igen för “Rescue Dawn”. Kanske inte helt hälsosamt.

“Rescue Dawn” levererar finfint skådespeleri och en väldigt engagerande sann historia som tack och lov aldrig blir en sliskigt glorifierande hjältehistoria, d v s inhamrande patriotism a la Michael Bay.

Den berättar helt enkelt historien om Dieter Dengler, modig och rådig och som allra helst bara vill flyga.

Visste du att?

  • Christian Bale gick ned 25 kilo. Steve Zahn 18 kilo och Jeremy Davies 15 kilo.
  • Filmen spelades in i omvänd kronologisk ordning. Så att skådisarna, som kämpat med sin viktnedgång, skulle se som mest utmärglade i slutet av filmen.
  • Spelade in strax över 5 miljoner dollar i USA, vilket är ett rekord för regissören Werner Herzog

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 40-31 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
2 kommentarer · Skriv en kommentar!
Friday, November 27, 2009

35. The Departed (2007)

Billy Costigan (Leonardo DiCaprio) är en ung polis som växt upp på gatorna i South Boston. Det gör honom till den perfekta mullvaden. Han får i uppdrag att infiltrera maffiabossen Frank Costellos (Jack Nicholson) liga. Billy måste vinna Costellos förtroende och hjälpa sina medarbetare (Mark Wahlberg och Martin Sheen) att sätta dit Costello. Under tiden kan specialagenten Colin Sullivan (Matt Damon) arbeta ostört - ingen anar att han tillhör Costellos gäng.

Du vet att du avnjuter en fantastisk film från Martin Scorsese när Rolling Stones “Gimme Shelter” drar igång. Vi hör den Henry Hill påbörjar sin karriär som kokainlangare i “Goodfellas” och när Nicky i “Casino” börjar bli slarvig (och inte ens klarar av att knocka en kille med en snyting längre). I “The Departed” öppnar Scorsese filmen med låten och det sätter ribban högt det. Kameraåkningen in i lunchrestaurangen i början är ack så simpel och kort, men pure joy.

Nu finns det folk som håller Hong Kong-originalet “Mou gaan dou” (”Infernal Affairs”) högre och det är en sju dundrans film. Jag håller personligen “The Departed” högre tack vare regi, foto och skådespelarna. Om det är något som “Infernal Affairs” gör bättre så är det tidsramen där den utspelar sig över år, medan The Departed gör det i vad som känns som fyra månader. Insatserna och uppoffringarna blir så mycket större för de två karaktärerna i originalfilmen.

Kollar man närmare på skådespelarinsatserna så gör DiCaprio en av sina bästa roller sedan “The Aviator”, och innan dess var hans bästa roll i “Gangs of New York”. Ser ni tråden?

“The Departed” är tät, spännande och överraskande och jag kommer alltid vara hoppfull när Scorsese tar sig ann maffiamaterial.

Visste du att?

  • Robert De Niro erbjöds rollen som Queenan, men avböjd p g a sitt arbete med “The Good Shepard”. Rollen gick till Martin Sheen istället.
  • “The Departed” är den film med flest användande av ordet “fuck” (och varianter på ordet) som vunnit en Oscar för “Bästa film”. 237 ggr sägs det.
  • Många av scenerna med Jack Nicholson var improviserade för att spela på karaktärens oförutsägbarhet.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 40-31 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
3 kommentarer · Skriv en kommentar!
Sunday, November 22, 2009

40. Eastern Promises (2007)

Anna är en idealistisk ung barnmorska som inte skyr några medel för att ta reda på sanningen om en rysk flicka som dör i hennes armar under en förlossning. De enda ledtrådarna som Anna har är innehållet i flickans handsväska – en dagbok och en tändsticksask. Det hela leder Anna rakt till den ryska maffians innersta kretsar där hon presenteras för dess nyaste medlem Nikolai.

Vad Anna inte vet är att Nikolai är den som tar hand om ”det som blir över”, det vill säga, han är mannen som säkerställer att lik är omöjliga att identifiera och att mördarna inte går att spåra. För att göra det hela ännu värre visar det sig att dagboken både innehåller bevis mot Nikolais chef och information som kan hjälpa till att rädda många människors liv.

Om det är sant eller inte, det vet jag inte. Men rykten säger att Viggo Mortensen satte sig på ett plan till Ryssland och spenderade fem dagar med att ta sig runt Moskva, St Petersburg och områdena kring Uralbergen utan tolk. Han läste böcker om gäng, rysk fängelsekultur, betydelsen av fängelsetatueringar och slipade på sin ryska brytning.

Personligen tycker jag ryska maffian, och ryska fängelser i synnerhet, är bland de läskigaste som finns. Så bara med denna research så förtjänar “Eastern Promises” en plats på listan. Men så kommer vi till det där med om det är sant eller inte.

Filmen bildar, tillsammans med “A History of Violence”, regissören David Cronenbergs duo om våldet i samhället. Det råa våldet etsar sig fast hos dig - detta endast med knivar och lemmar. Och jag menar bokstavligen lemmar. Dvs Viggo Mortensens lem. Nakenbrottningen i badhuset är minst sagt överraskande.

När man väl ser slutresultatet så har jag svårt att inte tro på berättelsen om Viggo Mortensens research. För hela filmen är så otroligt välgjord och det kan bara göras med massvis av flitig research. Cronenberg visar oss hur det riktiga Sin City ser ut. Våldet är som piskrapp - plötsligt och högljutt.

“Eastern Promises” kommer att ta andan ur dig, få din mage att vända sig lite och göra dig livrädd för ryska gangsters. Därav min rädsla för dem.

Om det är något du ska önska dig i julklapp så är det att Cronenberg och Mortensen fortsätter sitt samarbete i fler filmer.

Visste du att?

  • Slagsmålet i badhuset, med en helnaken Viggo, koreograferades enbart med skådespelarna. Inga stuntmän användes vilket betydde att de var tvunga att tränas i olika slagsmålsstilar. Inspelningen av den scenen tog två dagar. Viggo Mortensen var alltså naken “on set” för två dagar.
  • Filmen spelades in i London. Det är första gången som Cronenberg spelar in en hel film utanför sitt hemland Kanada.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 40-31 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
2 kommentarer · Skriv en kommentar!
Thursday, November 19, 2009

43. Sunshine (2007)

När solen är på väg att dö står människans enda hopp till de åtta astronauterna och vetenskapsmännen ombord på rymdfärjan Ikaros II. Med uppdrag att avfyra en energibomb mot solens reser de ut i yttre rymden. Men kontakten med jorden bryts och isolerade från allt liv börjar pressen tära på astronauternas psyke. Med mänsklighetens öde vilandes på sina axlar och en farkost som drabbas av allt fler problem drivs besättningen till det yttersta av människans förmåga.

Regissören Danny Boyle har efter att färdigställt “Sunshine” sagt att han aldrig kommer göra Sci-Fi igen, det var för svårt och för uttömmande. Det är synd att vi (kanske) inte får se något mer Sci-Fi från Boyle, för han lyckades verkligen med “Sunshine”.

Precis som under 2003 när Boyle andades lite liv i zombiegenren med “28 dagar senare” så känns det som om han gjorde det samma för sci-fi. Visst, det finns en del bra sci-fi därute, som t ex “Serenity” och “Firefly”-serien m m, men “Sunshine” känns som en mix av “2001″, det göttaste från “Event Horizon” och spänningen från “Alien”. Allt utan att bli “Armageddon” eller “The Core”.

Det är klaustrofobiskt och tryckande då regissören väljer att hålla kameran inne i rymdskeppet, tillsammans med resten av besättningen, och t o m inne i rymddräkterna. Skådespeleriet är top notch och likaså ljuddesignen, art direction och fotot. Ett måste för sci-fi-nörden!

Visste du att?

  • Regissören Michael Winterbottom ville låna kulisserna från “Sunshine” när de inte behövdes för vissa scener för att själv spela in en sci-fi-komedi. Rättigheterna till att låna kulisserna löstes dock inte och Winterbottoms komediprojekt övergavs.
  • De guldfärgade rymddräkterna designades så att de skulle stå ut och bli ihågkomna av sci-fi-fans. Det sägs att de även lånades designen av huvudkåpan från Kenny i South Park.
  • Cillian Murphys karaktärer “Robert Capa” är döpt efter den berömda fotografen Robert Capa. Capa tog bland annat det berömda fotografiet “The Falling Solider“.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 50-41 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
2 kommentarer · Skriv en kommentar!
Friday, November 6, 2009

56. Persepolis (2007)

Teheran 1978. Marjane är åtta år gammal och funderar över framtiden. Hon drömmer om att bli profet för att kunna rädda världen. Marjane, som är älskad av sina moderna och kultiverade föräldrar och har en speciell kärlek till sin mormor, följer med spänning de händelser som leder upp till revolutionen i Iran och som krossar shahregimen. Med den islamiska republiken kommer en tid av revolutionskommissarier som kontrollerar både beteenden och klädsel. Bakom sin slöja fantiserar Marjane om ett liv som revolutionär. När sedan kriget i Irak drar fram med bombdåd, kidnappningar och försvunna släktingar, visar sig Marjanes revolutionära drömmar bli problematiska. För att skydda henne, skickas hon till Österrike, där hon upplever sin andra revolution: tonåren, frihet, kärlek men även exil, ensamhet och utanförskap.

Marjanes Satrapis självbiografiska seriealbum “Persepolis” från 2000 var en av 2007 års mest prisade filmer. Samma år gjorde jag mitt sjunde år på Stockholms filmfestival, i vanlig ordning med alldeles för mycket att göra. Exploderande biljetter, möten, face2face och intervjuer med filmare, eyes on the prize. Tio minuter innan festivalens första visning av “Persepolis” slutade mitt möte med projektledaren och de biografansvariga på Saga-biografen, Kungsgatan. Hets.

Stora förändringar kommer i svart-vita animationer. Genom Marjanes ögon får vi följa vi kriget i Iran och jag funderar fortfarande på om det sekulära samhällets förvandling egentligen inte bara är en utopi i hennes (revolutionära) vardag.

Biosalongen släktes så där lampvis. Tror att det var i samma stund som jag slängde upp dörrarna, i handen en papperskopp med en skvätt äppel-te. När jag är så där helt uppe i det jag älskar, upptäcker jag att jag vet precis allt om allt och uppfattar vad som är extra-bra. Persepolis är hemskt smart, kraftfull och hjärtvärmande om vart annat. Utmattad gick jag vidare till nästa biograf, informerade om morgondagens visningar, hämtade kassorna och hjälpte volontärerna med att stänga för dagen.

För mig handlar Satrapis berättande väldigt mycket om att lära sig själv att leva:

“In life, you’ll meet a lot of jerks. If they hurt you, tell yourself that it’s because they’re stupid. That will help keep you from reacting to their cruelty. Because there is nothing worse than bitterness and vengeance… always keep your dignity and be true to yourself.”

Visste du att?

  • Den iranska regeringen protesterade mot filmen till den franska ambassaden i Tehran och pressade organisatörerna av 2007 års Bangkok Film Festival att ta bort filmen från startfältet. Liknande protester kom även från den iranska ambassaden i Nya Zeeland när den visades under den 37:e Wellington Film Festival.
  • Catherine Deneuve och Chiara Mastroianni lånade ut sina röster till den franska och den engelska versionen, till samma karaktärer.
  • Var Frankrikes officiella val för att tävla i “Bästa utländska film”-kategorin under Oscarsgalan 2008. Den blev dock istället nominerad till “Bästa animerade film” och förlorade mot “Ratatouille”.

Se/köp den här

Gästbloggare: Filmvetare, producent och skribent. Maria har tidigare arbetat med filmdistribution och marknadsföring på Stockholms filmfestival och struntade i producentutbildningen på DI för att prova filmlivet i Köpenhamn. I begynnelsen skrev hon för papperstidningen Cinema. I höst ska Maria jobba med Atmo och lanseringen av den animerade storstadsdystopin Metropia. Hoppas “Juno” vinner.

Av Gästbloggare
Skrivet i 60-51 · Etiketter: ·
Ingen kommentar ännu. Du kanske blir först? · Skriv en kommentar!
Wednesday, November 4, 2009

58. Jason Bourne x3 (2002, 2004, 2007)

The Bourne Identity: En ung man hittas under en storm i havet. Han tas upp på en fiskebåt för att undersökas. Alla tror att han är död men det visar sig att så är inte fallet, han har överlevt två stycken skott och ett antal timmar i det kalla havet med bara ett förlorat minne som åkomma. Han kommer inte ihåg vad han heter, vem han är, vad han arbetar som och liknande.

The Bourne Supremecy: Jason Bourne och Marie har fortsatt att leva ett anonymt liv, på ständig flykt från Jasons förflutna. De måste hela tiden ligga steget före och varje misstänkt främling, varje felringning, kan vara orsak nog för Jason och Marie att packa sina väskor och fly till en ny ort. De känner sig dock relativt säkra och avslappnade i den indiska semesterorten Goa, men en dag dyker en man upp som Jason känner igen som f.d. agent.

Trött på att ständigt leva på flykt bestämmer sig Jason Bourne för att acceptera sitt förflutna och konfrontera sina fiender. Med hjälp av sin knivskarpa hjärna och vältränade fysik planerar han en gruvlig hämnd på den organisation som hindrar honom från att leva ett normalt liv.

The Bourne Ultimatum: Allt han ville var att försvinna. Istället jagas Jason Bourne av människorna som gjorde honom till den han är. Han har förlorat både sitt minne och den han älskade mest. Nu kan inte ens en ny generation av yrkesmördare och deras vapen avskräcka honom att finna svaret på gåtan: vem han en gång var.

“Fusk!” kanske ni utropar men detta var enda möjligheten. Skulle de värderas som fristående filmer så är det möjligt att de inte skulle få plats; eller också skulle de helt enkelt uppta tre placeringar och tvinga oss att ta bort två andra filmer.

Faktum är att tillsammans så är Bourne-filmerna bland de 100 bästa sakerna som hänt filmvärlden de senaste tio åren. De är utan tvekan det absolut bästa som har hänt agent-genren. Beroende på vilken veckodag det är, om du har solen i ögonen eller vilken sida av sängen du vaknar på så kommer de tre filmerna att rankas olika inbördes. De håller en helt sjukt jämn nivå.

2002 kom den första filmen från regissören Doug Liman och “The Bourne Identity” gav oss en agentfilm som närmade sig realismen när vi vant oss med James Bond och Ethan Hunt-agenter. En film som säkerligen överraskade många, mig därtill.

Efter Liman tog Paul Greengrass över regissörspinnen för “The Bourne Supremecy” och “The Bourne Ultimatum”. Han slipade vidare på det rappa, det realistiska och det råa och skapade några av de mest välgjorda actionscenerna vi någonsin kommer att få se.

Det hjälper även att Matt Damon har sådan pondus som Jason Bourne att Tom Cruise borde vara avundsjuk ändå ut i nässpetsen.

Nu återstår bara den ultimata frågan: Om vi ställer upp dem mot varandra, vem vinner fighten? Matt Damons Jason Bourne eller Daniel Craigs James Bond?

Visste du att?

  • Förrutom i Bourne-serien så spelar Brian Cox även arbetsgivare åt två andra huvudkaraktärer med minnesförlust. Dels i “X2″ som William Stryker och i “The Long Kiss Goodnight”.
  • Klipparna i “The Bourne Supremecy” hade det svettigt. I snitt är varje klipp 1,9 sekunder långt. Det blir närmare 3500 klipp.
  • Mot slutet av filmen i “The Bourne Ultimatum” så ser vi Jason Bourne bläddra bland bilder på personer som Operation Treadstone mördat. På en av dessa bilder porträtteras Richard Chamberlain. Han spelade Jason Bourne i en tv-film från 1988.

Se/köp den här

  • Köp: Bourne Identity - Ginza - DVD - 49 kr
  • Köp: Bourne Supremecy - Ginza - DVD - 49 kr
  • Köp: Bourne Ultimatum - Ginza - DVD - 49 kr
Av Daniel Feldt
Skrivet i 60-51 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
5 kommentarer · Skriv en kommentar!
« Äldre inlägg