Moviezine.se MovieZine.se · Blogg: Bloggywood · Sweet Spot · Bollywood Dreams · Nollnolltalet · TeeVee · Ragnhilds rekvisita
Sök

Etikettarkiv: 2006

« Äldre inlägg
Tuesday, December 22, 2009

10. Brokeback Mountain (2006)

Med Wyoming och Texas mäktiga landskap som bakgrund, berättar Brokeback Mountain historien om två unga män, rancharbetaren Ennis Del Mar och rodeocowboyen Jack Twist, som träffas sommaren 1963 och om det oväntade och livslånga band de knyter.

En gaywestern signerad Ang Lee! En historia om homosexuell kärlek i en tid och ett land där det aldrig talades, om än väldigt sällan, om kärlek mellan två män. Det tragiska är att det på flera ställen i USA och världen fortfarande är så.

Men vi ska fokusera på att “Brokeback Mountain” är en kärlekshistoria. Utsökt fotad av Rodrigo Prieto, mästerligt regisserat med tonvis av atmosfär men framförallt välspelat från Heath Ledger, Jake Gyllenhaal och Michelle Williams.

De komplikationer, den lycka och den tragedi Ennis del Mar och Jack Twist möter på vägen utgör ett starkt bevis för kärlekens styrka och uthållighet. En kärlekshistoria som fullständigt bedövade mig när eftertexterna började rulla och den bästa kärlekshistorien som filmats på tio år. Minst.

Visste du att?

  • Enligt rykten så höll Heath Ledger på att bryta Jake Gyllenhaals näsa under en kyss-scen.
  • När Ang Lee filmade “Förnuft och känsla”, speciellt en scen som innehöll får, lovade Ang att aldrig mera göra en film där får ingår. Detta enligt Emma Thompson som skriver det i sin bok.
  • Två skjortor, som är en betydande del av handligen, såldes på en auktion 2006 för 101 000 dollar.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 10-1 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
8 kommentarer · Skriv en kommentar!
Tuesday, November 24, 2009

38. Att återvända (2006)

Efter sin död återvänder Irene till sin hemby för att ställa saker och ting till rätta som hon inte kunde göra när hon levde. Hennes två döttrar tror först inte alls på att hon har återuppstått men efterhand blir de ganska tillfreds med det. Raimunda är gift med en arbetslös arbetare och har en tonårsdotter som hennes man är lite för förtjust i. Systern Sole livnär sig som hårfrisörska och det är hos henne som Irene flyttar in för att ta tag i alla olösta konflikter.

Efter en avstickare med ”Dålig uppfostran” återgick Pedro Almodóvar med ”Att återvända” till att göra en film med bara kvinnliga huvudroller. Som vanligt skildras dessa tre generationer av kvinnor på ett mycket kärleksfullt sätt. Ibland undrar man om det överhuvudtaget finns plats för män i Almodóvars värld. Privat såg gör det ju det i alla fall.

Förlåtelse är ett viktigt tema i filmen. Vad kan man förlåta och vad kan man absolut aldrig tänka sig att förlåta. Kontrasten mellan de båda systrarna är fantastisk. Raimuda (Penélope Cruz) är den hårda men samtidigt kärleksfulla mamman som inte drar sig för att gå över lik medan Sole (Lola Dueñas) är den snällare systern som låter sin mamma flytta in utan något större motstånd.

”Att återvända” är riktigt välspelad. Både Penélope Cruz och Lola Dueñas gör rollprestationer som är värda priser och Carmen Maura som spelar mamma är en stjärna som vanligt.

Visste du att?

  • Penélope Cruz blev nominerad till en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Vann gjorde dock Helen Mirren för “The Queen”.

Se/köp den här

Gästbloggare: Lisa Olsson skriver recensioner för Moviezine och bloggar om Bollywoodfilm på Bollywood Dreams. Dessutom tycker hon att “Vertigo” är en av de bästa filmerna genom tiderna och hoppas på att “Children of men” och “Eternal sunshine of the spotless mind” hamnar i toppen på denna lista.

Av Gästbloggare
Skrivet i 40-31 · Etiketter: ·
Ingen kommentar ännu. Du kanske blir först? · Skriv en kommentar!
Saturday, November 21, 2009

41. De andras liv (2006)

Das leben der Anderen berättar om det otäcka och stundtals komiska systemet i forna Östtyskland. Det är tidigt 80-tal, den framgångsrika manusförfattaren Georg Dreyman och hans partner den populära skådespelerskan Christa-Maria Sieland, är intellektuella stjärnor i ett socialistiskt samhälle. De tänker och agerar dock inte alltid lojalt med det politiska system de lever i. En dag blir kulturministern intresserad av Christa. Han låter en Stasi agent vid namn Wiesler avlyssna deras lägenhet och under tidens gång blir Wiesler mer och mer fascinerad av deras liv…

Hela denna lista är filmer som alla verkligen borde se. Men inte alla är lika viktiga att se. Speciellt i rådande tider då det kommer lagar och regler om loggning av Internetkommunikation och allt därtill.

Florian Henckel von Donnersmarck regidebuterar med “De andras liv” och inte särskilt många debuter slutar med en Oscar för bästa utländska film. Han visar det då bleka, på många plan, Östtyskland och Stasis skrämseltaktik på ett alldeles utmärkt sätt. För publiken så skildras det hur vardagen var för väldigt många i Östtyskland; helt annorlunda än mot vad andra filmer, som tog en mera komisk vinkel, som t ex “Sonnenallee” eller “Good Bye Lenin”.

Det är under ett kontrollerat tempo som von Donnersmarck leder oss genom filmen; aldrig för långsamt och milsvida från hur Tony Scott skulle skött det hela. Martina Gedeck och Ulrich Mühe står ut i sina roller som skådespelerskan som pressas till det extrema och Stasipolisen med sitt nästan onaturliga lugn och undertryckta känslor.

Det är viktigt att komma ihåg den skräck och förtryck som denna regim stod för. “De andras liv” hjälper sannerligen till.

Visste du att?

  • Omslaget till “Der Spiegel”-numret där Dreymans artikel figurerar skapades för filmen av tidningen.
  • Budgeten för filmen var 1,6 miljoner euro, ca 2 miljoner dollar. Den låga budgeten kunde hållas då skådespelarna gick med på att bara få 20% av vad deras genomsnittliga lön var. Filmen spelade tillslut in runt 77 miljoner dollar världen över.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 50-41 · Etiketter: ·
Ingen kommentar ännu. Du kanske blir först? · Skriv en kommentar!
Sunday, November 15, 2009

47. Paprika (2006)

“Paprika” handlar om en revolutionerande maskin som gör det möjligt för forskare att ta del av och dokumentera deras patienters drömmar. När maskinen blir stulen, skickas en orädd detektiv och en framstående psykolog för att hämta tillbaka den innan den hamnar i ”dröm-terroristens” händer.

“Paprika” är en spektakulärt mardrömslik men samtidigt inbjudande resa till det surrealistiska gränslandet mellan fantasi och verklighet. Precis som drömmar är den här världen en nonsensröra av livserfarenheter, baktankar, rädslor och önskedrömmar blandat med popkultur och de historier som utgör våra liv.

Fast storyn i Paprika må vara nog så tankeväckande, och stundtals rätt svår att hänga med i, så tar den ändå ett steg tillbaka och låter det visuella vansinnet och drömmars bisarra logik driva den framåt istället. Jag är inte säker på att det viktiga med Paprika är att man ska förstå den, utan snarare uppleva den.

Så slappna av, lätta på ditt grepp om verkligheten, släpp lös fantasin och känn hur gränserna suddas ut.

Visste du att?

  • Yasutaka Tsutsii, författaren till boken som filmen är baserad på, och filmens regissör, Satoshi Kon, gör rösterna till de två bartenders som Konakawa pratar med.
  • När Paprika intervjuar Kogawa när han befinner sig i sin filmskapargestalt så liknar hans sätt och utseende Akira Kurosawas.

Se/köp den här

Av LB
Skrivet i 50-41 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!
Thursday, November 12, 2009

50. Frihetens pris (2006)

På 1920-talets Irland går arbetare från landsbygden samman och formar en frivillig gerillaarmé för att konfrontera de hänsynslösa “Black and Tan”-patruller som skickats från Storbritannien för att kväva Irlands krav på frihet. Driven av en djup pliktkänsla, och av kärlek till hemlandet, överger Damien (Cillian Murphy) en lovande karriär som läkare för att istället följa sin bror, Teddy (Padraic Delaney), i en farlig och våldsam kamp för självständighet.

Efter att frihetskämparnas orädda framfart fått britterna på knä kommer de båda sidorna överens om vapenvila för att få slut på all blodspillan. Men trots en förmodad seger bryter inbördeskrig ut och familjer som kämpat sida vid sida står nu mot varandra som svurna fiender och deras lojalitet sätts obönhörligen på prov.

Poppa popcornen, ring över grabbarna/tjejerna och korka upp alkoholen - för här ska det värmas för utgången!

Nej, inte riktigt så kanske. Ken Loachs “Frihetens pris” är bland de sista filmerna som man drar igång på förfesten. För denna är tung, speciellt när du sitter med vetskapen om alla år av våld och tragedier som följer med tanke på att den utspelas på 1920-talet.

Den karismatiske Cillian Murphy är underbar i huvudrollen som läkaren Damien men har fantastisk uppbackning av hans medskådespelare Liam Cunningham, Orla Fitzgerald, Aidan O’Hare och Padraic Delaney.

Men om det är Cillian & Co som gör filmen fantastisk så är det samarbetet mellan regissören Ken Loach och manusförfattaren Paul Laverty som gör den till ett mästerverk.

Den hårda historien som börjar med ett mord på en ung irländare till beväpningen av I.R.A och efterföljande våld, här väldigt rått och brutalt presenterat, är utmärkt hanterat.

Filmen vann en guldpalm under 2006 års Cannesfestival; jag skulle inte protestera om den vann en hel kustremsa med palmer.

Visste du att?

  • Det kommersiella intresset för “Frihetens pris” i Storbritannien var lågt. Enbart 30 kopior skulle gå upp på biograferna var det tänkt. Detta jämfört med 300 kopior i Frankrike. Efter att filmen vann guldpalmen i Cannes utökades antalet kopior i Storbritannien till 105 st.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 50-41 · Etiketter: ·
Ingen kommentar ännu. Du kanske blir först? · Skriv en kommentar!
Wednesday, November 11, 2009

51. The Squid and the Whale (2006)

Bernard Berkman (Jeff Daniels) är mannen som ägnar sig åt lärarjobb trots att han en gång i tiden varit en stor romanförfattare. När hans fru Joan (Laura Linney) upptäcker att även hon har författartalang, splittrar svartsjuka familjen. Joan börjar dejta sin yngste sons tennistränare och Bernard har en affär med studenten som hans äldre son är på jakt efter.

Regissören Noah Baumbach har genom “The Squid And The Whale” lyckats förmedla en bild av den Brooklyn-kulturella high brow-klicken utan att vara varken utelämnande eller elitistisk. Det är en – bitvis underhållande, bitvis rörande – skärva av brustna relationer, sexuella uppvaknanden och nedslående tillkortakommanden.

En naken och högst igenkännande skildring av familjen som trygghet och social konstruktion. Både Jeff Daniels och, i synnerhet, Jesse Eisenberg står för magnifika rollprestationer. Noah Baumbachs stora genombrott bland den breda massan.

Visste du att?

  • Noah Baumbach ville ha Wes Anderson som regissör, men Wes övertalad honom att göra det själv då det var en sådan personlig film för Baumbach.
  • Bill Murray var först aktuell för huvudrollen som Bernard. Men han hoppade av i sista stund då han kände att han behövde en paus efter “Broken Flowers”.
  • Anna Paquin, som spelar kärleksintresset i filmen, och Jeff Daniels spelade mot varandra i 1996 års “Fly Away Home”. Då spelade Jeff hennes pappa.

Se/köp den här

Gästbloggare: Joakim Gerhardsson är frilansskribent och krönikör. Du hittar hans alster i Computer Sweden, Cora, Expressen, Göteborgs-Tidningen, Kvällsposten i Malmö, Länstidningen Östersund, Moviezine, Studentmagasinet och Dagbladet i Sundsvall. Digitalt hittar du honom på hans personliga webbsida.

Av Gästbloggare
Skrivet i 60-51 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!
Tuesday, November 10, 2009

52. The Proposition (2006)

Med manus och musik av Nick Cave och tillsammans med en rad kända skådespelare har regissören John Hillcoat gjort en våldsam film om en våldsam tid i Australiens historia.

Mitt ute i den hårda, ociviliserade obygden får Charlie Burns ett förslag av den lokale sheriffen Kapten Stanley. Enda sättet för Charlie att rädda sin yngre bror Mikey från galgen är att leta reda på och mörda deras psykotiska, äldre bror. Ett fruktansvärt förslag som han inte kan ignorera.

Under tiden har kapten Stanley andra problem att hantera. Han försöker desperat skydda sin oskyldiga hustru Martha från brutaliteterna där de bor, och dessutom pressar hans chef honom för att skapa ordning och reda i staden. En föraning om vad som komma skall växer sig starkare, och var och en av karaktärerna utsetts för ett moraliskt dilemma som leder till en ofrånkomlig, förödande upplösning.

Nick Caves berättelse om 1880-talets Australien är inte vacker. “The Proposition” är visserligen dränkt i solsken, men i John Hillcoats händer blir den till rena helvetet. Caves story må kännas rätt rak och avskalad, men Hillcoat tar sig sin tid till att berätta den. Det slöa tempot och det helt lysande fotot skapar en påträngande känsla av utsatthet och ond bråd död.

Det är en existensiell och moraliskt tvetydig film om lojalitet, samvete och hämnd. En svettig, benhård och smutsig western som är så rå och skoningslös att den hade gjort Sam Peckinpah avundsjuk. Och det är inget dåligt betyg.

Visste du att?

  • Nick Cave skrev manuset på tre veckor.
  • Till en början ville regissören att Nick Cave enbart skulle göra musiken till filmen. Det slutade med att han frågade honom om han inte kunde skriva manuset också.
  • Kläderna var alla handgjorda för autencitetens skull. T o m knapparna i kläderna var handgjorda.

Se/köp den här

Av LB
Skrivet i 60-51 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!
Thursday, November 5, 2009

57. A Bittersweet Life (2006)

Den unge hotellchefen Sun-woo skall på sin egen chefs begäran bevaka dennes unga flickvän när chefen skall ut och resa. När Sun-woo väljer att inte avslöja hennes otrohet startar en blodig kedja av hämndaktioner.

Det finns många hårda filmkaraktärer som sett dagens ljus under årens lopp. Men en karaktär med mer jävlar anamma i sig än Sun-Woo får man fan leta efter. Han ger sig verkligen aldrig. Och det är en mer än önskvärd egenskap om man ger sig ut på en kombinerad hämndtripp och upprensning av den undre världen.

Kim Ji-woons “A Bittersweet Life” är en fantastiskt snygg film. Många hävdar att det är mer yta än substans. Jag ställer mig inte på någon av sidorna utan njuter istället av det fina fotot och de hejdlöst kreativt koreograferade fightscenerna.

Filmen består dessutom av många tysta, långa scener utan dialog och det behövs som andrum mellan alla slagsmål och bygger upp stämningen för det som komma skall. Jag vet inte riktigt hur jag bäst ska beskriva den, som en filosofisk drama/action/martial arts/neo noir/thriller antar jag. Och vad du ska göra är att se den.

Visste du att?

  • Den koreanska titeln “Dal Kom han In-Saeng” översätts till “Det ljuva livet”.
  • Berättandet som börjar och avslutar filmen buddistiska parabler.

Se/köp den här

Av LB
Skrivet i 60-51 · Etiketter: ·
Ingen kommentar ännu. Du kanske blir först? · Skriv en kommentar!
Saturday, October 24, 2009

69. Last King of Scotland (2006)

“Last King of Scotland” is the adaptation in cinemas of the drama novel describing Uganda’s dictator Idi Amin, “Forest Whitaker”, through the fictional story of a young Scottish doctor named Nicholas Garrigan, “James McAvoy”. 1970, Garrigan is freshly graduated from medical school in Scotland and rejects his father’s offer to join the family practice to pursue his idealistic ambition and seek a position in a Ugandan missionary clinic. Just arrived in Uganda, Garrigan meets Idi Amin by accident placing both characters head to head. Amin who has just seized power in a military coup sees in the young Scottish man the incarnation of a national opposition against Great Britain, while Garrigan gets struck by his charisma and pictures him as a modern reformist African leader matching the ideas he defended home in Scotland.

While the movie is mostly fiction, the portrait of Idi Amin is based on real events such as his talent to face the press and to spin facts to justify his actions. Garrigan’s character illustrates an independent opinion the director wants to be influenced by Idi Amin, the media footages and Dr. David Merrit from the missionary clinic. It is a vote of confidence when Garrigan accepts to be become Amin personal physician. While he quickly becomes closer to Amin, we learn more about the violence and executions happening in the country. Coming from the extremely violent and corrupted regime of Milton Obote that Amin defeated with his coup d’état, the opposition is perceived by Garrigan as an opposition to progress and democracy.

Forest Whitaker signs one of his best parts when slowly changing the character from the likable fair leader to the monster we get to discover through some of the worst atrocities Idi Amin ordered or even performed. Garrigan will learn to know Amin’s entourage and will realize his relation with his wives, other women and advisors is not as innocent and simple as he initially perceived. The movie is a decent to hell slowly exposing Amin’s regime crimes that killed over 300,000, but also shows a much more complex picture of the situation that Garrigan will not be ready to face until he realizes that the choice to leave or stay is not his anymore.

This is the first feature film from director Kevin McDonalds (”State of Play”) which, while still dominated by the actors performance, has the script and photography to be among the best movies of this decade.

Visste du att?

  • Den svarta Mercedes-limousinen som syns i filmen är den faktiska bilen som användes av Idi Amin.
  • Idi Amins fulla titel var: “His Excellency President for Life, Field Marshal Al Hadji Doctor Idi Amin, VC, DSO, MC, Lord of All the Beasts of the Earth and Fishes of the Sea, and Conqueror of the British Empire in Africa in General and Uganda in Particular”. Skriv det på ett visitkort du!
  • Den första västerländska filmen som spelades in i Uganda sedan 1990s “Mississipi Masala“.

Se/köp den här

Gästbloggare: Nicolas Grasset är fransman (därav engelskan då den antagligen skulle bli läst av fler än om han skrev på franska) och bosatt i Sverige. Han är hjärnan bakom MovieZines tekniska plattform och är sedan tidigare känd som skaparen av Biotider.se. Innan han vid årsskiftet kom till MovieZine så jobbade han på Yahoo i San Francisco.

Av Gästbloggare
Skrivet i 70-61 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!
Friday, October 23, 2009

70. Match Point (2006)

Tennisläraren Chris (Jonathan Rhys Meyers) blir vän med överklasskillen Tom och dessutom blir han tillsammans med Toms syster Chloe. Han finner sig snabbt tillrätta i den brittiska societetsvärlden, åtminstone verkar det så på ytan. Problemet är att han blir störtförälskad i Toms flickvän Nola (Scarlett Johansson) och de börjar ha en otrohetsaffär vilket blir startskottet på en massa problem som Chris väljer att lösa på sitt eget speciella sätt.

”Match Point” är ett psykologiskt drama som bärs fram av den lysande dialogen och de spännande karaktärerna. Woody Allen har verkligen lyckats få fram mångfacetterade karaktärer och en berättelse som aldrig är svart eller vit. Framför allt Jonathan Rhys Meyers gör en strålande insats som den timide, vänlige men också vidrige Chris. Det är intressant att det tar så lång tid att förstå vilket svin han verkligen är. Påminner lite om ”Vertigo” och att man först efter halva filmen inser hur obehaglig James Stewarts rollfigur Scottie egentligen är.

För er som inte har sett ”Match Point” – förvänta er ingen klassisk ”humoristisk” Woody Allen-film. Woody himself är ju faktiskt inte med i filmen. Nej det här är ett kärleks- och svartsjukedrama som visar hur långt vissa är beredda att gå för att hålla upp fasaden.

Den handlar också om hur stor roll turen spelar i en människas liv. Om man har tur att träffa rätt människor kan man få ett bra jobb eller gifta sig rikt eller komma undan ett hemskt brott.

Scarlett Johansson är som klippt och skuren för femme fatale-Nola som alla män blir kära i. Det känns på något sätt som att hon alltid spelar sådana roller men det stämmer faktiskt inte riktigt. Jag tror att skvallerpressen spelar in när det gäller ryktet att hon förtrollar män. Om det är sant eller inte vet jag inte. Fråga en man. Men visst ser hon helt fantastisk ut.

Visste du att?

  • Matthew Goode som gör rollen som Tom spelar Ozymandias i ”Watchmen”.
  • ”Match Point” var den första av tre filmer som spelades in i London. Även ”Scoop” och ”Cassandra’s Dream” är inspelade här. Woody Allen har sagt att européer är mer mottagliga för hans filmer.
  • Woody Allen har sagt i en intervju i Premiere Magazine att ”Match Point” är den bästa filmen han har gjort.

Se/köp den här

Gästbloggare: Lisa Olsson skriver recensioner för Moviezine och bloggar om Bollywoodfilm på Bollywood Dreams. Dessutom tycker hon att “Vertigo” är en av de bästa filmerna genom tiderna och hoppas på att “Children of men”, ”Pans Labyrint” och “Eternal sunshine of the spotless mind” hamnar i toppen på denna lista.

Av Gästbloggare
Skrivet i 70-61 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!
« Äldre inlägg