Moviezine.se MovieZine.se · Blogg: Bloggywood · Sweet Spot · Bollywood Dreams · Nollnolltalet · TeeVee · Ragnhilds rekvisita
Sök

Etikettarkiv: 2004

Saturday, December 26, 2009

6. Lost In Translation (2004)

Lost in Translation är en film om två amerikanska främlingar som träffas på samma hotell under en veckas vistelse i Japan. Det är två till synes omaka personer som troligen aldrig skulle ha träffats under andra omständigheter. Charlotte (Scarlett Johansson) är en tjugoårig tjej som följt med sin man John (Giovanni Ribisi) på ett fotograferingsjobb. Bob Harris (Bill Murray) är en medelålders man vars syfte med resan till öst är att vara med i en reklamsnutt. Det enda de till en början tycks ha gemensamt är ensamhet.

Vad var det egentligen som gjorde “Lost in Translation” blev så väl emottagen? Var det Sofia Coppolas status som filmvärldens it-girl? Eller kanske att filmen så drömskt skildrar västerlänningars dröm om neonljusens Tokyo? Eller var det helt enkelt för att den var en så bra story?

Filmen är en rak och enkel historia - Bob Harris och Charlotte möts när de båda är ensamma och befinner sig i världar där mycket som borde vara bekant blir “lost in translation”. Men i viktiga scener är den också medvetet vag och selektiv, säkert lika mycket för att inte förhållandet mellan Bob och Charlotte ska framstå som opassande som för att filmen ska bli “poetisk”.

Sofia Coppola skrev och regisserade och precis som i hennes första “Virgin Suicides” så är “Lost in Translation” suggestiv och mycket stämningsfull. Bill Murray, i rollen som Bob Harris, spelar i princip sig själv och Scarlett Johansson är mycket övertygande i sin genombrottsroll.

Visste du att?

  • Coppola skrev rollen specifik för Bill Murray. Hade han tackat nej så hade hon aldrig gjort filmen.
  • Är du sugen på att bo på hotellet som Charlotte och Bob bor på så är det Park Hyatt Tokyo.
  • Bill Murrays favoritfilm som han själv medverkar i.

Se/köp den här

Gästbloggare: Ulf Bergström var den första personen att hoppa på Bloggywood när det begav sig tidigt 2007. Nu gör han karriär på ett stort svenskt företag och jobbar mot den asiatiska marknaden.

Av Gästbloggare
Skrivet i 10-1 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
4 kommentarer · Skriv en kommentar!
Thursday, November 26, 2009

36. Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004)

Joel får reda på att hans före detta flickvän Clementine har låtit radera alla minnen av honom och deras förhållande. Han bestämmer sig för att göra samma sak men när raderingen väl har satts igång börjar han tänka på all kärlek och alla fina minnen som han inte vill bli av med. Han ångrar sig och försöker gömma sina minnen med Clementine. I filmen kastas vi mellan verkligheten och minnena.

”Eternal Sunshine Of The Spotless Mind” är världens mest romantiska film, en film för alla dem som håller med om att ”störst av allt är kärleken”. Stora ord jag vet, men när man ser hur Joel och Clementine kastar sig huvudstupa in i kärleken igen trots att de vet att det kommer bli problem är det lätt att bli klyschig och tänka att kärleken övervinner allt.

Det är många stjärnor som bidrar till den här fantastiska filmen. Självklart regissören/manusförfattaren Michel Gondry och manusförfattaren Charlie Kaufman men även skådespelarna gör ett eminent jobb. Jim Carrey som ju tidigare var mest känd för sina komiska talanger spelar på ett utmärkt sätt den seriösa och något introverta Joel medan Kate Winslet är underbar i rollen som den galna Clementine. Även Kirsten Dunst är riktigt bra som den snälla och kärlekskranka Mary.

Det här är en sådan film som man verkligen blir berörd av och som man tänker på länge efter att man har sett den. Musiken hjälper förstås till och det gör nästan lite ont i hjärtat när man lyssnar på Becks ”Everybody’s gotta learn sometimes”. Ett namn att lägga på minnet är Jon Brion, som inte bara står bakom det mesta av musiken till ”Eternal Sunshine Of The Spotless Mind” utan även har gjort musik till ”Magnolia” och ”Synecdoche, New York”.

Visste du att?

  • Filmens titel kommer från dikten ”Eloisa to Abelard” av Alexander Pope. Samma dikt används också i filmen ”I huvudet på John Malkovich”.
  • Regissören Michel Gondry har gjort musikvideor till bland annat Björk, The White Stripes, Beck och Radiohead.

Se/köp den här

Gästbloggare: Lisa Olsson skriver recensioner för Moviezine och bloggar om Bollywoodfilm på Bollywood Dreams. Dessutom tycker hon att “Vertigo” är en av de bästa filmerna genom tiderna men att “Eternal Sunshine Of The Spotless Mind” inte ligger så långt efter.

Av Gästbloggare
Skrivet i 40-31 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!
Wednesday, November 4, 2009

58. Jason Bourne x3 (2002, 2004, 2007)

The Bourne Identity: En ung man hittas under en storm i havet. Han tas upp på en fiskebåt för att undersökas. Alla tror att han är död men det visar sig att så är inte fallet, han har överlevt två stycken skott och ett antal timmar i det kalla havet med bara ett förlorat minne som åkomma. Han kommer inte ihåg vad han heter, vem han är, vad han arbetar som och liknande.

The Bourne Supremecy: Jason Bourne och Marie har fortsatt att leva ett anonymt liv, på ständig flykt från Jasons förflutna. De måste hela tiden ligga steget före och varje misstänkt främling, varje felringning, kan vara orsak nog för Jason och Marie att packa sina väskor och fly till en ny ort. De känner sig dock relativt säkra och avslappnade i den indiska semesterorten Goa, men en dag dyker en man upp som Jason känner igen som f.d. agent.

Trött på att ständigt leva på flykt bestämmer sig Jason Bourne för att acceptera sitt förflutna och konfrontera sina fiender. Med hjälp av sin knivskarpa hjärna och vältränade fysik planerar han en gruvlig hämnd på den organisation som hindrar honom från att leva ett normalt liv.

The Bourne Ultimatum: Allt han ville var att försvinna. Istället jagas Jason Bourne av människorna som gjorde honom till den han är. Han har förlorat både sitt minne och den han älskade mest. Nu kan inte ens en ny generation av yrkesmördare och deras vapen avskräcka honom att finna svaret på gåtan: vem han en gång var.

“Fusk!” kanske ni utropar men detta var enda möjligheten. Skulle de värderas som fristående filmer så är det möjligt att de inte skulle få plats; eller också skulle de helt enkelt uppta tre placeringar och tvinga oss att ta bort två andra filmer.

Faktum är att tillsammans så är Bourne-filmerna bland de 100 bästa sakerna som hänt filmvärlden de senaste tio åren. De är utan tvekan det absolut bästa som har hänt agent-genren. Beroende på vilken veckodag det är, om du har solen i ögonen eller vilken sida av sängen du vaknar på så kommer de tre filmerna att rankas olika inbördes. De håller en helt sjukt jämn nivå.

2002 kom den första filmen från regissören Doug Liman och “The Bourne Identity” gav oss en agentfilm som närmade sig realismen när vi vant oss med James Bond och Ethan Hunt-agenter. En film som säkerligen överraskade många, mig därtill.

Efter Liman tog Paul Greengrass över regissörspinnen för “The Bourne Supremecy” och “The Bourne Ultimatum”. Han slipade vidare på det rappa, det realistiska och det råa och skapade några av de mest välgjorda actionscenerna vi någonsin kommer att få se.

Det hjälper även att Matt Damon har sådan pondus som Jason Bourne att Tom Cruise borde vara avundsjuk ändå ut i nässpetsen.

Nu återstår bara den ultimata frågan: Om vi ställer upp dem mot varandra, vem vinner fighten? Matt Damons Jason Bourne eller Daniel Craigs James Bond?

Visste du att?

  • Förrutom i Bourne-serien så spelar Brian Cox även arbetsgivare åt två andra huvudkaraktärer med minnesförlust. Dels i “X2″ som William Stryker och i “The Long Kiss Goodnight”.
  • Klipparna i “The Bourne Supremecy” hade det svettigt. I snitt är varje klipp 1,9 sekunder långt. Det blir närmare 3500 klipp.
  • Mot slutet av filmen i “The Bourne Ultimatum” så ser vi Jason Bourne bläddra bland bilder på personer som Operation Treadstone mördat. På en av dessa bilder porträtteras Richard Chamberlain. Han spelade Jason Bourne i en tv-film från 1988.

Se/köp den här

  • Köp: Bourne Identity - Ginza - DVD - 49 kr
  • Köp: Bourne Supremecy - Ginza - DVD - 49 kr
  • Köp: Bourne Ultimatum - Ginza - DVD - 49 kr
Av Daniel Feldt
Skrivet i 60-51 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
5 kommentarer · Skriv en kommentar!
Sunday, November 1, 2009

61. 21 gram (2004)

Det sägs att 21 gram är den vikt vi förlorar när vi dör. Lika mycket som vikten av fem stycken femcentmynt, en kolibri, en chokladbit - och kanske även människans själ.

Detta är berättelsen om tre människoöden, vilka vävs samman genom en tragisk händelse: Paul, en matematiker i behov av en hjärttransplantation, Cristina, en tvåbarnsmor med ett förflutet som drogmissbrukare och Jack, en fd förbrytare som nu är religiöst aktiv.

“21 gram” är filmen där du ofta kommer på dig själv att hålla andan. Det är också en film som lämnar dig berörd flera flera timmar efter att du sett den. Då menar jag berörd som att gråta dig till sömns.

Det är också en film som delat många i två läger. En del säger att den predikar, svår att följa och pretantiös så det räcker och blir över. Andra hyllar den som genialisk. I mitt tycke är den ett mästerverk med hjärtekrossande insatser från alla de inblandande. Allt från Sean Penn, Naomi Watts och Benicio del Toro till regissören Alejandro González Iñárritu och musiken från Gustavo Santaolalla.

Är du sugen på två timmar tortyr så är “21 gram” något för dig. Själv kommer jag nog aldrig se den igen. Jag pallar inte det.

Visste du att?

  • Filmen spelades in i kronologisk ordning.
  • I scenen där Jack Jordan (Benicio Del Toro) försöker hänga sig i fängelse så räddas han av en kille med namnet “Maria Eladia” intatuerat på sitt bröst. Det är namnet på regissörens fru som filmen även är dedikerad till

Se/köp den här

  • Se direkt: Film2home - Streaming - 19 kr
  • Se direkt: Headweb - Streaming - 29 kr
Av Daniel Feldt
Skrivet i 70-61 · Etiketter: ·
Ingen kommentar ännu. Du kanske blir först? · Skriv en kommentar!
Wednesday, October 21, 2009

72. Dawn of the Dead (2004)

Förvandlingen gick bara över en natt… Jorden förvandlades från att vara en relativt lugn plats till ett helvete. Till synes utan någon uppenbar anledning så har de döda vaknat till liv igen om har börjat söka efter de levandes kött. Efter en kaotisk flykt ifrån sitt hem så lyckas sjuksköterskan Ana söka skydd i ett köpcentrum med en grupp bestående utav diverse andra överlevande. I början så har de det bra och följer händelserna i världen. Men efter ett tag så tystnar Tv sändingarna, maten börjar att ta slut och gruppen med levande döda utanför köpcentret som väntar på dom växer till enorma proportioner. Snart inser dom att dom ej kan bo kvar i köpcentret och dom bestämmer sig för att ge sig av en till en ö någonstans där de hoppas att de kommer att vara skyddade.

“Dawn Of The Dead” borde inte ha fungerat. Den är en “remake” på en älskad kultfilm, skriven av killen som ligger bakom Scooby Doo och regisserad av den då helt okände Zack Snyder.

Men ändå blev det så bra. Så fräscht. Så tajt. Så roligt. Och så blodigt.

Snyder levererade en snabb, obehaglig och realistisk zombiefilm som var medvetet OTT och fylld till bredden med svart humor men samtidigt tog sig själv på fullaste allvar.

Snyder lägger inte det tyngsta artilleriet på karaktärsutveckling och må sakna samvetet och samhällskritiken som Romero fyllde DOTD den äldre med. Men det väger han upp med flertalet råa och intensiva actionscener dränkta i hinkvis med blod.

Den är läskigare, roligare och definitivt mer underhållande än originalet och ett bevis på att det går att ta delar från ett äldre verk utan slakta det.

Visste du att?

  • Zack Snyder valde majoriteten av musiken till filmen. Hans val av “The Man Comes Around” med Johnny Cash var producenterna emot, men Zack stod på sig.
  • Filmen spelades in i kronologisk ordning, vilket är ganska ovanligt.
  • När gänget laddar upp med ammunition i vapenaffären så kan musiken från originalfilmen höras svagt i bakgrunden.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 80-71 · Etiketter: ·
Ingen kommentar ännu. Du kanske blir först? · Skriv en kommentar!
Tuesday, October 6, 2009

87. Kill Bill Vol. 1 & Vol. 2 (2003 & 2004)

The Bride vaknar upp efter en lång koma. Barnet hon bar på innan koman är borta och hennes man är död. Hon har bara en sak i sikte, att hämnas på människorna som försatte henne i den här sitsen. Till råga på allt är de ett gäng lönnmördare, ett gäng hon tidigare var medlem av.

Quentin Tarantinos “Kill Bill Vol.1 & Vol.2” är en (de ska trots allt ses som en) film-film. Det finns nästan ingenting som inte refererar till eller lånar nåt från en annan film. Gränsen mellan hyllning och stöld är hårfin, men Tarantino lyckas med bedriften att knyta ihop allting på ett så underhållande sätt att vare sig det är hyllning eller stöld så kan man inte göra något annat än att applådera. Filmen dansar sig genom pastischer och klichéer, vänder och vrider på dem och skrattar dem rakt upp i ansiktet.

På vanligt Tarantinomanér så kastas vi hej vilt mellan genres, ofta i samma scen, och dränks i popkulturreferenser och underhållande dialoger och monologer.

Visste du att?

  • Uma Thurmans gula dräkt är så klart en homage till Bruce Lees “Game of Death“.
  • Miniatyren av Tokyo är kulisser från den då senaste Godzilla-filmen “Gojira, Mosura, Kingu Gidorâ: Daikaijû sôkôgeki“.
  • Michael Parks spelar Sheriff Earl McGraw, samma karaktär som bröderna Gecko dödar i början av “From Dusk Till Dawn”, skriven av Tarantino. Michael Parks son, James Parks, spelar Sheriff Earl McGraws son i “From Dusk Till Dawn 2″. Båda dyker även upp i Tarantinos “Death Proof”.
  • I scenerna i kyrkan. Håll utkick efter Samuel L Jackson som den döda organisten och Bo Svenson (från den första “Inglorious Bastards”) som den döda prästen.

Se/köp den här

Av LB
Skrivet i 90-81 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
6 kommentarer · Skriv en kommentar!
Saturday, October 3, 2009

90. Ong-bak (2004)

Bypojken Ting, hårt tränad i klassiska kampsporten Muay Thai, bor i en liten fridfull by som en dag får huvudet på sin heliga Buddhastaty stulet av gangsters från Bangkok. Det blir Tings uppgift att leta rätt på och hämta hem huvudet. Fredlig men dödlig ger han sig ut på jakt på Bangkoks bakgator…

“Ong-Bak” kom som en frisk, fräsch och förbannat hård hoppspark till fläkt och blåste nytt liv i och satte en ny standard inom martial arts-genren. Med en tagline som skryter med “No stunt doubles, no computer images, no strings attached”, lät det nästan för bra för att vara sant.

Filmen må inte vara något mästerverk storymässigt men det väger den med råge upp för med Tony Jaas komplett galna akrobatik och dödsföraktande stunts. Det är svårt att inte bli hänförd och tappa andan när något som Ong-Bak kommer och slår dig i magen och påminner dig hur kul och hur mycket häftigare och imponerande det är när action faktiskt är på riktigt.

“Ong-Bak” slår snabbt, hårt, skoningslöst och med en rejäl dos humor.

Visste du att?

  • Inga linor, inget CG. Allt är på riktigt. Så klart.
  • I scenen med de tre tuk-tuk:arna, där en av de små taxibilarna kraschar in i en byggnad så kan du se texten “Hej Luc Besson, vi väntar på dig” skriven på väggen.

Se/köp den här

Av LB
Skrivet i 90-81 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!
Thursday, October 1, 2009

92. Kung Fu Hustle (2004)

Sing är en hjälplös och feg småtjuv i det kaotiska Kina på 1940-talet, som nästan skulle göra allt för att bli medlem i det ökända maffiagänget Axe Gang. När han försöker råna en frisör i bostadsområdet Pig Sty Alley, som fejkad Axe Gang-medlem misslyckas han helt då de boende i området inte riktigt är lika vanliga som de ser ut att vara. Det enda han lyckas med är få Axe-gang att vilja hämnas…

“Kung Fu Hustle” från regissören och skådespelaren Stephen Chow blandar 30-talets gangsterstil med humor och massvis av kung fu. Resultatet är en fantastiskt rolig film som konstant drar i dina smilband.

Stephen Chows film innan “Kung Fu Hustle” var “Shaolin Soccer” och där såg man glimtar av vad han skulle kunna göra med lite högre produktionskvalitét och slipning av sin komiska timing. Likt Harry Potter-världen eller Hayao Miyazakis alster så skapar Chow sin egen verklighet med sin fantasi och det är underhållande, kul och fantastiskt snyggt.

Chow är en mästare på att blanda komedi med visuell och välkoreograferad action vilket betyder att det blir ett rent nöje att följa hans fortsatta karriär.

Visste du att?

  • I februari 2005 passerade “Kung Fu Hustle” en annan av Chows filmer, “Shaolin Soccer”, och blev den mest inkomstbringande filmen i Hong Kong (av filmer producerade i Hong Kong).
  • När hyresvärden sätter sig mellan maffiabossen och hans assistent så vänder hon sig mot honom, vaggar på fingret och knyter näven (knäckande knogar hörs). Hon rycker upp huvudet och bossen nickar förstående och hyresvärden tummar sin näsa. Precis som Bruce Lee gjorde i “Return of the Dragon” när han mötte en maffiaboss.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 100-91 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
2 kommentarer · Skriv en kommentar!
Sunday, September 27, 2009

96. Bara en dag (2004)

För nio år sedan träffades två unga främlingar - amerikanen Jesse och fransyskan Céline - på ett tåg mellan Budapest och Wien. De tillbringade en natt tillsammans och skildes därefter före soluppgången.

Nu återförenas trion i filmen Bara en dag, där Jesse och Céline möts i Paris och får chansen att ta reda på vad som kunde ha hänt den där första gången. Enda problemet är att de bara har några få timmar på sig att förmedla de tankar och känslor om det möte som följt dem under de nio åren som gått.

Det största problemet med “Bara en dag” är att den slutar. Nej, riktigt så farligt är det kanske inte. Men när du väl sitter där och eftertexterna rullar så vill du bara ha mera. Hade du haft möjligheten så har du nog lätt kunna följa Jesse och Celine minst en timme till.

Det är en fin liten film som gör en handfull med andra filmer sällskap i kategorin “där uppföljaren är bättre”. Precis som “Star Wars” alltså. Man älskar den första men den andra är lite bättre. Här slutar Star Wars-liknelserna; jag lovar.

Dialogen är fantastisk (även om man undrar om någon annan än Julie Delpy pratar så där på riktigt) och både Ethan Hawke och Julie Delpy ger trovärdighet till Jesse och Celine. Diggar du dialogdriven film, välskrivna karaktärer och fortfarande tror på att äkta kärlek överlever (för visst gör den?) så är denna film en tia. Du kommer också få uppleva något av de bästa sluten i filmhistorien.

Visste du att?

  • Inspelningen tog enbart 15 dagar
  • Trots att filmen inte är baserad på en tidigare text så var den nominerad för en Oscar för “bästa manus baserad på förlaga”. Akademins regler säger dock att eftersom den är en uppföljare så är den baserad på tidigare material och ryms då inom den kategorin
  • Mannen och kvinnan som Julie Delpys karaktär Celine pratar med på innergården är hennes biologiska föräldrar, Albert Delpy och Marie Pillet

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 100-91 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
3 kommentarer · Skriv en kommentar!