Moviezine.se MovieZine.se · Blogg: Bloggywood · Sweet Spot · Bollywood Dreams · Nollnolltalet · TeeVee · Ragnhilds rekvisita
Sök

Etikettarkiv: 2003

4. Spirited Away (2003)

Chihiro och hennes föräldrar stannar vid en avlägsen och övergiven rastplats. Men när kvällen faller på har föräldrarna förvandlats och Chihiro börjar själv ändras. Hon får ett löfte om hjälp att bryta förbannelsen och måste under tiden jobba på ett badhus för gudar och andar.

Jag har ett problem, om än kanske angenämnt problem. Det är så att jag aldrig sett en japansk animerad film; åtminstone inte förrän för ett antal månader sedan. Då satte jag äntligen tänderna i Miyazakis “Sen to Chihiro no kamikakushi”. Nu förstår jag varför Hayao Miyasaki förknippas med ordet “berättargeni” och jag är lite rädd för att jag satt ribban högt när det kommer till anime med att börja med denna film.

Det finns inga gränser för den värld som Miyasaki skapat i “Spirited Away” och filmen förutsätter att den värld han målar upp är lika normal som den verkliga. Det är en värld fylld av gudar och andar men kretsar kring de “vanliga människorna” som jobbar på badhus som gudarna frekventerar. Den är fylld av liv, är helt unik, lite knasig och består av mängder av älskvärda karaktärer. Uppfinningsförmågan från Miyazaki huvud och händer är sannerligen ett under att få uppleva.

Animationen och stilen, för mig som är anime-oskuld, var till en början lite störande. Men det tog inte många minuter förrän man var helt förlorad, eller helt Spirited Away om ni ursäktar, i dess värld, historia och den vackra tonsättningen.

En magisk, imponerande, tårfylld, glädjefylld och hjärtevärmande resa genom en land fylld av fantasi och drömmar.

Det är inget snack om saken, jag ska börja beta av Studio Ghiblifilmer från och med nu.

Visste du att?

  • Renandet av flodguden kommer från en episod i Miyazakis egna liv när han hjälpte till att rena en flod från cyklar och annat skräp.
  • Den första animefilmen att bli nominerad och vinna en Oscar.

Se/köp den här

Senaste kommentaren:
5 kommentarer · Skriv en kommentar!

28. Sagan om ringen x 3 (2001, 2002, 2003)

Sagan om Ringen berättar historien om den unge hoben Frodo som ärver en tillsynes oskyldig ring av sin kusin, Bilbo. Frodo upptäcker att ringens ursprunglige skapare, den onde trollkarlen Sauron, desperat letar efter ringen. För det är en ring med mycket onda krafter som kan göra det möjligt för Sauron att förslava innevånarna i landet som kallas Midgård. Det finns bara en utväg - att förstöra ringen i Domedagsklyftan. Ett litet utvalt sällskap med hoben Frodo i spetsen ger sig iväg på det ödesdigra uppdraget, en vandring fylld av äventyr och fasor.

Vad finns det att säga om denna trilogi egentligen? Den tredje filmen var den andra filmen någonsin att spräcka enmiljarddollargränsen för biokassorna. Tillsammans har de vunnit fler priser än vad du kan räkna upp och sista filmen vann 11 oscars. 11 oscars! Tänk dig även projektledningen bakom detta? Alla tusentals statisterna, all rekvisita, all matlagning, all CG-effekter. Herregud vilket projekt att ro igenom.

Tekniskt sett så är dessa tre filmer något sjukt välgjorda. Det är inte en slump att de kommer visas i flotta demorum tvärs över världen - ända tills tideräkningens slut. Historien, miljöerna och allt runt om kring går sannerligen inte att racka ned på. Maken till litterärt verk får man leta efter.

Det är tre filmerna präglade de första åren av mitt nollnolltal. Först hur man följde arbetet via TheOneRing.net innan den första filmen hade premiär (jag mejlade t o m Ian McKellan och fick ett perosnligt svar från honom) och sedan det givna biobesöket varje jul i tre år i rad när de väl hade premiär. En viss tomhet kom över mig när man klev ut ut biografen efter att ha sett “Sagan om konungens återkomst”, det var ju trots allt några timmar i veckan i 3-4 år som man spenderat genom att läsa och diskutera filmerna.

Att den “bara” är plats 28 i denna lista lär polarisera, inget snack om det. Men att lägga dessa tre filmer på topp tio kändes lite för självklart.

Så balanserar vi alla hyllningar, alla priser och det fantastiska jobbet att få ihop dessa tre filmer med kritiken: att de är lite för långa, den sista filmen har sju slut och det faktum att böckerna faktiskt är ganska långtråkiga (Ärligt, läser du verkligen alla dikter och sånger?) och, som Kevin Smith säger det: All it was, was a bunch of people walking, three movies of people walking to a fucking volcano.

Då får man plats 28. Let the hate mail begin!

Visste du att?

  • Stuart Townsend var först påtänkt som Aragorn och var faktiskt med de fyra första dagarna av inspelningen. Men efter fyra dagar insåg Peter Jackson att en äldre skådis krävdes. Entré för Viggo Mortensen.
  • Orc-blod är svart. Vilket gör att insidan av munnarna på Orcernas naturligt nog borde vara svart och inte rött. För att fixa detta så togs ett lakritsbaserad munvatten fram som skådespelarna fick använda i samband med deras scener.
  • Den första filmen hade 540 specialeffektscener. Den andra filmen 799 och den tredje 1488 stycken.

Se/köp den här

  • Köp: Discshop - Hela trilogin (6 disc) - 179 kr

64. 28 dagar senare (2003)

En grupp djurrättsaktivister infiltrerar ett center för djurtester. Deras uppdrag är att släppa lös några apor. Vad de inte vet om är att aporna bär på ett ohyggligt virus. Viruset, vilket sprids genom att man får en smittad organisms blod i sig, gör sitt offer till något “zombieliknande”.

28 dagar efter den detta vaknar Jim upp ur en koma på ett sjukhus mitt i London, tillsynes helt ensam. Konfunderad över tomheten drar Jim sig vidare ut på stadens gator.

Skräckisar på biografer de senaste tio åren har bestått i att ta hyggligt material, hyggligt kompetent regissör och fotograf och i bästa fall slänga in någon kreativ teknik eller en form vi inte sett hundra ggr. De flesta faller i fällan “vi har sett det förrut”.

I “28 dagar senare” så kokade Danny Boyle och Alex Garland ihop en fräsch liten film på ett tema som verkligen behövde en nystart. Med största sannolikhet så gick du ur biografen eller stängde av dvd-spelaren med en känsla av att du inte sett det hundra ggr tidigare. Så var det för mig åtminstone. En bra mätsticka jag går efter när jag glor på skräckisar är “hur skulle jag agera i en sådan här situation”. Det var ofta jag satt och tänkte på det under “28 dagar senare”.

Anthony Dod Mantles digitala foto och Chris Gills klippning skapar atmosfär och det blir sannerligen inte sämre av att du har top notch insatser från Brendan Gleeson, Cillian Murhpy och Naomie Harris.

En del säger säkert att uppföljaren “28 veckor senare” är minst lika bra om inte bättre. “28 dagar senare” tar dock priset för vad den gjorde när den kom. Den bidrog med en fräsch fläkt i en genre som verkligen behövde det.

Visste du att?

  • För ett antal scener över ett övergivet London så stängde polisen av de behövda gatorna kl. 04.00 på morgonen. Filmningen pågick i en timme. Under tiden fick polis och filmteam övertala bilister att ta alternativa vägar till deras destinationer. Ett annat problem var att få alla klubb-besökare att ta annan väg hem från klubben.
  • Robert Carlyle erbjöds rollen som Major Henry West som gjordes av Christopher Eccleston. Robert Carlyle har dock en roll i uppföljaren “28 veckor senare” istället.
  • Ordet “fuck” används 61 gånger. Ungefär varannan minut.

Se/köp den här

Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!

74. Hitta Nemo (2003)

I Pixar-filmen ”Hitta Nemo” får vi följa clownfisken Marlin och hans son Nemo och deras äventyr på havets djup. Marlin är en väldigt nervös fisk som är rädd för det mesta i havet, detta efter att hans fru och alla fiskäggen (förutom det som blev Nemo) blev uppätna av en stor elak fisk. Så att säga att han är överbeskyddande när det gäller Nemo är en underdrift, han vill helst inte lämna honom ur sikte. Men Nemo vill minsann också vara med och leka och för att vara lite extra upprorisk lämnar han den trygga delen av havet bara för att bli infångad av en dykare som tar med honom till Sydney. Nu börjar Marlins desperata jakt på att få sin son tillbaka – en jakt som också lär honom mycket nytt om livet.

Det är omöjligt att inte älska karaktärerna och den färgglada havsvärlden i ”Hitta Nemo”. En av favoriterna är förstås den förvirrade men charmiga fisken Dory som tror alla om gott och helst sjunger sig genom livet. Dorys röst görs av Ellen DeGeneres som fångar Dorys problemfria attityd till livet perfekt.

Icke att förglömma är förstås hajen Bruce som har bestämt sig för att bli vegetarian och som tillsammans med några likasinnade håller i AA-möten där de högt deklarerar att ”Fish are friends not food”. Det går väl sisådär med att ändra matvanorna men man kan inte säga annat än att de verkligen försökte.

Marlin hinner även med att träffa en riktig val, försöka undkomma ett stort gäng brännmaneter och lära känna ett gäng pårökta havssköldpaddor som hjälper honom att hitta vägen till Sydney.

”Hitta Nemo” är en fantastisk berättelse om att ta vara på livet och inte vara rädd för det. Den är rolig men handlar också om sorgen över att förlora sina närmaste och vikten av att ha vänner när man har det tufft.

Visste du att?

  • Filmen har flera referenser till gamla Pixar-filmer. Bland annat kan man se en Buzz Lightyear-figur liggandes på golvet hos tandläkaren.
  • Geoffrey Rush gör rösten till den hjälpsamme pelikanen Nigel och att Willem Dafoe gör rösten till den sorgsna akvariefisken Gill som precis som Nemo kommer från havet.
  • ”Hitta Nemo” tillägnades Glenn McQueen som jobbade med animering på Pixar men som dog i cancer 2002. Karaktären Lightning McQueen i ”Bilar” hyllar också honom.

Se/köp den här

Gästbloggare: Lisa Olsson skriver recensioner för MovieZine och bloggar om Bollywoodfilm på Bollywood Dreams. Dessutom tycker hon att “Vertigo” är en av de bästa filmerna genom tiderna och hoppas på att “Children of men”, ”Pans Labyrint” och “Eternal sunshine of the spotless mind” hamnar i toppen på denna lista.

87. Kill Bill Vol. 1 & Vol. 2 (2003 & 2004)

The Bride vaknar upp efter en lång koma. Barnet hon bar på innan koman är borta och hennes man är död. Hon har bara en sak i sikte, att hämnas på människorna som försatte henne i den här sitsen. Till råga på allt är de ett gäng lönnmördare, ett gäng hon tidigare var medlem av.

Quentin Tarantinos “Kill Bill Vol.1 & Vol.2” är en (de ska trots allt ses som en) film-film. Det finns nästan ingenting som inte refererar till eller lånar nåt från en annan film. Gränsen mellan hyllning och stöld är hårfin, men Tarantino lyckas med bedriften att knyta ihop allting på ett så underhållande sätt att vare sig det är hyllning eller stöld så kan man inte göra något annat än att applådera. Filmen dansar sig genom pastischer och klichéer, vänder och vrider på dem och skrattar dem rakt upp i ansiktet.

På vanligt Tarantinomanér så kastas vi hej vilt mellan genres, ofta i samma scen, och dränks i popkulturreferenser och underhållande dialoger och monologer.

Visste du att?

  • Uma Thurmans gula dräkt är så klart en homage till Bruce Lees “Game of Death“.
  • Miniatyren av Tokyo är kulisser från den då senaste Godzilla-filmen “Gojira, Mosura, Kingu Gidorâ: Daikaijû sôkôgeki“.
  • Michael Parks spelar Sheriff Earl McGraw, samma karaktär som bröderna Gecko dödar i början av “From Dusk Till Dawn”, skriven av Tarantino. Michael Parks son, James Parks, spelar Sheriff Earl McGraws son i “From Dusk Till Dawn 2″. Båda dyker även upp i Tarantinos “Death Proof”.
  • I scenerna i kyrkan. Håll utkick efter Samuel L Jackson som den döda organisten och Bo Svenson (från den första “Inglorious Bastards”) som den döda prästen.

Se/köp den här

89. Guds stad (2003)

“Guds Stad” är berättelsen, som är baserad på verkliga händelser, om några ungdomar i en av Rios värsta kåkstäder där våld, knark- och gänguppgörelser är en del av vardagen. Vi får följa “Raketen” som för att hålla sig vid liv måste balansera mellan lojaliteter och gängledares välvilja samtidigt som han försöker uppfylla sin dröm om att bli fotograf.

Brasiliens “Goodfellas” har folk kallat den. Vilket är en komplimang och en inte helt felaktig jämförelse. Men “Guds Stad” är ändå så långt borta från den glassiga amerikanska gangsterdrömmen.

Med en rasande fart målar regissörerna Fernando Meirelles och Kátia Lund upp en livligt vibrerande, stark, skrämmande, intensiv och hjärtskärande bild av Rio där varje dag är kamp för överlevnad. Men den är också full med värme och kärlek till sina karaktärer, i alla fall de få stunder som den inte är en svettig, febrig mardröm där enda utvägen är en kula i huvudet.

Visste du att?

  • Filmen spelades inte in i verklighetens Guds stad då de ansågs vara alldeles för farligt. Istället spelades den in i intilliggande områden.
  • Karaktären “Raketen” baserades på författaren Paulo Lins, som skrev boken, och en vän till honom som drömde om att bli fotograf
  • “Knockout Ned” spelas av Seu Jorge. En känd brasiliansk artist som även medverkat i Wes Andersons “Life Aquatic with Steve Zizzou” och dess soundtrack.

Se/köp den här