4. Spirited Away (2003)
Chihiro och hennes föräldrar stannar vid en avlägsen och övergiven rastplats. Men när kvällen faller på har föräldrarna förvandlats och Chihiro börjar själv ändras. Hon får ett löfte om hjälp att bryta förbannelsen och måste under tiden jobba på ett badhus för gudar och andar.
Jag har ett problem, om än kanske angenämnt problem. Det är så att jag aldrig sett en japansk animerad film; åtminstone inte förrän för ett antal månader sedan. Då satte jag äntligen tänderna i Miyazakis “Sen to Chihiro no kamikakushi”. Nu förstår jag varför Hayao Miyasaki förknippas med ordet “berättargeni” och jag är lite rädd för att jag satt ribban högt när det kommer till anime med att börja med denna film.
Det finns inga gränser för den värld som Miyasaki skapat i “Spirited Away” och filmen förutsätter att den värld han målar upp är lika normal som den verkliga. Det är en värld fylld av gudar och andar men kretsar kring de “vanliga människorna” som jobbar på badhus som gudarna frekventerar. Den är fylld av liv, är helt unik, lite knasig och består av mängder av älskvärda karaktärer. Uppfinningsförmågan från Miyazaki huvud och händer är sannerligen ett under att få uppleva.
Animationen och stilen, för mig som är anime-oskuld, var till en början lite störande. Men det tog inte många minuter förrän man var helt förlorad, eller helt Spirited Away om ni ursäktar, i dess värld, historia och den vackra tonsättningen.
En magisk, imponerande, tårfylld, glädjefylld och hjärtevärmande resa genom en land fylld av fantasi och drömmar.
Det är inget snack om saken, jag ska börja beta av Studio Ghiblifilmer från och med nu.
Visste du att?
- Renandet av flodguden kommer från en episod i Miyazakis egna liv när han hjälpte till att rena en flod från cyklar och annat skräp.
- Den första animefilmen att bli nominerad och vinna en Oscar.


Miyazakis bästa efter Mononoke. Tur att den här kom så högt upp, annars skulle jag bli arg… igen.