Moviezine.se MovieZine.se · Blogg: Bloggywood · Sweet Spot · Bollywood Dreams · Nollnolltalet · TeeVee · Ragnhilds rekvisita
Sök

Etikettarkiv: 2000

Wednesday, December 23, 2009

9. Sånger från andra våningen (2000)

En kväll, någonstans i den norra hemisfären, inträffar en serie konstiga och ologiska händelser: en tjänsteman avskedas på ett förnedrande sätt, en vilsen invandrare attackeras våldsamt på en trafikerad gata, en trollkarl misslyckas i sitt trollerinummer… Mitt i denna förödelse står Karl, täckt med sot från sin nedbrunna möbelaffär som han själv tänt på för att få ut försäkringspengarna.

Efter 25 år i långfilmsdvala kom Roy Andersson tillbaka. Och med besked. Sånger Från Andra Våningen tog hem fem guldbaggar, juryns pris i Cannes och ett stort antal internationella priser.

Sånger Från Andra Våningen lunkar på i maklig takt och tar med oss på en kritisk tur genom en vriden och deprimerande version av vårt egna samhälle där apokalypsen är nära. Det är en plats där religion, moral och medmänsklighet har fått ge plats åt girighet och feghet. Det är en absurd och makaber rundtur, men på samma gång hysteriskt rolig och tankeväckande. Anderssons toksvarta humor gör att filmen inte känns för tung eller för mörk för att smälta.

Varje gång jag ser den så blir jag lika förbluffad över hur varje scen är så väl komponerad, uttänkt och utförd. Det är en fröjd att se Sånger Från Andra Våningen, inte bara för dess innehåll utan även också för det fantastiska hantverket som ligger bakom.

Vi ska vara glada att vi har Roy Andersson. Att vi har någon som är så originell, med sådan integritet och som faktiskt har orken att göra det han gör.

Visste du att?

  • Filmen tog 4 år att göra
  • Det finns bara en scen i filmen då kameran rör sig.

Se/köp den här

Av LB
Skrivet i 10-1 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
3 kommentarer · Skriv en kommentar!
Tuesday, December 15, 2009

17. Gladiator (2000)

Tvingad in i slaveriet av en korrupt, incestuös arvinge till tronen, blir den romerske generalen Maximus (Russel Crowe) en gladiator. Hans skicklighet i arenan för honom slutligen till Rom, Colosseum och en hämdlysten kraftmätning med den nye kejsaren…

“Gladiator” är nog den första filmen många tänker på när antikens episka filmer kommer på tal. Mästaren Ridley Scott har med denna film skapat ett så fullkomligt hantverk att den gav nytt liv till genren, en genre som slumrat sedan dess gyllene ålder på 60-talet med massiva produktioner såsom “Ben Hur”, “Cleopatra” och “Spartacus”.

Och det är episkt så det förslår. Redan efter filmens första par minuter bjuds publiken på ett fantastiskt fältslag, där de romerska legionerna i perfekta led och ordning, med strikt precision ställs mot horder av vildsinta barbarer. Förutom att effekterna är vansinnigt välgjorda dras vi snabbt in i den romerska världen - vi ser inte romarna som togaklädda sprättar (ännu), utan som civilisationens ljus i en mörk och skitig värld. Det är som Braveheart, fast omvänt.

För de två personer som läser nollnollbloggen men ännu inte sett Gladiator, följer berättelsen den romerska generalen Maximus Decimus Meridius (Russel Crowe) som endast längtar efter att få lämna ett långt liv som yrkesmilitär och general och dra sig tillbaka till sitt hem i Spanien med fru och barn. Men kejsarsonen Commodus (Joaquin Phoenix) förräderi leder till att fru och barn blir mördade och Maximus blir tillfångatagen och såld som slav till gladiatorspelen som för honom raka vägen till Rom.

Rollen som Maximus katapulterade australienaren Russel Crowes namn rakt in i Hollywoodeliten. Och med god anledning. En av filmerns tagliner var “A general who became a slave. A slave who became a gladiator. A gladiator who defied an emperor.” Russel Crowe har en oerhört intensiv närvaro och utstrålning i alla tre rollerna, och bidrar till att filmen behåller sitt fokus trots drastiska miljöskiften. En riktigt 2000-talets hjälte, med brister och tillkortakommanden, som trots dessa kan överkomma rädsla och hat och mot alla odds göra det rätta. Crowe fick en rörande enlig Oscar för sin prestation.

Joaquin Phoenix, som spelar den korrupta och nyckfulla kejsaren Commodus, var då ett relativt okänt namn som fick visa upp sin talang. Det hade varit lätt att svartmåla karaktären och göra en Disneyfilmskurk av honom. Men man har valt att tydliggöra kopplingen mellan Commodus bristande självförtroende och den ohöljda narcissisim som gör honom till en skurk. Tack vare Phoenix djup och fingertoppskänsla i regin dras man mellan avsky, medkänsla, förakt och äckel inför ett mänskligt porträtt av en maktberusad galning. Phoenix nominerades för en Oscar för bästa manliga biroll.

Även birollerna gör fina prestationer i filmen (Richard Harris som kejsare, Connie Nielsen som Lucille och Derek Jacobi som senator Gracchus, bl a), men Phoenix och Crowe stjäl precis alla scener i filmen.

Det vi kanske ändå bäst minns av Gladiator är hur visuellt fulländad den, i synnerhet i de fantastiska scenerna filmen är döpt efter: gladiatorspelen. Koreografin, effekterna, musiken, pampet, de blodiga striderna är bland det snyggaste vi har sett på länge (och i mångt om mycket, sedan dess) Striderna inblandar bl a stridsvagnar (den antika sorten dragen av hästar), tigrar (!) och otroligt påkostade kostymer och rekonstruktioner. Musiken av Hanz Zimmerman är i egen klass och är grädden på moset för en av de vackraste adrenalinkickarna vi fått i det nya seklet.

Visste du att?

  • Filmen vann fem Oscar: bästa film, bästa manliga huvudroll, bästa visuella effekter, bäst ljud och bästa kostymer. Nominerades bl a för bästa manliga biroll, bäst regi, bäst musik.
  • Filmen är väldigt löst baserad på historiska händelser. Kejsare Commodus uppskattade gladiatorspelen och deltog faktiskt i ett antal strider. Till skillnade från filmen regerade dock Commodus i 13 år mötte sitt slut när han mördades i sitt bad av en mördare som lustigt nog hette Narcissus.
  • Mel Gibson tackade nej till rollen. Vi ska nog vara glada både för att Braveheart inte blev gladiator och att Antonio Banderas aldrig tillfrågades trots planer på att förvandla Gladiator till “Thirteenth Warrior 2: Ibn goes to Rome”.

Se/köp den här

Gästbloggare: Omar El Mestikawy är en av skaparna bakom (numera nedlagda) film- och biohemsidan Biotider.se, vars tekniska plattform idag lever vidare på MovieZine.se. På dagtid jobbar han inom läkemedelsindustrin, men den sanna passionen förblir film. Om “Volver - Att återvända”, “Bourne”-filmerna och “300″ är favoriter, är den blivande kultfilmen “Black Dynamite” den allra senaste förälskelsen.

Av Gästbloggare
Skrivet i 20-11 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
9 kommentarer · Skriv en kommentar!
Saturday, December 12, 2009

20. Almost Famous/Untitled (2000)

Året år 1973 och 15-årige William är besatt av den häftiga rockmusiken. Han blir ombedd av tidningen Rolling Stone att skriva en artikel för dem. Trots sin mors bekymrade invändningar åker Billy på turné med de kommande stjärnorna Stillwater.

I mina yngre dagar så ägnade jag en hel del tid åt att trumma på trummor. Jag spelade upp syner framför mig om hur jag satt bakom mitt maffiga trumset, i en fullsatt arena och ljuset spelandes över publiken. Inte helt olikt scenen där William för första gången ser Stillwater uppträda. “Almost Famous” innehåller en hel drös med scener för rockstjärnewannabe:s, något som sätter sig extra väl hos mig.

“Almost Famous” finns i två versioner. Den första versionen, “Untitled”, visades i tidigt skede för en testpublik men fick inte särskilt höga betyg från publiken som slumpvis plockats upp från en biograffoajé. Filmen klipptes ned kraftigt och döptes om då filmbolaget inte ville veta av namnet “Untitled”. En skymf säger en del, speciellt en av podcastarna från “Hollywood Saloon” som närvarade vid denna testvisning. Enligt egen utsago så tror han att han var den enda som tyckte att “Untitled” var felfri och perfekt.

Trots, eller tack vare beroende på vem du frågar, denna lilla nedskärningar så är det en underbar liten semibiografisk film från Cameron Crowe, baserad på hans egna äventyr som ung rockskribent hos Rolling Stone Magazine.

Handlingen är väl knappast originell, men den känns sann. Som musikfan, och då speciellt rock, så kommer du definitivt att digga denna. Men du behöver inte vara rockfan för att gilla den då det inte är så mycket musik den handlar om utan kanske mera livet. Musiken är en del av kryddan; precis som i livet.

Skulle du vara sugen på att se “Untitled” istället för “Almost Famous” så får du 30-40 minuter extra av filmen. Från början var den omgärdad av mystik och svår att få tag på. Den släpptes på DVD med undertiteln “Untitled: Bootleg Cut”. Nyligen utgiven på Blu-ray dessutom.

Visste du att?

  • Albumen som William bläddrar igenom i början av filmen är regissören Cameron Crowes egna album som han sparat.
  • Pearl Jams Mike McCready spelade in gitarren för all musik av det fiktiva bandet Stillwater.
  • Enligt Cameron Crowe så skickade han runt det 172 sidor långa manuset i Hollywood för att få det filmat. Steven Spielberg svarade: “Direct every word”. Vilket han gjorde med undantag av ett par sidor.

Se/köp den här

  • Köp: Ginza - DVD - 49 kr. Obs! Korta versionen
  • Köp: Ginza - Blu-ray - 149 kr. Obs! Långa versionen.
Av Daniel Feldt
Skrivet i 20-11 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!
Monday, November 30, 2009

32. Battle Royale (2000)

Skulle du kunna döda din bästa vän? 42 ungdomar ställs inför den frågan, innan de placeras på en öde ö där de inte har något annat val än att döda, eller dödas av sina kamrater. En fullständigt grotesk situation, där den enda som kommer att lämna ön är den som har överlevt slakten efter att ha mördat sin bästa vän, pojkvän eller flickvän. Alltihop övervakas av helikoptrar och datorer under ledning av den galne läraren och “lekledaren” Kitano (spelad av Takeshi “Beat” Kitano).

Japanska tonåringar slaktar varandra på en ö i en kamp om överlevnad. Den meningen är egentligen den enda som behövs för att sälja in den här filmen. Kinji Fukasaku har aldrig varit den som grämt sig över att visa våld på bioduken. Och här har han nog överträffat sig själv.

Bakom den blodstänkta blandningen av The Running Man, Flugornas Herre, Wedlock och Expedition Robinson så finns det en dräpande satir över bland annat högerkonservativ politik och våldets enfald. Den kanske inte riktigt lyckas nå ut med sina budskap hela vägen men den är fortfarande värd en titt. Det är en sån där film som är så härligt svår att definiera. Inte riktigt en action och en inte riktigt en rysare eller thriller och egentligen inte nånstans mittemellan. Den är bara Battle Royale.

Det är hårt. Det är blodigt. Det är svart humor. Och det är japanskt, väldigt japanskt.

Visste du att?

  • Ingen av skådespelarna hade någon stunt double.
  • Många medlemmar i det japanska parlamentet försökte förbjuda filmen. Försöken resulterade bara i mer uppmärksamhet för både filmen och boken den är baserad på.
  • Kinji Fukasaku ska ha sagt att filmen delvis är baserad på hans upplevelser under andra världskriget när han jobbade i en fabrik som ständigt blev bombarderad av de allierade. Många av hans medarbetare överlevde bara en dag eller två och han lärde aldrig känna nån av dem.

Se/köp den här

  • Se direkt: Headweb - Streaming - 29 kr
  • Ladda ned: Film2home - Nedladdning - 99 kr
Av Daniel Feldt
Skrivet i 40-31 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
4 kommentarer · Skriv en kommentar!
Sunday, November 29, 2009

33. O Brother Where Art Thou? (2000)

I 1930-talets Mississippi är tre fångar på rymmen. De försöker ta sig hem till sina familjer och vill hitta det byte som Everett (George Clooney) påstår sig ha gömt efter sin senaste kupp. På den långa färden genom den amerikanska södern upplever de många äventyr.

Frågar du mig så får Bröderna Coen gärna filma sina egna versioner av alla de klassiska verken. I “O Brother Where Art Thou” så baserar de sin historia på Homeros epos “Odysséen” och är den första filmen som visar George Clooneys ådra för “slapstick”. Något han visat upp i andra Coen-filmer och sin egna “I spel och kärlek…”.

Även om du inte kan din odyssé så lär du njuta fullständigt av filmen, men det blir extra trevligt om du kan dra dina paralleller.

Det ligger god fantasi bakom manus och visst har man sett filmer som är vackra, roliga, charmiga och intressanta. Men “O Brother” stannar kvar med sin värme och lekfullhet. Och den får dig att vilja börja spela steel guitar och sjunga bluegrass.

Visste du att?

  • George Clooney tackade ja till filmen utan att ens läsa manuset.
  • Låten “Man of Constant Sorrow” spelades för första gången in 1913 av Richard Burnett. Efter det har bland annat Stanley Brothers, Bob Dylan och Jerry Garcia.
  • Enligt utsago så har inte bröderna Coen läst Homeros “Odysséen” utan gått efter hörsägen och tidigare filmatiseringar.
Av Daniel Feldt
Skrivet i 40-31 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!
Tuesday, November 3, 2009

59. American Psycho (2000)

Patrick är ung, snygg och framgångsrik med vänner på högt uppsatta platser. Men det finns också en annan Patrick, en som inte kan göra sig av med sina tvångstankar om att begå extremt grova våldsbrott

“American Psycho” är en av de bästa komedierna, hur nattsvart den än må vara, det här decenniet. Regissören Mary Harron har lyckats överföra det väsentliga av storyn från boken och rent visuellt tonat ner det mer extrema.

Bokens vassa satir över det sena 80-talets yuppies, konsumtionshets och utseendefixering är intakt och reflekterar lite hur samhället ser ut än idag (jag vet, det är inte så längesen).

Med en briljant Christian Bale i spetsen tar Harron med oss på en motbjudande, om än väldigt rolig, vansinnesfärd in i hjärnan på en fullfjädrad psykopat.

Visste du att?

  • Leonardo DiCaprio, Edward Norton och Brad Pitt var vid olika tillfällen påtänkta för huvudrollen.
  • Den enda delen av filmen som författaren Bret Easton Ellis inte gillade var dansen (som improviserades av Bale) Bateman utför precis innan han dödar Paul Allen.
  • Det står Vice President på allas visitkort.

Se/köp den här

Av LB
Skrivet i 60-51 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
5 kommentarer · Skriv en kommentar!
Friday, October 16, 2009

77. Prinsessan och krigaren (2000)

Potente spelar Sissi, en uttråkad sjuksköterska som tillbringar nästan hela sitt liv i mentalsjukvården, där hon både jobbar och bor. En ödslig dag blir Sissi påkörd av en lastbil och är nära att dö. Hennes liv räddas av en attraktiv främling som plötsligt kryper under lastbilen och utför en amatöroperation på henne.

Mötet under lastbilen är en av de mest absurda och originella kärleksscener i modern filmkonst. Förändrad av händelsen börjar Sissi söka sig ett nytt liv…

En vilsen prinsessa och en arg krigare. Alla har vi drag av dem i oss, i en värld där allting borde räknas. “Prinsessan och krigaren” är Tom Tykwers bästa film om att släppa taget; att se de öppna dörrarna även om dörren själv inte vet om det.

Underbart skådespeleri av Franka Potente och Benno Fürmann. Och det behöver knappt påpekas hur vackra bilder Tykwer kan få in emellanåt.

Visste du att?

  • Den tyska titeln på filmen, “Der Krieger und die Kaiserin”, översätts egentligen till “Krigaren och kejsarinnan” men Tykwer ville att den engelska titeln skulle vara “The Princess and the Warrior”. Franka Potentes karaktär “Sissi” refererar till smeknamnet på kejsarinnan av Österrike och drottningen av Ungern (1837-1898) Elisabeth.

Se/köp den här

  • Köp: Amazon - DVD - 22.49 dollar
  • Köp: SubDVD - DVD - 269 kr

Gästbloggare: Helena bor i Jönköping och är inblandad i Jönköpings Filmfestival. Bloggar på Bloggywood och har en egen filmblogg: Flimrigt.se.

Av Gästbloggare
Skrivet i 80-71 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
4 kommentarer · Skriv en kommentar!
Friday, October 9, 2009

84. High Fidelity (2000)

Detta är filmen om Rob, en musikfanatisk man i 30-årsåldern vars förhållande med flickvännen Laura gått kraschat av olika anledningar. Robs mesta tid går åt till att driva skivaffären Championship Vinyl där han gnabbas med sina två anställda och hittar på topp 5-listor om allt möjligt. Mitt i krisen med Laura gör Rob en topp 5-lista över sina värsta dumpningar och får för sig att han ska leta upp sina gamla flickvänner för att komma underfund om vad som egentligen gick snett i kärlekslivet…

“Ok, I feel kind of basic today.” Topp 5 anledningar till att ha med “High Fidelity” på denna lista.

  1. Välskrivet med grundmaterial från Nick Hornby och regi från Stephen Frears. John Cusack har bland annat credit för manuset.
  2. Något så ovanligt som en filmatisering av en bok som håller samma klass som boken, om inte bättre.
  3. Jack Blacks bästa roll? Jepp. Han gör också en fantastisk cover på Marvin Gaye’s “Let’s get it on”. En scen som antagligen överraskade tittarna precis som karaktärerna i filmen då Jack Black var någorlunda okänd vid detta tillfälle.
  4. John Cusack. När han är som bäst.
  5. Dynamiken i skivbutiken. Det är en fröjd att följa de anställdas hån mot varandra, sina kunder och listorna de skapar. Todd Louiso och Jack Black stjäl dessa scener.

VIsste du att?

  • Iben Hjejle (Laura) är dansk. Den danska flaggan och bilder från Danmark syns vid den öppna spisen hemma i Lauras föräldrahem.
  • John Cusack ville från början ha Bob Dylan istället för Springsteen som cameo, Bob Dylan var dock otillgänglig.
  • I den dubbade ungerska versionen av filmen så diskuterar Barry och Rob “Reservoir Dogs” istället för “Evil Dead II” då den vid denna tid var nästan helt okänd i Ungern.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 90-81 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
2 kommentarer · Skriv en kommentar!