Observera att jag gjort några ändringar. Jag slog ihop LOTR till en placering istället för tre (precis som på vår lista) och tog bort “Vårt dagliga bröd” då den enbart fått fyra röster än så länge.

Topp 20 från de hundra filmerna som vi valde, men sorterat efter läsarbetyg:

1. The Dark Knight (2008) - MZ: Plats 14
2. Inglourious Basterds (2009) - MZ: Plats 7
3. LOTR x 3 - MZ: Plats 28
4. Gladiator (2000) - MZ: Plats 17
5. Guds Stad (2002) - MZ: Plats 89
6. Spirited Away (2001) - MZ: Plats 4
7. Batman Begins (2005) - MZ: Plats 23
8. Amelie Från Montmartre (2001) - MZ: Plats 21
9. District 9 (2009) - MZ: Plats 14
10. No Country for Old Men (2007) - MZ: Plats 2
11. The Departed (2006) - MZ: Plats 35
12. Benjamin Buttons otroliga liv (2008) - MZ: Plats 22
13. Hitta Nemo (2003) - MZ: Plats 74
14. Pans Labyrint (2006) - MZ: Plats 60
15. Old Boy - Hämnden (2003) - MZ: Plats 1
16. Upp (2009) - MZ: Plats 29
17. Donnie Darko (2001) - MZ: Plats 16
18. Requiem For A Dream (2000) - MZ: Plats 13
19. Memento (2000) - MZ: Plats 11
20. WALL-E (2008) - MZ: Plats 8

Detta är alltså topp tjugo och listan är skapad den 11 januari 2010 kl. 11.02. Listan kan ändras beroende på läsarbetyg som sätt efter detta datum.

Se hela listan här!

Baserat på ovan så ser vi att de filmer som vi var mest överens om var Spirited Away, skillnad på placering: 2 platser, och Donnie Darko, skillnad på placering: 1.

Man ser också vilka filmer som vi markant skiljer oss på. Guds Stad (84 platser), Pans labyrint (46 platser) LOTR (25 platser) och The Departed (24 platser).

Ska vi bortse från de filmer som vi valde här på bloggen och bara gå efter filmer som kom under 00-talet? Då ser listan ut så här:

Topp 20 - Alla filmer från 00-talet

1. Avatar (2009) - Ej med i MZ-listan. Premiär efter listan skapades
2. The Dark Knight (2008)
3. Inglourious Basterds (2009)
4. LOTR x 3
5. Gladiator (2000)
6. Den Gröna Milen (1999) - Ej med i MZ-listan
7. Guds Stad (2002)
8. Spirited Away (2001)
9. Into the Wild (2007) - Ej med i MZ-listan
10. Batman Begins (2005)
11. Amelie Från Montmartre (2001)
12. Pianisten (2002) - Ej med i MZ-listan
13. District 9 (2009)
14. No Country for Old Men (2007)
15. The Departed (2006)
16. Snatch (2000) - Ej med i MZ-listan
17. Benjamin Buttons otroliga liv (2008)
18. Hitta Nemo (2003)
19. Pans Labyrint (2006)
20. Old Boy - Hämnden (2003)

Detta är alltså topp tjugo och listan är skapad den 11 januari 2010 kl. 11.02. Listan kan ändras beroende på läsarbetyg som sätt efter detta datum. Filmerna “Livsverket” och “Desmond och Träspatraskfällen” är borttagna från ovan lista p g a för få röster. Div. tv-serier har också plockats bort från listan. LOTR är även här ihopslagen till en placering.

Fem filmer i ovan lista var inte med i listan som vi skapade här på bloggen. “Avatar” hade inte haft premiär när vi skapade listan (vi ska bestämma om vi ska revidera listan vid ett senare tillfälle).

Se hela listan här!

Då var vår nedräkning av Nollnolltalets 100 bästa filmer över och vad som återstår är att knyta ihop säcken. Jag hoppas att det har varit ett nöje att följa nedräkningen det varit ett nöje (mestadels) för oss att räkna ned.

Vi kommer att publicera ett antal inlägg till här på Nollnolltalet, detta inlägg plus några andra när det kommer till bubblande filmer, filmer som möjligtvis missat listan och lite till.

Men först lite siffror!

Årtal

Kollar vi vilka årtal som var mest poppis så står 2007 och 2006 ut med 16 respektive 15 filmer. 2008 kommer på en tredje plats med 12 filmer och 2005 följer med 15 filmer. Det sista året på decenniet hamnar på den nedre delen av listan men absolut sämst var 2003. Inget bra år alltså.

• 2000: 8 st
• 2001: 10 st
• 2002: 10 st
• 2003: 6 st
• 2004: 9 st
• 2005: 11 st
• 2006: 15 st
• 2007: 16 st
• 2008: 12 st
• 2009: 8 st

Ursprungsländer

Inte helt överraskande så är majoriteten av produktionerna från Hollywood. Vi pratar dock inte 80-90% utan snarare 57% av filmerna. Det krävs ändå en hel del bättring på denna front, speciellt från undertecknads sida. Kanske blir 10-talet bättre?

USA leder som sagt listan av ursprungsländer och följs av England (15 st) och Sydkorea (5 st) och Japan (5 st). Från Sverige så hittas tre stycken filmer. Observera att flera länder kan stå som ursprungsland på en film och nedan lista är bara ett urval av alla länder.

Urval:

• USA: 57 st
• England: 15 st
• Sydkorea: 5 st
• Japan: 5 st
• Frankrike: 4 st
• Tyskland: 4 st
• Hong Kong: 3 st
• Kanada: 3 st
• Kina: 2 st

Könsfördelning

Om man ska skämmas lite när det kommer till USAs dominans kring ursprungsländer så är det “skämmes ta mig fan”-stämpel på könsfördelningen kring regissörer. Listan är tyvärr en reflektion av verkligheten när det kommer till kvinnliga regissörer i denna bransch och avsändarländer kring majoriteten av filmer som biografdistribueras här i Sverige (och säkert i resten av världen).

Av 85 regissörer så är enbart fyra kvinnor. Två av dessa, Katia Lund och Marjane Satrapi, är medregissörer och har haft en manlig kollega. Bäst rankad av de kvinnliga regissörerna är Sofia Coppola på placering nummer sex med “Lost in Translation“. Mary Harrons “American Psycho” hittas på plats 59.

Regissörer

3 filmer

• Chan-Wook Park
• Christopher Nolan
• Darren Aranofsky
• Danny Boyle
• Peter Jackson

2 filmer

• Bröderna Coen
• David Fincher
• Quentin Tarantino
• Andrew Stanton
• Ang Lee
• Jean-Pierre Jeunet
• Pete Docter
• Wes Anderson
• David Cronenberg
• Zack Snyder
• Paul Greengrass

1 film

• Paul Thomas Anderson
• Hayao Miyazaki
• Sofia Coppola
• Roy Andersson
• Andrew Dominik
• David Lynch
• Richard Kelly
• Ridley Scott
• Kim Ki-Duk
• Wong Kar-Wai
• Cameron Crowe
• Tomas Alfredsson
• Alfonso Cuarón
• Werner Herzog
• Kinji Fukasaku
• Martin Scorsese
• Michel Gondry
• Robert Rodriguez
• Pedro Almodovar
• Brad Anderson
• Florian Henckel-Donnersmark
• Sam Raimi
• Satoshi Kon
• Lukas Moodysson
• James Watkins
• Ken Loach
• Noah Baumbach
• John Hillcoat
• Neill Blomkamp
• Vincent Paronnaud
• Marjane Satrapi
• Kim Ji-Woon
• Doug Liman
• Mary Harron
• Guillermo del Toro
• Alejandro Ganzález Inárrituv
• Nikolaus Geyrhalter
• Shunji Iwai
• Henry Selick
• Gus van Sant
• Jason Reitman
• Aki Kaurusmäki
• Kevin McDonald
• Woody Allen
• Gregor Jordan
• Neil Marshall
• Seth Gordon
• Matt Reeves
• Tom Tykwer
• Steven Spielberg
• Veiko Öunpuu
• Ashutosh Gowariker
• Mel Gibson
• John Patrick Shanley
• Stephen Frears
• Don Coscarelli
• Fernando Meirelles
• Pracha Pinkaew
• Shane Meadows
• Stephen Chow
• Ben Affleck
• George Clooney
• Garth Jennings
• Richard Linklater
• Duncan Tucker
• Mike Binder
• Kevin Smith
• Joss Whedon
• Katia Lund

Diskussioner

Mest omdiskuterat var vår placering av Sagan om ringen-trilogin på plats 28 och placering nummer 1 (”Old Boy“) och placering nummer två (”No Country For Old Men“).

Dae-Su, en helt vanlig medelålders man, blir kidnappad och inlåst i en cell i 15 år utan förklaring. Hämndbegäret på förövaren som förstört hans liv och tagit hans familj ifrån honom växer sig allt starkare för var dag som går.

Efter 15 år blir han plötsligt frisläppt med en plånbok fylld med pengar och en mobiltelefon. Han får fem dagar på sig att ta reda på sanningen om varför han blev kidnappad och utkräva hämnd.

Här är den. Vår förstaplacering. Old Boy. Filmen som tog begreppet hämnd till en helt ny nivå.
Med denna film introducerade Chan Wook-Park sig själv med dunder och brak på riktigt för västvärlden. Den är baserad på den japanska mangan med samma namn, vann Grand Prix i Cannes och har en stadig placering i mellanskiktet på IMDB:s topp 250-lista och definierar i stort sett det som var så nytt och fräscht i den Sydkoreanska vågen som kom för ett par år sedan.

Den stora håriga säcken till story och dess nattsvarta humor ekar av både Greven av Monte Cristo och grekiska tragedier som av allehanda noir-filmer och Hitchcock men är ändå originell och annorlunda. Inramat av ett otroligt stiliserat och uppfinningsrikt bildspråk och ackompanjerat av ett smekande kraftfullt och dystert soundtrack blir Old Boy ett sadistiskt och surrealistiskt mästerverk. Chan-Wook Park verkar nästan ha för kul i registolen och är inte rädd för tvära kast när han tar oss på den här brutala vansinnesfärden.

Mellan alla twistar, vändingar och serietidningsvåld så finns det ändå värme och hjärta för karaktärerna. Det är Choi Min-siks hängivenhet och vansinniga prestation som den trasiga och burdusa Oh Dae-su kombinerat med Parks fingertoppskänsla för att vända ut och in på genrekonventioner och låtsas som ingenting som gör Old Boy till den käftsmäll den faktiskt är. Den är så over-the-top att det förslår men tar sig själv på fullaste allvar och har en sån makalös energi inom sig att den vibrerar, nästan pulserar och man kan bara hjälplöst se på när dess antihjälte sugs ner i en allt större virvelström av tragiskt och våldsamt hämndbegär.

Det är en uppfriskande men rå och omskakande upplevelse och den är inte för alla.
Men den är vår favorit.

Visste du att?

• Alla låtar på soundtracket är döpta efter andra filmer, mestadels noir-filmer
• Choi Min-sik är buddhist och var tvungen att be efter varje tagning med bläckfisken
• För den berömda korridorscenen krävdes det 17 tagningar på tre dagar. Allt i en enda tagning. Det enda som fixades digitalt var kniven och några slag som inte träffade riktigt rätt

Se/köp den här

• Se direkt: Headweb - 29 kr
• Köp: Discshop - DVD - 59 kr
• Köp: Discshop - Bluray - 129 kr

Efter att de senaste åren mest gjort komedier återvänder bröderna Coen till sin ursprungsgenre - blodig, hårdkokt thriller. Tommy Lee Jones spelar en desillusionerad sheriff som får ta följderna av att en jägare en dag ramlar på några lik, en hög heroin och 2 miljoner dollar, i hans distrikt. En händelse som får vålsamma konsekvenser.

Bröderna Coens “No Country For Old Men” är blodig och lågmäld. Till en början är våldet vi får presenterat för oss på duken väldigt grafiskt. Men ju längre filmen går desto mer utspelar sig våldet utanför bild. Det är inget frosseri i våldsporr; ett kort som är poppis att dra i många andra filmer.

Det kortet behövs inte i denna film. Efter att ha sett vad som hänt tidigare så vet vi vad som är på väg att hända när mannen med frisyren kommer; vi har redan sett det och vi behöver inte se det igen. Det kan vi tacka bröderna Coen för.

Lågmäld var ett annat ord som användes ovan. Tempot i “No Country For Old Men” är långsamt men det finns en ständig närvaro av krypande spänning och den har dina nerver i helspänn. Något som jag upptäckt är min typ av favoritfilm.

Javier Bardem som Anton Cigurh är en man utan humor och som håller vad han lovar, vilket vi får lära oss och karaktärer i filmen gruvligt får uppleva. Anton är bland det läskigaste du kan se på film och det är tack vare Bardem.

“No Country For Old Men” är inte bara decenniets näst-bästa film; det är en framtida klassiker.

“Call it. Friendo”

Visste du att?

• Josh Brolin lyckades inte få en provspelning hos bröderna Coen för rollen som Llewelyn i filmen. Så han bad Robert Rodriguez om hjälp under inspelningen av “Planet Terror”. Hans provspelningsband regisserades av Tarantino, filmandes med en sjumiljonerskamera av Rodriguez och Marley Shelton, som spelade Brolins fru i Grindhouse-filmen, ställde upp som Llewelyns fru.
• Bröderna Coen klipper alla sina filmer sedan “Blood Simple” under ett pseudonym, Roderick Jaynes. Detta sedan facket inte tillåter att två personer tillskrivs som klippare för en film. Roderick Jaynes blev oscarsnominerad för “No Country For Old Men”, tillika “Fargo” 1996. Skulle han ha vunnit så blir det prispresentatören som tar emot priset å Rodericks vägnar då regler säger att man inte får skicka någon annan att ta emot en oscarsstayett efter Marlon Brando/Sacheen Littlefeather debaclet. Undantag har dock skett, t ex då Heath Ledgers familj mottog priset å hans vägnar.
• I romanen, men inte i filmen, nämner sheriffen ett mord på en domare i San Antonio. ,Romanen utspelas 1980 och mordet, som skedde på riktigt, på domaren utfördes av en hyrd mördare vid namn Charles Harrelson. Charles Harrelsons son, Woody, medverkade senare i filmatiseringen av boken.

Se/köp den här

• Köp: Ginza - DVD - 99 kr
• Köp: Discshop - Bluray - 119 kr

En berättelse om familjerelationer, girighet, religion och olja i sekelskiftets Texas, där allting kretsar kring en man (spelad av Daniel Day-Lewis) och hans projekt i oljeindustrins barndom.

“I… drink… your… milkshake!” För dig som inte sett “There Will Be Blood” så känns nog citatet lösryckt och oförståeligt. Möjligt att du känner igen den ändå då Paul Thomas Anderson skapade en nutida populärkultureplik från filmens slutscen som florerade efter filmens premiär.

Men han lyckades inte enbart med att skapa en nutida populärkulturreplik. Paul Thomas Anderson lyckades skapa en film med makalöst karaktärskådespel från Daniel Day-Lewis, otroligt foto från Robert Elswit och stämningshöjande musik från Radioheads Jonny Greenwood.

Låt oss gå tillbaka till Daniel Day-Lewis. Han är en gud. Han är skådespelarnas Zeus. Han tar rollen som Daniel Plainview och det finns ingen tvekan, du tror på varenda ord han levererar och oftast så är du rätt och slätt rädd för den mannen. Vi kan nog avgöra det här och nu. Skulle vi lista de 100 bästa rolltolkningarna de senaste tioåren så finns det bara en vinnare: Daniel Day-Lewis.

Visste du att?

• Paul Dano var från början enbart kontrakterad till att spela en mindre roll som Paul Sunday, Eli Sundays bror. PT Anderson ändrade sig dock när Dano spelat in sina scener som Paul Sunday och gav honom rollen som Eli också. Detta hände på en fredag. På måndagen började inspelningen för Elis scener. Daniel Day-Lewis hade dock ett år på sig att förbereda rollen som Daniel Plainview.
• Inspelningsplatsen till “There Will Be Blood” var granne med inspelningsplatsen till “No Country For Old Men”. En dag när de testade pyrotekniken för att simulera en oljebrand för “There Will Be Blood” så blev rökpelarna så höga att Bröderna Coen var tvungna att avbryta inspelningarna av sin film eftersom det syntes i bild. Dessa två filmer blev sedan konkurrenter för bästa film under Oscarsgalan det året.
• Dillon Freasier, som spelar den unge H.W. Planview, är ingen skådespelare. Han gick på den lokala skolan där inspelningen pågick. Hans mamma var dock nyfiken på vem Daniel Day-Lewis var och hyrde “Gangs of New York” där han spelar en hårdför gängledare kallas The Butcher med förkärlek för yxor. Hon blev förskräckt och ville stoppa sin sons medverkan. Inspelningsteamet lyckades dock förhindra detta genom att ge mamman en kopia av “Oskuldens tid” där Day-Lewis spelar en mycket mera respektabel man.

Se/köp den här

• Köp: Loudness Hemmabio - DVD - 79 kr
• Köp: Onoff - Bluray - 139 kr

Chihiro och hennes föräldrar stannar vid en avlägsen och övergiven rastplats. Men när kvällen faller på har föräldrarna förvandlats och Chihiro börjar själv ändras. Hon får ett löfte om hjälp att bryta förbannelsen och måste under tiden jobba på ett badhus för gudar och andar.

Jag har ett problem, om än kanske angenämnt problem. Det är så att jag aldrig sett en japansk animerad film; åtminstone inte förrän för ett antal månader sedan. Då satte jag äntligen tänderna i Miyazakis “Sen to Chihiro no kamikakushi”. Nu förstår jag varför Hayao Miyasaki förknippas med ordet “berättargeni” och jag är lite rädd för att jag satt ribban högt när det kommer till anime med att börja med denna film.

Det finns inga gränser för den värld som Miyasaki skapat i “Spirited Away” och filmen förutsätter att den värld han målar upp är lika normal som den verkliga. Det är en värld fylld av gudar och andar men kretsar kring de “vanliga människorna” som jobbar på badhus som gudarna frekventerar. Den är fylld av liv, är helt unik, lite knasig och består av mängder av älskvärda karaktärer. Uppfinningsförmågan från Miyazaki huvud och händer är sannerligen ett under att få uppleva.

Animationen och stilen, för mig som är anime-oskuld, var till en början lite störande. Men det tog inte många minuter förrän man var helt förlorad, eller helt Spirited Away om ni ursäktar, i dess värld, historia och den vackra tonsättningen.

En magisk, imponerande, tårfylld, glädjefylld och hjärtevärmande resa genom en land fylld av fantasi och drömmar.

Det är inget snack om saken, jag ska börja beta av Studio Ghiblifilmer från och med nu.

Visste du att?

• Renandet av flodguden kommer från en episod i Miyazakis egna liv när han hjälpte till att rena en flod från cyklar och annat skräp.
• Den första animefilmen att bli nominerad och vinna en Oscar.

Se/köp den här

• Köp: Discshop - DVD - 99 kr
• Köp: Discshop - DVD (Import 2 disc) - 149 kr

Den verkliga historien om en seriemördare som var känd som Zodiac Killer och som terroriserade San Francisco i 25 år. Mördaren får enorm medial uppmärksamhet och många tar på sig skulden, fejkar brev och tipsen fullkomligt haglar in. Två män blir som besatta av fallet; serietecknaren Robert Graysmith på tidningen San Francisco Chronicles och polisinspektören David Toschi. Graysmith är en man som aldrig kommer att vila förrän han får se mördaren i ögonen. Men är han den enda som kan lista ut mördarens identitet när alla andra misslyckats?

Zodiac är en grym, mörk och hypnotiserande historia som från första rutan tar ett stadigt grepp om dig. Finchers metodiska och nästan tre timmar långa informationsdump till katt-och-råtta-lek är fascinerande och rafflande.

Det är besattheten. Den utdragna historien. Det är frustrerande och framför allt är det spännande. Trots att ingenting egentligen händer. Men karaktärernas besatthet i att få veta sanningen smittar av sig och när de tre timmarna (eller 22 åren) är slut så suktar man efter mer.

Egentligen är det svårt att peka ut en sak som verkligen sticker ut och tilltalar en i Zodiac, för allt är i stort sett perfekt. Det toppklassiga och sansade skådespeleriet. Det mörka och murriga men ändå monokroma fotot. De galet detaljrika och autentiska sceonografierna och kläderna. Den tidsenliga soundtracket, plus David Shires originalmusik. Och specialeffekterna, de makalösa effekterna som sömlöst vävs in på så många ställen. Och allt är där för att berätta en välskriven, tung och intrikat story. Man blir alldeles varm i hjärtat av att se sånt här hantverk. Det är den första periodfilm jag sett som faktiskt känns som att den är gjord på den tiden den ska utspelas.

Visste du att?

• Hade inte Jake Gyllenhaal tackat ja till rollen som Robert Graysmith så stod Orlando Bloom högst upp på önskelistan.
• Allt blod i mordscenerna är tillagt i efterhand för att spara tid.
• Olika personer spelar Zodiac-mördaren vid varje mord, detta för att reflektera olika vittnesmål.

Se/köp den här

• Köp: Discshop - DVD - 99 kr
• Köp: Filmia - Blu-ray - 219 kr

Lost in Translation är en film om två amerikanska främlingar som träffas på samma hotell under en veckas vistelse i Japan. Det är två till synes omaka personer som troligen aldrig skulle ha träffats under andra omständigheter. Charlotte (Scarlett Johansson) är en tjugoårig tjej som följt med sin man John (Giovanni Ribisi) på ett fotograferingsjobb. Bob Harris (Bill Murray) är en medelålders man vars syfte med resan till öst är att vara med i en reklamsnutt. Det enda de till en början tycks ha gemensamt är ensamhet.

Vad var det egentligen som gjorde “Lost in Translation” blev så väl emottagen? Var det Sofia Coppolas status som filmvärldens it-girl? Eller kanske att filmen så drömskt skildrar västerlänningars dröm om neonljusens Tokyo? Eller var det helt enkelt för att den var en så bra story?

Filmen är en rak och enkel historia - Bob Harris och Charlotte möts när de båda är ensamma och befinner sig i världar där mycket som borde vara bekant blir “lost in translation”. Men i viktiga scener är den också medvetet vag och selektiv, säkert lika mycket för att inte förhållandet mellan Bob och Charlotte ska framstå som opassande som för att filmen ska bli “poetisk”.

Sofia Coppola skrev och regisserade och precis som i hennes första “Virgin Suicides” så är “Lost in Translation” suggestiv och mycket stämningsfull. Bill Murray, i rollen som Bob Harris, spelar i princip sig själv och Scarlett Johansson är mycket övertygande i sin genombrottsroll.

Visste du att?

• Coppola skrev rollen specifik för Bill Murray. Hade han tackat nej så hade hon aldrig gjort filmen.
• Är du sugen på att bo på hotellet som Charlotte och Bob bor på så är det Park Hyatt Tokyo.
• Bill Murrays favoritfilm som han själv medverkar i.

Se/köp den här

• Se direkt: SF Anytime - 29 kr
• Köp: Ginza - DVD - 49 kr

Gästbloggare: Ulf Bergström var den första personen att hoppa på Bloggywood när det begav sig tidigt 2007. Nu gör han karriär på ett stort svenskt företag och jobbar mot den asiatiska marknaden.

Shosanna Dreyfus blir vittne till hur hela hennes familj blir kallblodigt avrättade av nazisterna, ledda av överste Hans Landa. Hon lyckas fly till Paris, där hon planerar sin hämnd, och kommer i kontakt med kapten Aldo Raine och hans förband med soldater av judisk börd. Detta förband har ett mål - att döda så många nazister som möjligt.

Jag bashar inte nån av Tarantinos andra filmer men Inglourious Basterds känns som det närmaste han kommit till Pulp Fiction, i form av känsla och kvalitet. Men det är ingen rättvis jämförelse mellan de två (eller nån av de andra).

Tarantinos stiliserade, judiska hämnardröm och alternativa version av andra världskriget är dock inget annat än briljant och storstilad underhållning.

Det är en storslagen historia berättad på ett väldigt intimt vis där nästan varje scen är så laddad med spänning mellan karaktärerna att man sitter och vrider sig i stolen. Men den är också väldigt rolig. Man sitter där och småfnittrar samtidigt som man har händerna för ansiktet och tittar genom fingrarna för att den får en att känna sig obekväm.

Tempot är väl avvägt och härligt långsamt, på ett sätt som skulle göra Sergio Leone stolt. Och som vanligt så finns det ju ingen brist på filmreferenser. Han sätter alla filmnördar och kritiker på plats med vem som besitter mest triviakunskaper. Det är en av de sakar jag gillar bäst med Tarantino. Hans kärlek till film skiner genom varenda ruta. Genom sina filmer får han mig att vilja se så mycket mer film. På samma gång som han med musikval, bildkompositoner och dialoger quizzar oss så uppmanar han oss att blicka tillbaka och utforska mer av filmhistorien.

Visste du att?

• Urpsrunget till ärret på Aldo Raines nacke nämns aldrig i filmen. I manuset så hintas det om att Raine överlevt en lynchning, vilket var en vanlig bestraffning på 20- och 30-talet.
• Wilhelm-skriket kan höras två gånger i filmen. Första hälften av skriket hörs ungefär 90 minuter in i filmen och den senare hälften kommer ungefär 20 minuter senare.
• Första klippningen av filmen slutade på 3 timmar och 10 minuter. Tarantino och Sally Menko klippte ner den till dess slutgiltiga längd på bara två dagar innan den skulle visas offentligt.

Se/köp den här

• Köp: Kvarn Video - DVD - 159 kr
• Köp: Discshop - Blu-ray - 199 kr

Vi befinner oss långt in i framtiden och människan har sedan länge flytt jorden i väntan på besked att kunna återvända. Kvar finns bara en flitig liten robot vid namn WALL-E. Ensam har han fortsatt göra det han en gång i tiden byggdes för, nämligen att städa upp och packa ihop skrot. Och efter att ha gjort det varje dag i flera hundra år har han blivit en mästare på sitt jobb!

Men det är ensamt, så när robotsonden EVA plötsligt dyker upp blir WALL-E helt trollbunden. Vem är hon? Var kommer hon ifrån? Vad gör hon på jorden? Svaren får WALL-E då han bestämmer sig för att följa efter EVA på ett oväntat och spännande äventyr genom världsrymden!

Pixar och regissören Andrew Stanton har i dessa tider, med Tony Scott, MTV-klipp, skakig kamera och allt där till, skapat en film som till stor del inte innehåller någon dialog. 22 minuter in i filmen byts de första orden mellan Wall-E och EVE, 39 minuter in i filmen hör vi för första gången “mänsklig” dialog.

Den första delen av filmen är av sällan skådad kvalitet och jag vågar säga att det var länge sedan man fastnat så för en karaktär som Wall-E och en film som denna. “Wall-E” har ett engagerande manus på många sätt och deras sinne för detaljer är med även denna gång och trots kliniska robotar är mysfaktorn är hög när man utforskar ytterligare ett nytt område, rymden.

Pixar har nästan överträffat sig varje gång de skapat en ny film och “Wall-E” är det bästa som hittills kommit från detta företag. Roboten Wall-E visar upp ett känsloregister som många skådespelare bara skulle kunna önska att de hade och sällan har rymden varit så vacker som den är här.

Den är vacker, välgjord och den låter som inget annat. Eller. Visst känner du igen ljuden: Wall-E har samma uppstartsljud som datorerna som kommer från det där Cupertinoföretaget och städroboten M.O. (en personlig favorit) låter som en rakapparat. För detta kan vi tacka Star Wars-ljuddesignern Ben Burtt.

Nå. Ser ni alla framtida filmmakare? Det är här som skåpet ska stå. Wall-E har visat oss det.

Visste du att?

• Pixar tog hjälp av den legendariska filmfotografen Roger Deakins för ljussättning och foto av flertalet scener.
• Den första filmen från Pixar som innehåller en live-action-skådespelare, nämlingen
• EVEs design kommer bland annat från Jonathan Ive. Närmare känd som chefsdesigner hos Apple och designer av iPoden.

Se/köp den här

• Köp: Discshop - DVD - 99 kr
• Köp: Discshop - Blu-ray - 249 kr