Moviezine.se MovieZine.se · Blogg: Bloggywood · Sweet Spot · Bollywood Dreams · Nollnolltalet · TeeVee · Ragnhilds rekvisita
Sök

Category Archives: 80-71

Thursday, October 22, 2009

71. Buffalo Soldiers (2001)

Filmen utspelar sig på en amerikansk militärbas i dåvarande Västtyskland under det kalla krigets dagar strax före Berlinmurens fall.

Rastlösheten bland soldaterna på basen har för länge sedan tagit över, när fred gjort männen sysslolösa. En kriminell, underjordisk organisation verkar för att förse ett gäng soldater, ledda av Elwood, med snabba pengar. När Elwood förälskar sig, svär han att sluta med allt olagligt, men han har ett sista jobb att utföra.

Vissa filmer lider verkligen av otur. “Buffalo Soldiers” är sannerligen en av dem. Den hade premiär under Toronto Film Festival tre dagar innan attackerna den 11 september 2001.

Den hyllades och kallades för en mörk satirisk titt på den amerikanska armén. Efter elfte september-attackerna var satiren och framställningen av den amerikanska armén i “Buffalo Soldiers” något som den amerikanska biopubliken inte kände för att se. Filmen fick enbart premiär på 24 biografer i staterna och blev en kassaflopp.

Historien om de rastlösa och uttråkade soldaterna i Tyskland visar sig dock vara ett perfekt exempel på svart och cynisk humor (och väldigt våldsam i slutet) och en fullständigt lysande Joaquin Phoenix i huvudrollen.

Visste du att?

  • De amerikanska stridsvagnarna som syns i filmen är egentligen modifierade tyska L1 Leopards.
  • Filmen är baserad på en roman av Robert O’Connor.
  • Under en visning på Sundande Film Festival 2003 så avbröts frågestunden efter filmen av en kvinna som reste sig upp och skrek att filmskaparna var anti-amerikanska (regissören är fr Australien för övrigt) och kastade en vattenflaska mot duken. Vattenflaskan träffade dock aldrig filmduken utan träffade istället en äldre herre i huvudet.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 80-71 · Etiketter: ·
Ingen kommentar ännu. Du kanske blir först? · Skriv en kommentar!
Wednesday, October 21, 2009

72. Dawn of the Dead (2004)

Förvandlingen gick bara över en natt… Jorden förvandlades från att vara en relativt lugn plats till ett helvete. Till synes utan någon uppenbar anledning så har de döda vaknat till liv igen om har börjat söka efter de levandes kött. Efter en kaotisk flykt ifrån sitt hem så lyckas sjuksköterskan Ana söka skydd i ett köpcentrum med en grupp bestående utav diverse andra överlevande. I början så har de det bra och följer händelserna i världen. Men efter ett tag så tystnar Tv sändingarna, maten börjar att ta slut och gruppen med levande döda utanför köpcentret som väntar på dom växer till enorma proportioner. Snart inser dom att dom ej kan bo kvar i köpcentret och dom bestämmer sig för att ge sig av en till en ö någonstans där de hoppas att de kommer att vara skyddade.

“Dawn Of The Dead” borde inte ha fungerat. Den är en “remake” på en älskad kultfilm, skriven av killen som ligger bakom Scooby Doo och regisserad av den då helt okände Zack Snyder.

Men ändå blev det så bra. Så fräscht. Så tajt. Så roligt. Och så blodigt.

Snyder levererade en snabb, obehaglig och realistisk zombiefilm som var medvetet OTT och fylld till bredden med svart humor men samtidigt tog sig själv på fullaste allvar.

Snyder lägger inte det tyngsta artilleriet på karaktärsutveckling och må sakna samvetet och samhällskritiken som Romero fyllde DOTD den äldre med. Men det väger han upp med flertalet råa och intensiva actionscener dränkta i hinkvis med blod.

Den är läskigare, roligare och definitivt mer underhållande än originalet och ett bevis på att det går att ta delar från ett äldre verk utan slakta det.

Visste du att?

  • Zack Snyder valde majoriteten av musiken till filmen. Hans val av “The Man Comes Around” med Johnny Cash var producenterna emot, men Zack stod på sig.
  • Filmen spelades in i kronologisk ordning, vilket är ganska ovanligt.
  • När gänget laddar upp med ammunition i vapenaffären så kan musiken från originalfilmen höras svagt i bakgrunden.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 80-71 · Etiketter: ·
Ingen kommentar ännu. Du kanske blir först? · Skriv en kommentar!
Tuesday, October 20, 2009

73. Instängd (2005)

Efter en tragisk olycka återförenas sex vänner för en grottexpedition. Men tjejernas äventyr förvandlas till en mardröm när deras väg ut blockeras av ett stenras och de blir fångar i underjorden. Ingen vet var de befinner sig och deras enda hopp för överlevnad är att hitta en ny utväg. Men de är inte ensamma? Blodtörstiga monster lurar i mörkret och tjejerna har plötsligt förvandlats till lovliga byten. Men när gamla hemligheter avslöjas och lojalitet sätts på prov, inser tjejerna den hemska sanningen att förutom monster fruktar de även varandra!

Om du inte diggar filmer som gynnar din mardrömsproduktion så är inte “The Descent” något för dig. Ju mindre du vet om den desto bättre.

Vi kan alla relatera till känslan som infinner sig i totalt mörker. Klaustrofobin och förstärkningar av ljud - hur huvudet börjar fantisera ihop diverse scenarion. Här leks det med dessa känslor bland annat genom olika typer av ljussättning via ljusstavar, ficklampor och videokameror men också med ljud. När allt ljus försvinner och det kryddas med ljuddesignen i filmen så är “Instängd” en fullkomlig attack mot dina olika sinnen.

Regissören Neil Marshall slog igenom med sin stora debut “Dog Soldiers” 2002 och hans “Instängd” är välregisserad, välspelad och en renodlad skräckis. Men precis lika mörkt som det är i den instängda grottan; lika mörk är också humorn.

Är du sugen på att ge lite bränsle till dina mardrömmar? Se de nu.

Visste du att?

  • Inga riktiga grottor användes utan alla kulisser byggdes och filmades i Pinewood Studios i London.
  • Arbetsnamnet för filmen var “Chicks with Picks” och det danska bionamnet var “Descent into Hell”

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 80-71 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!
Monday, October 19, 2009

74. Hitta Nemo (2003)

I Pixar-filmen ”Hitta Nemo” får vi följa clownfisken Marlin och hans son Nemo och deras äventyr på havets djup. Marlin är en väldigt nervös fisk som är rädd för det mesta i havet, detta efter att hans fru och alla fiskäggen (förutom det som blev Nemo) blev uppätna av en stor elak fisk. Så att säga att han är överbeskyddande när det gäller Nemo är en underdrift, han vill helst inte lämna honom ur sikte. Men Nemo vill minsann också vara med och leka och för att vara lite extra upprorisk lämnar han den trygga delen av havet bara för att bli infångad av en dykare som tar med honom till Sydney. Nu börjar Marlins desperata jakt på att få sin son tillbaka – en jakt som också lär honom mycket nytt om livet.

Det är omöjligt att inte älska karaktärerna och den färgglada havsvärlden i ”Hitta Nemo”. En av favoriterna är förstås den förvirrade men charmiga fisken Dory som tror alla om gott och helst sjunger sig genom livet. Dorys röst görs av Ellen DeGeneres som fångar Dorys problemfria attityd till livet perfekt.

Icke att förglömma är förstås hajen Bruce som har bestämt sig för att bli vegetarian och som tillsammans med några likasinnade håller i AA-möten där de högt deklarerar att ”Fish are friends not food”. Det går väl sisådär med att ändra matvanorna men man kan inte säga annat än att de verkligen försökte.

Marlin hinner även med att träffa en riktig val, försöka undkomma ett stort gäng brännmaneter och lära känna ett gäng pårökta havssköldpaddor som hjälper honom att hitta vägen till Sydney.

”Hitta Nemo” är en fantastisk berättelse om att ta vara på livet och inte vara rädd för det. Den är rolig men handlar också om sorgen över att förlora sina närmaste och vikten av att ha vänner när man har det tufft.

Visste du att?

  • Filmen har flera referenser till gamla Pixar-filmer. Bland annat kan man se en Buzz Lightyear-figur liggandes på golvet hos tandläkaren.
  • Geoffrey Rush gör rösten till den hjälpsamme pelikanen Nigel och att Willem Dafoe gör rösten till den sorgsna akvariefisken Gill som precis som Nemo kommer från havet.
  • ”Hitta Nemo” tillägnades Glenn McQueen som jobbade med animering på Pixar men som dog i cancer 2002. Karaktären Lightning McQueen i ”Bilar” hyllar också honom.

Se/köp den här

Gästbloggare: Lisa Olsson skriver recensioner för MovieZine och bloggar om Bollywoodfilm på Bollywood Dreams. Dessutom tycker hon att “Vertigo” är en av de bästa filmerna genom tiderna och hoppas på att “Children of men”, ”Pans Labyrint” och “Eternal sunshine of the spotless mind” hamnar i toppen på denna lista.

Av Gästbloggare
Skrivet i 80-71 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!
Sunday, October 18, 2009

75. King of Kong (2007)

Under det tidiga 1980-talet satte legenden Billy Mitchell ett rekord i tv-spelet Donkey Kong vilket höll i 25 år, tills skolläraren Steve Wiebe knäckte honom. Detta satte igång en enorm konspirationsteori om fusk och det enda sättet att kröna mästaren var en ny tävling…

“King of Kong” är placerad i dokumentärfacket. Men tro mig, det är en fantastisk film. Filmskapandet här är fantastisk med uppbyggnad av spänning och förväntan som något från de bästa av filmer.

Mycket av kritiken till filmen kommer för dess vinkling. Den glömmer som dokumentär att vara objektiv men ser man den som en ren film så är har den allt.

Som ovan nämnda spänning och förväntan och lite tårar. Men det är karaktärerna som tar priset. Sällan har det skådats sådana underbara karaktärer som i “King of Kong”. Billy Michtell fäller kommentarer som får dig att tappa hakan och undra om denne man är på riktigt (frisyren hjälper till den med) och en del av nördarna är så gulliga-så-det-värker-i-hjärtat att man bara vill krama dem.

< blockquote >“There’s a Donkey Kong killscreen coming up”

För dig som sett filmen så är ovan citat en given kom-ihåg-are och det finns flera “ställa dig upp och pumpa med näven”-moment i filmen.

När du sett filmen så rekommenderas ett besök Twin Galaxies och läs deras uttalande (som jag tydligen inte kan hitta nu). Annars finns Wikipedia också.

För den som är spoilerintresserad (eller har sett filmen) kan kolla de aktuella hi-scoren för Donkey Kong Jr och Donkey Kong.

Visste du att?

  • Flertalet av de som figurerar i dokumentären säger att filmen inte porträtterar händelserna korrekt. Bl a så är de två huvudkaraktärerna Wiebe och Mitchell på mycket vänligare fot än vad som porträtteras i filmen.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 80-71 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!
Saturday, October 17, 2009

76. Cloverfield (2008)

Rob (Michael Stahl-David) håller avskedsfest i en av Manhattans skrapor. Men mitt under sitt tal blir han abrupt avbruten av en kraftig stöt som får hela byggnaden att skaka. Förvirrade och med en stigande känsla av panik letar sig människorna ut på gatorna. Genom bakgrundsljudet av skrikande människor och ett närmast olycksbådande rytande, får Rob och hans vänner se ett demolerat stadslandskap, ödelagt av något fruktansvärt, olycksbringande och monstruöst…

Mycket av förhandssnacket kring “Cloverfield” handlade om dess pr-kampanj. Ganska tidigt “läcktes” det ut och visades material enbart titulerat som “01-18-08″. Snickesnacket drog igång och det ryktades om en monsterfilm. Ledtråd efter ledtråd kom ut och tillslut var “Cloverfield” här.

Vad fick vi då? Jo vi fick en helt briljant monsterfilm från ett nytt perspektiv. Den är fräsch, spännande, gripande och oförutsägbar. Vi slipper de stereotypiska figurerna. Dvs “generalen” som är skjutglad och “experten” som ingen lyssnar på men som vet allt.

Det känns skönt med en makalöst tight monsterrulle där du själv kan få fundera lite kring vart monstret kom ifrån och vad som hände när bandet tar slut istället för att få allting förklarat för dig och serverat på ett fat.

Visste du att?

  • Första teasertrailern till filmen visades innan Transformers (2007). Den visar en explosion New York och hur frihetsgudinnans huvud studsar nedför gatan. Filmat med handkamera. Det fanns ingen titel i samband med teasern.
  • Rösten i teasertrailern som skriker ut “I saw it! it’s alive! It’s huge” är regissören Matt Reeves. Rösten som skriker “Oh my god” är producenten Bryan Burk.
  • Filmen spelades mestadels in med en Panasonic HVX200 och hanterades av skådespelaren TJ Miller som spelade Hud.
  • I en av flashbacksen i filmen så kan du i bakgrunden se något som åker tvärs över himlen och landar i vattnet.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 80-71 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
4 kommentarer · Skriv en kommentar!
Friday, October 16, 2009

77. Prinsessan och krigaren (2000)

Potente spelar Sissi, en uttråkad sjuksköterska som tillbringar nästan hela sitt liv i mentalsjukvården, där hon både jobbar och bor. En ödslig dag blir Sissi påkörd av en lastbil och är nära att dö. Hennes liv räddas av en attraktiv främling som plötsligt kryper under lastbilen och utför en amatöroperation på henne.

Mötet under lastbilen är en av de mest absurda och originella kärleksscener i modern filmkonst. Förändrad av händelsen börjar Sissi söka sig ett nytt liv…

En vilsen prinsessa och en arg krigare. Alla har vi drag av dem i oss, i en värld där allting borde räknas. “Prinsessan och krigaren” är Tom Tykwers bästa film om att släppa taget; att se de öppna dörrarna även om dörren själv inte vet om det.

Underbart skådespeleri av Franka Potente och Benno Fürmann. Och det behöver knappt påpekas hur vackra bilder Tykwer kan få in emellanåt.

Visste du att?

  • Den tyska titeln på filmen, “Der Krieger und die Kaiserin”, översätts egentligen till “Krigaren och kejsarinnan” men Tykwer ville att den engelska titeln skulle vara “The Princess and the Warrior”. Franka Potentes karaktär “Sissi” refererar till smeknamnet på kejsarinnan av Österrike och drottningen av Ungern (1837-1898) Elisabeth.

Se/köp den här

  • Köp: Amazon - DVD - 22.49 dollar
  • Köp: SubDVD - DVD - 269 kr

Gästbloggare: Helena bor i Jönköping och är inblandad i Jönköpings Filmfestival. Bloggar på Bloggywood och har en egen filmblogg: Flimrigt.se.

Av Gästbloggare
Skrivet i 80-71 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
4 kommentarer · Skriv en kommentar!
Thursday, October 15, 2009

78. Minority Report (2002)

Under sex år har Washington D.C. varit befriat från mord tack vare extrem teknologi som identifierar mördarna. När chefen för den brottsförebyggande enheten själv utpekas i ett framtida mord har han bara 36 timmar på sig att upptäcka vem som gillrat fällan eller själv falla offer för det “perfekta” system han varit med om att skapa.

Det är klart att regissören bakom “Duellen” och “Hajen” ska vara med på denna lista. “Minority Report” är det bästa som den gode Steven Spielberg gjort de senaste 10 åren.

Sällan har innehållet i en film som utspelar sig i framtiden känts så realistiskt. För visst känns det som om vi inte är så långt borta från att ha scanners som känner av vem vi är och riktar reklam mot oss? Det är alla dessa små vardagliga ting i den vardag som presenteras i “Minority Report” som gör stämningen i rullen.

Resten av all set design, all krom, plast och glass ger filmen en distinkt palett, bygger bara på atmosfären. “Minority Report” är en perfekt blandning mellan sci-fi, thriller, film-noir och action. Det är tight. Cruise är så klart stabil, som i det mesta han gör, men det är Samantha Morton som Agatha som sticker ut.

Det är inte bara Spielbergs bästa film de senaste tio åren, den är även en av de bättre Philip K. Dick-filmatiseringarna som du kan hitta.

Visste du att?

  • Tom Cruise gick direkt från inspelningen av “Vanillia Sky” till inspelningen av “Minority Report”. Cameron Crowe, som regisserade “Vanilla Sky”, har en cameo i filmen som t-baneresenären som läser tidningen och känner igen Anderton (Cruises karaktär) på tåget. Även Cameron Diaz (Cruise motspelerska i Vanilla Sky) kan ses på tåget.
  • De tre “PreCogs” är alla döpta efter de kända författarna Dashiell Hammet, Arthur Conan Doyle och Agatha Christie.
  • Svårt att missa kanske, men låten som Peter Stormares läkarassistent sjunger på är så klart “Små grodorna”.

Se/köp den här

  • Köp: Discshop - DVD - 159 kr
  • Köp: Prisjakt - DVD - Bästa pris 104 kr inkl frakt.
Av Daniel Feldt
Skrivet i 80-71 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
4 kommentarer · Skriv en kommentar!
Wednesday, October 14, 2009

79. Lady Vengeance (2006)

Lee Guem-ja har suttit i fängelse i 13 år för att ha kidnappat och mördat en 6-årig pojke. När hon släpps ut sätter hon genast igång med den plan hon under hela fängelsevistelsen jobbat på, nämligen att hämnas på mannen som egentligen är skyldig till brottet hon suttit av straffet för.

“Lady Vengeance” är en film som elegant och med lätt hand slänger sig mellan genres. Den är poetiskt vacker och känns samtidigt ofta som en serietidning. Den funkar oavsett om man vill gräva djupare och hyvla bland de moraliska lagren eller se den som en färgglad och rå bergochdalbana av underhållning.

Man ska inte sticka under stol med att Lee Guem-Ja är cool och stiligt stenhård, men samtidigt är hon känslomässigt kluven angående sina handlingar och chockerande manipulativ (å andra sidan, vad skulle DU vara i en sådan situation?). Hon har dessutom den coolaste pickadollen man sett på mycket länge.

Visste du att?

  • Chan-wook Park ville från början ha en kvinna i medelåldern för huvudrollen. Han önskan var att ha Du-shim Ko i rollen som Geum-ja. Han ändrade sig dock eftersom Du-shim Ko var aningens äldre än han hade tänkt sig och ville inte att filmen skulle bli för lik John Cassavetes “Gloria” från 1980.
  • Snön som syns i slutet är inte riktig snö. De körde in ett antal lastbilslast med salt som de spred ut över gatan och fiade till scenen i efterhand med specialeffekter.

Se/köp den här

Av Daniel Feldt
Skrivet i 80-71 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
4 kommentarer · Skriv en kommentar!
Tuesday, October 13, 2009

80. Autumn Ball (2007)

En sliten postsovjetisk stadsbild är fond för sex människors elände och ensamhet – allt serverat med rå galghumor. Sexuella erövringar, alkoholrace, besinningslöst våld, skrivkramp och relationsproblem vävs samman till en skildringen av samtidsmänniskan i Europa.

Den estländska filmen “Autumn Ball” från 2007 (Sügisball) kan inte bli mer nollnolltal, i vanlig ordning.

Filmen är lite som en visuell snedtändning och handlar om estländska storstadsmänniskor som är ganska ledsna. Ett hoppfullt foto när allting annat känns bedrövligt. Ülo Kriguls filmmusik bidrar med en viss lättnad och lekfullhet till intrigen. Regissören Veiko Õunpuus socialrealism berättas med subtil underton och framhäver den intagande polemiken mellan öst/västeuropa. Dessutom bjuds vi på 00-talets kanske mest skrattfestande tagline: “A film for all men with a gentle soul and a weak liver. For those who stand alone in the night. In their underwear”.

En svensk-estniskt samproduktion vars estetiska triumf belönades under filmfestivalen i Venedig. Påminner osökt om “Fyra nyanser av brunt”.

Gästbloggare: Filmvetare, producent och skribent. Maria har tidigare arbetat med filmdistribution och marknadsföring på Stockholms filmfestival och struntade i producentutbildningen på DI för att prova filmlivet i Köpenhamn. I begynnelsen skrev hon för papperstidningen Cinema. I höst ska Maria jobba med Atmo och lanseringen av den animerade storstadsdystopin Metropia. Hoppas “Juno” vinner.

Av Gästbloggare
Skrivet i 80-71 · Etiketter: ·
Senaste kommentaren:
4 kommentarer · Skriv en kommentar!