Denna film bygger på de verkliga händelserna kring stridspiloten Dieter Denglers liv, en tysk-amerikan som blev nerskjuten och tillfångatagen under Vietnam kriget. Dengler organiserar en flyktplan som sätter båda hans och andras liv på spel.

Werner Herzog har gjort sig ett namn genom sina filmer som oftast innehåller en hjälte med omöjliga drömmar, människor med unika talanger i obskyra områden eller individer i konflikt med naturen. Han är också känd för att göra exakt vad han vill; om det gäller dokumentärer eller bisarra konstfilmer. Linjen “jag gör som jag vill” går kanske inte alltid hand-i-hand med vad filmbolagen vill och ofta är hans inspelningar lika dramatiska som filmerna han spelar in.

“Rescue Dawn” är väl vad många skulle kalla hans mesta “tillgängliga” film. - Jag kan göra en amerikansk film, och jag kan göra den bättre än många andra amerikanska filmer. Inte helt omöjligt att detta var en tankegång från den tyska regissören.

Vad vi får är en dramatiserad version av den sanna berättelsen om flygaren Dieter Denglers tid i ett vietnamesiskt fängelseläger. Det är hisnande vackert foto från fotografen Peter Zeitlinger; allt så klart filmat på plats i Laos och Vietnam. Något annat vore otänkbart för Herzog kan jag tänka mig. Det är också något som måste vara en dröm för karaktärsskådisar och sannolikt en mardröm för många andra.

Christian Bale, Steve Zahn och Jeremy Davies offrade många kilon för sina roller, vilket sannerligen syns. Speciellt på den redan spenslige Davies som gör en fantastisk insats som Eugene från Eugene, Oregon. Viktnedgång är något som börjar bli en vana för Bale. Han gick ned groteskt mycket för “The Machinist”, sedan upp en massa för “Batman Begins” och sedan tillbaka ned igen för “Rescue Dawn”. Kanske inte helt hälsosamt.

“Rescue Dawn” levererar finfint skådespeleri och en väldigt engagerande sann historia som tack och lov aldrig blir en sliskigt glorifierande hjältehistoria, d v s inhamrande patriotism a la Michael Bay.

Den berättar helt enkelt historien om Dieter Dengler, modig och rådig och som allra helst bara vill flyga.

Visste du att?

• Christian Bale gick ned 25 kilo. Steve Zahn 18 kilo och Jeremy Davies 15 kilo.
• Filmen spelades in i omvänd kronologisk ordning. Så att skådisarna, som kämpat med sin viktnedgång, skulle se som mest utmärglade i slutet av filmen.
• Spelade in strax över 5 miljoner dollar i USA, vilket är ett rekord för regissören Werner Herzog

Se/köp den här

• Köp: Discshop - DVD - 49 kr

Skulle du kunna döda din bästa vän? 42 ungdomar ställs inför den frågan, innan de placeras på en öde ö där de inte har något annat val än att döda, eller dödas av sina kamrater. En fullständigt grotesk situation, där den enda som kommer att lämna ön är den som har överlevt slakten efter att ha mördat sin bästa vän, pojkvän eller flickvän. Alltihop övervakas av helikoptrar och datorer under ledning av den galne läraren och “lekledaren” Kitano (spelad av Takeshi “Beat” Kitano).

Japanska tonåringar slaktar varandra på en ö i en kamp om överlevnad. Den meningen är egentligen den enda som behövs för att sälja in den här filmen. Kinji Fukasaku har aldrig varit den som grämt sig över att visa våld på bioduken. Och här har han nog överträffat sig själv.

Bakom den blodstänkta blandningen av The Running Man, Flugornas Herre, Wedlock och Expedition Robinson så finns det en dräpande satir över bland annat högerkonservativ politik och våldets enfald. Den kanske inte riktigt lyckas nå ut med sina budskap hela vägen men den är fortfarande värd en titt. Det är en sån där film som är så härligt svår att definiera. Inte riktigt en action och en inte riktigt en rysare eller thriller och egentligen inte nånstans mittemellan. Den är bara Battle Royale.

Det är hårt. Det är blodigt. Det är svart humor. Och det är japanskt, väldigt japanskt.

Visste du att?

• Ingen av skådespelarna hade någon stunt double.
• Många medlemmar i det japanska parlamentet försökte förbjuda filmen. Försöken resulterade bara i mer uppmärksamhet för både filmen och boken den är baserad på.
• Kinji Fukasaku ska ha sagt att filmen delvis är baserad på hans upplevelser under andra världskriget när han jobbade i en fabrik som ständigt blev bombarderad av de allierade. Många av hans medarbetare överlevde bara en dag eller två och han lärde aldrig känna nån av dem.

Se/köp den här

• Se direkt: Headweb - Streaming - 29 kr
• Ladda ned: Film2home - Nedladdning - 99 kr

I 1930-talets Mississippi är tre fångar på rymmen. De försöker ta sig hem till sina familjer och vill hitta det byte som Everett (George Clooney) påstår sig ha gömt efter sin senaste kupp. På den långa färden genom den amerikanska södern upplever de många äventyr.

Frågar du mig så får Bröderna Coen gärna filma sina egna versioner av alla de klassiska verken. I “O Brother Where Art Thou” så baserar de sin historia på Homeros epos “Odysséen” och är den första filmen som visar George Clooneys ådra för “slapstick”. Något han visat upp i andra Coen-filmer och sin egna “I spel och kärlek…”.

Även om du inte kan din odyssé så lär du njuta fullständigt av filmen, men det blir extra trevligt om du kan dra dina paralleller.

Det ligger god fantasi bakom manus och visst har man sett filmer som är vackra, roliga, charmiga och intressanta. Men “O Brother” stannar kvar med sin värme och lekfullhet. Och den får dig att vilja börja spela steel guitar och sjunga bluegrass.

Visste du att?

• George Clooney tackade ja till filmen utan att ens läsa manuset.
• Låten “Man of Constant Sorrow” spelades för första gången in 1913 av Richard Burnett. Efter det har bland annat Stanley Brothers, Bob Dylan och Jerry Garcia.
• Enligt utsago så har inte bröderna Coen läst Homeros “Odysséen” utan gått efter hörsägen och tidigare filmatiseringar.

Royal Tenenbaum och hans fru Etheline har tre barn - Chas, Richie och Margot, som tidigt separeras. Chas började redan i tidiga år att köpa fastigheter och verkade nästan ha en övernaturlig begåvning för internationella finanser. Margot skrev pjäsmanus och erhöll ett Bravemant Grant-stipendium på femtiotusen dollar när hon gick i nionde klass. Richie var juniorchampion i tennis och vann U.S. Nationals tre år i rad. Minnet av de briljanta ungdomarna Tenenbaums blev senare utraderat genom två decennier av förräderi och katastrofer. Det mesta som hände ansågs allmänt vara faderns fel. Royal Tenenbaums är historien om en familjs plötsliga och oväntade återförening, en vinter för inte så länge sedan.

Historien om Tenenbaums startar flera år tillbaka när Royal och Ethel Tenenbaum träffas och får barn. Men hoppar framåt i tiden till karaktärernas, minst sagt, dysfunktionella tillvaro. Historien i “Royal Tenenbaums” är rätt så enkel men det är karaktärerna som fascinerar och ger färg till filmen. Du kan inte hålla dig från att inte bli engagerad i de något ovanliga figurerna och deras relation till varandra och vad som komma skall.

Manuset från Wes Anderson och Owen Wilson är välskrivet och fylld med kvick och vitsig dialog och en hel del fysisk humor, men inget av detta gör att det någonsin blir löjligt.

Som vanligt när det gäller Wes så är varenda ruta av filmen en fröjd att se på, med komponeringen av scener till scenografi och miljö, och varenda ton från låtvalen värd att lyssna på.

Visste du att?

• Varje karaktär i filmen har ett eget instrument i soundtracket. T ex så hörs alltid en harpa när Margot (Gwenyth Paltrow) är i bild.
• Etheline Tenenbaum är löst baserad på Wes Andersons mamma som efter skilsmässan med Wes pappa blev arkeolog. Glasögonen som Anjelica Huston har på sig är från början Wes mammas glasögon.
• Alla kläderna i filmen är från 70-talet och familjen Tenenbaum har samma kläder (förutom vissa variationer) genom hela filmen. Detta för att symbolisera att familjen fastnat i sina glansdagar

Se/köp den här

• Köp: Discshop - DVD - 99 kr
• Köp: Criterion Collection - DVD - 23.99 dollar

Billy Costigan (Leonardo DiCaprio) är en ung polis som växt upp på gatorna i South Boston. Det gör honom till den perfekta mullvaden. Han får i uppdrag att infiltrera maffiabossen Frank Costellos (Jack Nicholson) liga. Billy måste vinna Costellos förtroende och hjälpa sina medarbetare (Mark Wahlberg och Martin Sheen) att sätta dit Costello. Under tiden kan specialagenten Colin Sullivan (Matt Damon) arbeta ostört - ingen anar att han tillhör Costellos gäng.

Du vet att du avnjuter en fantastisk film från Martin Scorsese när Rolling Stones “Gimme Shelter” drar igång. Vi hör den Henry Hill påbörjar sin karriär som kokainlangare i “Goodfellas” och när Nicky i “Casino” börjar bli slarvig (och inte ens klarar av att knocka en kille med en snyting längre). I “The Departed” öppnar Scorsese filmen med låten och det sätter ribban högt det. Kameraåkningen in i lunchrestaurangen i början är ack så simpel och kort, men pure joy.

Nu finns det folk som håller Hong Kong-originalet “Mou gaan dou” (”Infernal Affairs”) högre och det är en sju dundrans film. Jag håller personligen “The Departed” högre tack vare regi, foto och skådespelarna. Om det är något som “Infernal Affairs” gör bättre så är det tidsramen där den utspelar sig över år, medan The Departed gör det i vad som känns som fyra månader. Insatserna och uppoffringarna blir så mycket större för de två karaktärerna i originalfilmen.

Kollar man närmare på skådespelarinsatserna så gör DiCaprio en av sina bästa roller sedan “The Aviator”, och innan dess var hans bästa roll i “Gangs of New York”. Ser ni tråden?

“The Departed” är tät, spännande och överraskande och jag kommer alltid vara hoppfull när Scorsese tar sig ann maffiamaterial.

Visste du att?

• Robert De Niro erbjöds rollen som Queenan, men avböjd p g a sitt arbete med “The Good Shepard”. Rollen gick till Martin Sheen istället.
• “The Departed” är den film med flest användande av ordet “fuck” (och varianter på ordet) som vunnit en Oscar för “Bästa film”. 237 ggr sägs det.
• Många av scenerna med Jack Nicholson var improviserade för att spela på karaktärens oförutsägbarhet.

Se/köp den här

• Ladda ned: Film2home - 139 kr
• Köp: Ginza - DVD - 49 kr
• Köp: Elgiganten - Blu-ray - 139 kr

Joel får reda på att hans före detta flickvän Clementine har låtit radera alla minnen av honom och deras förhållande. Han bestämmer sig för att göra samma sak men när raderingen väl har satts igång börjar han tänka på all kärlek och alla fina minnen som han inte vill bli av med. Han ångrar sig och försöker gömma sina minnen med Clementine. I filmen kastas vi mellan verkligheten och minnena.

”Eternal Sunshine Of The Spotless Mind” är världens mest romantiska film, en film för alla dem som håller med om att ”störst av allt är kärleken”. Stora ord jag vet, men när man ser hur Joel och Clementine kastar sig huvudstupa in i kärleken igen trots att de vet att det kommer bli problem är det lätt att bli klyschig och tänka att kärleken övervinner allt.

Det är många stjärnor som bidrar till den här fantastiska filmen. Självklart regissören/manusförfattaren Michel Gondry och manusförfattaren Charlie Kaufman men även skådespelarna gör ett eminent jobb. Jim Carrey som ju tidigare var mest känd för sina komiska talanger spelar på ett utmärkt sätt den seriösa och något introverta Joel medan Kate Winslet är underbar i rollen som den galna Clementine. Även Kirsten Dunst är riktigt bra som den snälla och kärlekskranka Mary.

Det här är en sådan film som man verkligen blir berörd av och som man tänker på länge efter att man har sett den. Musiken hjälper förstås till och det gör nästan lite ont i hjärtat när man lyssnar på Becks ”Everybody’s gotta learn sometimes”. Ett namn att lägga på minnet är Jon Brion, som inte bara står bakom det mesta av musiken till ”Eternal Sunshine Of The Spotless Mind” utan även har gjort musik till ”Magnolia” och ”Synecdoche, New York”.

Visste du att?

• Filmens titel kommer från dikten ”Eloisa to Abelard” av Alexander Pope. Samma dikt används också i filmen ”I huvudet på John Malkovich”.
• Regissören Michel Gondry har gjort musikvideor till bland annat Björk, The White Stripes, Beck och Radiohead.

Se/köp den här

• Köp: Discshop - DVD - 69 kr
• Se direkt: Film2home - Stream - 29 kr

Gästbloggare: Lisa Olsson skriver recensioner för Moviezine och bloggar om Bollywoodfilm på Bollywood Dreams. Dessutom tycker hon att “Vertigo” är en av de bästa filmerna genom tiderna men att “Eternal Sunshine Of The Spotless Mind” inte ligger så långt efter.

Välkommen till Sin City. Den våldsamma staden där polisen är korrupt och gatorna dödligt farliga. Vissa kallar den mörk. Hårdkokt. Andra kallar den sitt hem. En värld med osannolika och motvilliga hjältar som fortfarande försöker göra det rätta i en stad som inte bryr sig. Deras historier kommer till liv i filmen Sin City som är baserad på tre av Frank Millers serieböcker om den korrupta och våldsamma staden.

2004 såg vi en filmatisering av Mike Mignolas “Hellboy” komma ut på biografer från Guillermo Del Toro. Del Toro hade minutiöst återskapat den värld som artisten Mignola skapade i sin serie och satta upp ribban kommande serietidningsfilmatiseringar när det handlar om att vara trogen källmaterialet.

När dock Robert Rodriguez och Frank Miller fick för sig att filmatisera Millers egna noir verk kallad “Sin City” så höjde de ribba som Del Toro placerat. Oj, vad de höjde den.

De återskapade inte bara det monokroma ljusdunklet från Millers teckningar men fångade också estetiken och känslan av Basin City och lyfte dess universum och karaktärer till den tredje dimensionen. Bara tack vare detta så hittar du denna film på listan över decenniets 100 bästa filmer.

Frågan är vart filmer som “300″ och “Watchmen” hade varit om inte “Sin City” funnits.

Visste du att?

• Omslaget till Sin City-boken “Booze, Borads, and Bullets” kan ses periodsvis under filmen.
• Rodriguez originaltanke var att Benicio Del Toro inte skulle varit så kraftigt maskerad. Det var dock något som Del Toro insisterade på.
• I en av scenerna kan du se en av de prostituerade utklädd till Wonder Woman med stjärnor på sina hotpants och ett gyllene lasso. Den bilden är nästan direkt hämtad från Frank Millers originalillustrationer.

Se/köp den här

• Se: SF Anytime - Stream - 29 kr
• Köp: Discshop - DVD - 99 kr
• Köp: Filmia - Blu-ray - 179 kr

Efter sin död återvänder Irene till sin hemby för att ställa saker och ting till rätta som hon inte kunde göra när hon levde. Hennes två döttrar tror först inte alls på att hon har återuppstått men efterhand blir de ganska tillfreds med det. Raimunda är gift med en arbetslös arbetare och har en tonårsdotter som hennes man är lite för förtjust i. Systern Sole livnär sig som hårfrisörska och det är hos henne som Irene flyttar in för att ta tag i alla olösta konflikter.

Efter en avstickare med ”Dålig uppfostran” återgick Pedro Almodóvar med ”Att återvända” till att göra en film med bara kvinnliga huvudroller. Som vanligt skildras dessa tre generationer av kvinnor på ett mycket kärleksfullt sätt. Ibland undrar man om det överhuvudtaget finns plats för män i Almodóvars värld. Privat såg gör det ju det i alla fall.

Förlåtelse är ett viktigt tema i filmen. Vad kan man förlåta och vad kan man absolut aldrig tänka sig att förlåta. Kontrasten mellan de båda systrarna är fantastisk. Raimuda (Penélope Cruz) är den hårda men samtidigt kärleksfulla mamman som inte drar sig för att gå över lik medan Sole (Lola Dueñas) är den snällare systern som låter sin mamma flytta in utan något större motstånd.

”Att återvända” är riktigt välspelad. Både Penélope Cruz och Lola Dueñas gör rollprestationer som är värda priser och Carmen Maura som spelar mamma är en stjärna som vanligt.

Visste du att?

• Penélope Cruz blev nominerad till en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Vann gjorde dock Helen Mirren för “The Queen”.

Se/köp den här

• Köp: Discshop - DVD - 99 kr
• Se: SF Anytime - Stream - 29 kr

Gästbloggare: Lisa Olsson skriver recensioner för Moviezine och bloggar om Bollywoodfilm på Bollywood Dreams. Dessutom tycker hon att “Vertigo” är en av de bästa filmerna genom tiderna och hoppas på att “Children of men” och “Eternal sunshine of the spotless mind” hamnar i toppen på denna lista.

Trevor Reznik är en verkstadsarbetare som har förlorat sin förmåga att sova. Men det rör sig inte om någon vanlig sömnlöshet - Trevor har inte sovit på ett år. Tröttheten har lett till en dramatisk försämring av hans fysiska och mentala hälsa. Hans arbetskollegor blir allt mer misstänksamma mot honom och vill snart ha bort honom därifrån.

Detta leder till att Trevor blir allt mer paranoid - går konspirationen mot honom bara ut på att få honom sparkad eller planerar de något ännu värre…?

Brad Andersons och Christian Bales djupdykning i morbid självömkan är obehaglig och engagerande. Med en sällsynt suggestiv, mörk och paranoid stämning är det ingen vacker och lycklig bild The Machinist målar upp. Det är skrämmande och fascinerande att se Reznik drifta in och ut ur paranoian och långsamt gå längre och längre in i sin skuldtyngda labyrint.

Medan Bales utseende är både lockande och smått motbjudande att se på så är det hans nedtonade prestation som fängslar och får en att stanna kvar.

Visste du att?

• Christian Bale började röka under inseplningen för att hämma aptiten
• I en scen så somnar Trevor medan han läser Dostojevskys Idioten. Två av karaktärerna i den boken heter, liksom i filmen, Marie och Nicholas.
• Klockslaget 01:30 återkommer flera gånger i filmen. Trevor lägger ofta märke till något konstigt just då. Och vid 1 tim 30 min in i filmen så avslöjas den stora twisten.

Se/köp den här

• Se: Headweb - Stream - 29 kr
• Köp: CDON - DVD - 49 kr
• Köp: Megastore - Blu-ray - 195 kr

Anna är en idealistisk ung barnmorska som inte skyr några medel för att ta reda på sanningen om en rysk flicka som dör i hennes armar under en förlossning. De enda ledtrådarna som Anna har är innehållet i flickans handsväska – en dagbok och en tändsticksask. Det hela leder Anna rakt till den ryska maffians innersta kretsar där hon presenteras för dess nyaste medlem Nikolai.

Vad Anna inte vet är att Nikolai är den som tar hand om ”det som blir över”, det vill säga, han är mannen som säkerställer att lik är omöjliga att identifiera och att mördarna inte går att spåra. För att göra det hela ännu värre visar det sig att dagboken både innehåller bevis mot Nikolais chef och information som kan hjälpa till att rädda många människors liv.

Om det är sant eller inte, det vet jag inte. Men rykten säger att Viggo Mortensen satte sig på ett plan till Ryssland och spenderade fem dagar med att ta sig runt Moskva, St Petersburg och områdena kring Uralbergen utan tolk. Han läste böcker om gäng, rysk fängelsekultur, betydelsen av fängelsetatueringar och slipade på sin ryska brytning.

Personligen tycker jag ryska maffian, och ryska fängelser i synnerhet, är bland de läskigaste som finns. Så bara med denna research så förtjänar “Eastern Promises” en plats på listan. Men så kommer vi till det där med om det är sant eller inte.

Filmen bildar, tillsammans med “A History of Violence”, regissören David Cronenbergs duo om våldet i samhället. Det råa våldet etsar sig fast hos dig - detta endast med knivar och lemmar. Och jag menar bokstavligen lemmar. Dvs Viggo Mortensens lem. Nakenbrottningen i badhuset är minst sagt överraskande.

När man väl ser slutresultatet så har jag svårt att inte tro på berättelsen om Viggo Mortensens research. För hela filmen är så otroligt välgjord och det kan bara göras med massvis av flitig research. Cronenberg visar oss hur det riktiga Sin City ser ut. Våldet är som piskrapp - plötsligt och högljutt.

“Eastern Promises” kommer att ta andan ur dig, få din mage att vända sig lite och göra dig livrädd för ryska gangsters. Därav min rädsla för dem.

Om det är något du ska önska dig i julklapp så är det att Cronenberg och Mortensen fortsätter sitt samarbete i fler filmer.

Visste du att?

• Slagsmålet i badhuset, med en helnaken Viggo, koreograferades enbart med skådespelarna. Inga stuntmän användes vilket betydde att de var tvunga att tränas i olika slagsmålsstilar. Inspelningen av den scenen tog två dagar. Viggo Mortensen var alltså naken “on set” för två dagar.
• Filmen spelades in i London. Det är första gången som Cronenberg spelar in en hel film utanför sitt hemland Kanada.

Se/köp den här

• Köp: Discshop - DVD - 99 kr
• Köp: Discshop - Blu-ray - 379 kr