Tuesday, December 15, 2009
Tvingad in i slaveriet av en korrupt, incestuös arvinge till tronen, blir den romerske generalen Maximus (Russel Crowe) en gladiator. Hans skicklighet i arenan för honom slutligen till Rom, Colosseum och en hämdlysten kraftmätning med den nye kejsaren…
“Gladiator” är nog den första filmen många tänker på när antikens episka filmer kommer på tal. Mästaren Ridley Scott har med denna film skapat ett så fullkomligt hantverk att den gav nytt liv till genren, en genre som slumrat sedan dess gyllene ålder på 60-talet med massiva produktioner såsom “Ben Hur”, “Cleopatra” och “Spartacus”.
Och det är episkt så det förslår. Redan efter filmens första par minuter bjuds publiken på ett fantastiskt fältslag, där de romerska legionerna i perfekta led och ordning, med strikt precision ställs mot horder av vildsinta barbarer. Förutom att effekterna är vansinnigt välgjorda dras vi snabbt in i den romerska världen - vi ser inte romarna som togaklädda sprättar (ännu), utan som civilisationens ljus i en mörk och skitig värld. Det är som Braveheart, fast omvänt.
För de två personer som läser nollnollbloggen men ännu inte sett Gladiator, följer berättelsen den romerska generalen Maximus Decimus Meridius (Russel Crowe) som endast längtar efter att få lämna ett långt liv som yrkesmilitär och general och dra sig tillbaka till sitt hem i Spanien med fru och barn. Men kejsarsonen Commodus (Joaquin Phoenix) förräderi leder till att fru och barn blir mördade och Maximus blir tillfångatagen och såld som slav till gladiatorspelen som för honom raka vägen till Rom.
Rollen som Maximus katapulterade australienaren Russel Crowes namn rakt in i Hollywoodeliten. Och med god anledning. En av filmerns tagliner var “A general who became a slave. A slave who became a gladiator. A gladiator who defied an emperor.” Russel Crowe har en oerhört intensiv närvaro och utstrålning i alla tre rollerna, och bidrar till att filmen behåller sitt fokus trots drastiska miljöskiften. En riktigt 2000-talets hjälte, med brister och tillkortakommanden, som trots dessa kan överkomma rädsla och hat och mot alla odds göra det rätta. Crowe fick en rörande enlig Oscar för sin prestation.
Joaquin Phoenix, som spelar den korrupta och nyckfulla kejsaren Commodus, var då ett relativt okänt namn som fick visa upp sin talang. Det hade varit lätt att svartmåla karaktären och göra en Disneyfilmskurk av honom. Men man har valt att tydliggöra kopplingen mellan Commodus bristande självförtroende och den ohöljda narcissisim som gör honom till en skurk. Tack vare Phoenix djup och fingertoppskänsla i regin dras man mellan avsky, medkänsla, förakt och äckel inför ett mänskligt porträtt av en maktberusad galning. Phoenix nominerades för en Oscar för bästa manliga biroll.
Även birollerna gör fina prestationer i filmen (Richard Harris som kejsare, Connie Nielsen som Lucille och Derek Jacobi som senator Gracchus, bl a), men Phoenix och Crowe stjäl precis alla scener i filmen.
Det vi kanske ändå bäst minns av Gladiator är hur visuellt fulländad den, i synnerhet i de fantastiska scenerna filmen är döpt efter: gladiatorspelen. Koreografin, effekterna, musiken, pampet, de blodiga striderna är bland det snyggaste vi har sett på länge (och i mångt om mycket, sedan dess) Striderna inblandar bl a stridsvagnar (den antika sorten dragen av hästar), tigrar (!) och otroligt påkostade kostymer och rekonstruktioner. Musiken av Hanz Zimmerman är i egen klass och är grädden på moset för en av de vackraste adrenalinkickarna vi fått i det nya seklet.
Visste du att?
- Filmen vann fem Oscar: bästa film, bästa manliga huvudroll, bästa visuella effekter, bäst ljud och bästa kostymer. Nominerades bl a för bästa manliga biroll, bäst regi, bäst musik.
- Filmen är väldigt löst baserad på historiska händelser. Kejsare Commodus uppskattade gladiatorspelen och deltog faktiskt i ett antal strider. Till skillnade från filmen regerade dock Commodus i 13 år mötte sitt slut när han mördades i sitt bad av en mördare som lustigt nog hette Narcissus.
- Mel Gibson tackade nej till rollen. Vi ska nog vara glada både för att Braveheart inte blev gladiator och att Antonio Banderas aldrig tillfrågades trots planer på att förvandla Gladiator till “Thirteenth Warrior 2: Ibn goes to Rome”.
Se/köp den här
Gästbloggare: Omar El Mestikawy är en av skaparna bakom (numera nedlagda) film- och biohemsidan Biotider.se, vars tekniska plattform idag lever vidare på MovieZine.se. På dagtid jobbar han inom läkemedelsindustrin, men den sanna passionen förblir film. Om “Volver - Att återvända”, “Bourne”-filmerna och “300″ är favoriter, är den blivande kultfilmen “Black Dynamite” den allra senaste förälskelsen.
MovieZine.se
Okej. Detta måste betyda att into the wild är först, om den inte är först, är den inte på listan, och då kommer jag aldrig sätta mitt tillit på moviezines filmvärderingar framöver.