Moviezine.se MovieZine.se · Blogg: Bloggywood · Sweet Spot · Bollywood Dreams · Nollnolltalet · TeeVee · Ragnhilds rekvisita
Sök

Category Archives: 100-91

91. This is England (2007)

Filmen utspelar sig i 80-talets England när järnladyn Margaret Thatcher är i färd med att skicka fler soldater till Falklandskriget och nationalistiska krafter får fotfäste hos en arbetarklass utan arbete. Detta är också tiden när Ska och Oi-punk-kulturens gängbildningar snart blir uppdelade i musikfanatiker vs. rasister. Mittemellan hamnar den 12-årige huvudkaraktären Shaun som finner gemenskap i uniformen och brödraskapet som skinnhuvudena erbjuder.

“This is England” är en liten bit köttfärspaj, en bit av England serverad av regissören Shane Meadows. Precis som hans tidigare filmer så är det stark samhällsförankring med arbetarklassen i en av rollerna.

Med varm underton berättar “This is England” en historia om en ung outsider på väg att hitta sig själv. 12-åriga Shaun är vilsen och ensam. Han hittar kamratskap och en andra familj i skinnskallarna Milky, Lol och Lenny. Men det hela förändras när Combo kommer ut fängelset. Gemenskapen i gänget förändras och ordet skinnskalle är inte längre vad det brukade vara när musikintresse och vänskap börjar trängas undan av politik och rasism.

Det är genomarbetade karaktärer och välskriven dialog från Shane Meadows, som även skrivit manuset till denna självbiografiska film. Rakt igenom så är det finfina prestationer från alla medverkande skådespelare där så klart Thomas Turgoose som den unge Shaun sticker ut lite extra.

Och musiken? Oj, vilken musik!

Visste du att?

  • I en Q&A under Toronto International Film Festival så bekräftade regissören Shane Meadows att händelserna för den unge Shaun i filmen är baserat på hans egna uppväxt.
  • Thomas Turgoose, som spelar huvudrollen, hade aldrig tidigare skådespelat. Han hade dock sin chans i en skolpjäs men blev avstängd p g a dåligt uppförande. Han krävde även fem pund för att komma till provfilmningen för “This is England”.

Se/köp den här

Senaste kommentaren:
2 kommentarer · Skriv en kommentar!

92. Kung Fu Hustle (2004)

Sing är en hjälplös och feg småtjuv i det kaotiska Kina på 1940-talet, som nästan skulle göra allt för att bli medlem i det ökända maffiagänget Axe Gang. När han försöker råna en frisör i bostadsområdet Pig Sty Alley, som fejkad Axe Gang-medlem misslyckas han helt då de boende i området inte riktigt är lika vanliga som de ser ut att vara. Det enda han lyckas med är få Axe-gang att vilja hämnas…

“Kung Fu Hustle” från regissören och skådespelaren Stephen Chow blandar 30-talets gangsterstil med humor och massvis av kung fu. Resultatet är en fantastiskt rolig film som konstant drar i dina smilband.

Stephen Chows film innan “Kung Fu Hustle” var “Shaolin Soccer” och där såg man glimtar av vad han skulle kunna göra med lite högre produktionskvalitét och slipning av sin komiska timing. Likt Harry Potter-världen eller Hayao Miyazakis alster så skapar Chow sin egen verklighet med sin fantasi och det är underhållande, kul och fantastiskt snyggt.

Chow är en mästare på att blanda komedi med visuell och välkoreograferad action vilket betyder att det blir ett rent nöje att följa hans fortsatta karriär.

Visste du att?

  • I februari 2005 passerade “Kung Fu Hustle” en annan av Chows filmer, “Shaolin Soccer”, och blev den mest inkomstbringande filmen i Hong Kong (av filmer producerade i Hong Kong).
  • När hyresvärden sätter sig mellan maffiabossen och hans assistent så vänder hon sig mot honom, vaggar på fingret och knyter näven (knäckande knogar hörs). Hon rycker upp huvudet och bossen nickar förstående och hyresvärden tummar sin näsa. Precis som Bruce Lee gjorde i “Return of the Dragon” när han mötte en maffiaboss.

Se/köp den här

Senaste kommentaren:
2 kommentarer · Skriv en kommentar!

93. Gone, Baby, Gone (2008)

I en av Bostons tuffaste områden blir en fyraårig flicka kidnappad. Privatdetektiverna Patrick Kenzie och Angela Gennaro vill först inte ta sig an fallet, men när barnets faster ber på sina bara knän startar de en utredning som gör att de sätter allt på spel; sitt förhållande, förstånd och livet.

Ben Affleck visar med sin stora regidebut att han hamnat på fel sida av kameran. “Gone Baby Gone”, en filmatisering av en roman av Dennis Lehane, är en alldeles strålande film fylld till brädden av stämning. Med strålande dialog och fläckfri rollbesättning. Den ställer frågor om rätten att döda och ta rätten i egna händer på både grova och mer subtila plan.

Clintans “Mystic River” satte ribban för Dennis Lehane-filmatiseringar. “Gone Baby Gone” klarade hoppet utan problem med samma dos av stämning och nu väntar vi bara på Martin Scorseses Lehane-failmatisering; “Shutter Island” (Patient 67).

Visste du att?

  • Ben Afflecks gamla kemilärare från high school gör en cameo under en begravningsscen
  • Detta är Ben Afflecks första manus sedan han skrev den oscarsvinnande “Good Will Hunting” 1997.

Se/köp den här

94. Good Night, and Good Luck (2006)

“Good Night, and Good Luck” handlar om CBS-ankaret och TV-journalisten Edward R. Murrow, som med sitt nyhetsprogram See It Now på bästa sändingstid, inför miljoner TV-tittare, attackerade Joseph McCarthys häxjakt på kommunister.

En paranoid era som präglades av svartlistning av halva Hollywood, angiveri och offentliga korsförhör.

George Clooney guidar med stadig hand en stab av toppskådisar i en sjudande långsam och tät thriller som är glidande stilren och kanske på ytan väldigt enkel. Men mellan cigarettrök och sänkta ögonbryn hittar man både spännande och angelägna ämnen samt väl understrukna paralleller mellan McCarthys paranoida kommunistskräck och Bushs något tvivelaktiga värderingar.

En välgjord och autentisk film om civilkurage och att våga ta ställning.

Visste du att?

  • Filmen spelades in i färg och konverterades till svartvitt i efterhand
  • Enligt George Clooney, på kommentatorspåret på DVD, så var det ca 20% som under testvisningen inte visste vem Joseph McCarthy var, utan ville veta vem den skådisen var. Alla scener med McCarthy är riktiga nyhetsbilder
  • Den berömda frasen “Good night, and good luck” kommer från Edward R Murrows år som reporter i London under andra världskriget. Under de konstanta bombningarna av London så var det den frasen många använde sig av när man sade adjö till varandra; eftersom man man inte visste om man skulle mötas igen.

Se/köp den här

Ingen kommentar ännu. Du kanske blir först? · Skriv en kommentar!

95. Son of Rambow (2008)

Året är 1982. “Son of Rambow” är namnet på skolkamraterna Will och Lees nyfilmatisering av Stallone-filmen “First Blood”, inspelad med en stor videokamera och med ännu större ambitioner. Will är en blyg skolpojke som växer upp i en strängt religiös omgivning. Moderna företeelser som tv och film är förbjudna. En dagvisar Lee Carter, skolans värsting, honom en dålig videoinspelning av den första filmen om Rambo varpå hans livliga fantasi vaknar till liv. Han dras med i Lee Carters nya filmprojekt, en egen version av “First Blood”. De två pojkarna ger sig i smyg ut i skogen för att filma och deras hemlighetsmakeri och oskuldsfulla ambitioner leder snart till en stark vänskap. Både vänskapen och filmen kommer dock att sättas på prov.

Garth Jennings och Nick Goldsmith är även kända som Hammer & Tongs. De tog sig an att filma en egentligen ofilmbar bok - “Liftarens guide till galaxen” - med ett ganska okej resultat. Som vanligt så kommer boken alltid att klå filmen.

“Son of Rambow” är däremot inspirerad av Garths uppväxt och visar hur ett filmintresse kan vara en start på något större. Filmen är fylld av värme, humor och lyckats fånga tiden på ett fantastiskt sätt. Men speciellt visar “Son of Rambow” den fina broderliga vänskapen mellan två småkillar.

Visste du att?

  • En av killarna i Didiers entourage har solglasögon på sig. Det var inte för att se cool ut; utan som regissören sade på kommentarsspåret på DVD:n: Han kunde inte sluta titta in i kameran.
  • I scenen där Will Proudfoot ligger i sängen och ritar så nynnar han på Kraftwerks “Tour de France”. De var dock tvungna att dubba hans nynnande då de inte lyckades få rättigheterna till att använda den låten. Nynnande ersattes i efterhand med regissören Garth Jennings egna nynnande, som inte var en Kraftwerk-låt.

Se/köp den här

Ingen kommentar ännu. Du kanske blir först? · Skriv en kommentar!

96. Bara en dag (2004)

För nio år sedan träffades två unga främlingar - amerikanen Jesse och fransyskan Céline - på ett tåg mellan Budapest och Wien. De tillbringade en natt tillsammans och skildes därefter före soluppgången.

Nu återförenas trion i filmen Bara en dag, där Jesse och Céline möts i Paris och får chansen att ta reda på vad som kunde ha hänt den där första gången. Enda problemet är att de bara har några få timmar på sig att förmedla de tankar och känslor om det möte som följt dem under de nio åren som gått.

Det största problemet med “Bara en dag” är att den slutar. Nej, riktigt så farligt är det kanske inte. Men när du väl sitter där och eftertexterna rullar så vill du bara ha mera. Hade du haft möjligheten så har du nog lätt kunna följa Jesse och Celine minst en timme till.

Det är en fin liten film som gör en handfull med andra filmer sällskap i kategorin “där uppföljaren är bättre”. Precis som “Star Wars” alltså. Man älskar den första men den andra är lite bättre. Här slutar Star Wars-liknelserna; jag lovar.

Dialogen är fantastisk (även om man undrar om någon annan än Julie Delpy pratar så där på riktigt) och både Ethan Hawke och Julie Delpy ger trovärdighet till Jesse och Celine. Diggar du dialogdriven film, välskrivna karaktärer och fortfarande tror på att äkta kärlek överlever (för visst gör den?) så är denna film en tia. Du kommer också få uppleva något av de bästa sluten i filmhistorien.

Visste du att?

  • Inspelningen tog enbart 15 dagar
  • Trots att filmen inte är baserad på en tidigare text så var den nominerad för en Oscar för “bästa manus baserad på förlaga”. Akademins regler säger dock att eftersom den är en uppföljare så är den baserad på tidigare material och ryms då inom den kategorin
  • Mannen och kvinnan som Julie Delpys karaktär Celine pratar med på innergården är hennes biologiska föräldrar, Albert Delpy och Marie Pillet

Se/köp den här

97. Transamerica (2006)

Bree, en transexuell man, försöker övertyga sin skeptiska terapeut om att han är redo att genomgå operationer för att bli kvinna. Planerna stoppas dock när den småkriminelle sonen Toby åter dyker upp i Brees liv. De hamnar på en resa tillsammans där Bree försöker försona sig med sitt förflutna.

Det är stjärnan från tv-serien “Desperate Housewives”, Felicity Huffman, som har fått den tuffa uppgiften att gestalta en transexuell man som vill bli kvinna och som han, ursäkta, hon gör det. För rollen som Bree belönades hon med priset för Bästa skådespelerska vid filmfestivalen Tribeca i New York, en Golde Globe-statyett och en Oscarsnominering.

Det är nästan enbart för Felicity Huffmans rolltolkning som du borde se “Transamerica”. Hon prickar så ruskigt rätt med kroppsspråk och blickar. Men förutom Huffman så är filmen proppfull med riktigt bra prestationer.

Regissören Duncan Tucker kryddar denna roadtrip med vackra naturbilder och värme, kärlek och sympati mellan karaktärerna. Den är fylld med humor (men gör aldrig narr av ämnet) och tårar. Det är en film om önskan hitta sig själv, att passa in. Om familj, förändring och acceptans. Vare sig du har konstig frisyr, man eller kvinna, grön hud eller bara råkar vilja bli av med den där penisen.

Visste du att?

  • Duncan Tucker fick idén till filmen efter att ha delat hus med skådespelaren Katherine Connella. Efter fyra månader berättade Connella för Tucker att hon var intersexuell och blivit uppfostrad som pojke.
  • Felicity Huffmans man, skådespelaren William H Macy, producerade “Transamerica”.
  • Huffman var tvungen att bli klar med sina scener tidigare än planerat då hon fick rollen i tv-serien “Desperate Housewifes”.

Se/köp

Senaste kommentaren:
1 kommentar · Skriv en kommentar!

98. Vänner för livet (2007)

Charlie Fineman (Adam Sandler) har förlorat hela sin familj i elfteseptemberattackerna. Han stöter ihop med en gammal rumskompis (Don Cheadle) från college och det verkar som deras återupptäckta vänskap kan hjälpa honom att sakta återhämta sig från sin stora sorg. Det är en film att våga öppna sitt hjärta och släppa in det oväntade.

Charlie Fineman är en man i total förnekelse. Han har förlorat fru och barn och stänger ute världen. Han spenderar dagarna med att spela tv-spel, samla vinylskivor och käka kinamat. Han är en bra bit ifrån att komma tillbaka in i livet.

Just därför är det kanske inte så svårt att förstå att det är just “Shadow of the Colossus” han spelar på sin Playstation 2. Det japanska spelet handlar nämligen om den unga mannen Wander som måste besegra 16 varelser, kallade colossi, för att återuppliva hans älskade Mono.

Don Cheadle är Alan Fineman. Framgångsrik tandläkare med fru och barn. Hans liv är dock lite för trist tycker man sig ana. När han stöter på sin gamla rumkamrat från college så känner han inte bara medlidande, men också en chans att bryta sin egen tristess. Cheadle är bra som tandläkaren Alan Fineman, som egentligen bara behöver hitta tillbaka till barnet inom sig.

Adam Sandler däremot är perfekt som Fineman. Han ser dessutom exakt ut som Bob Dylan i sin Blonde on Blonde-period. Så fort Charlie blir påmind om sitt tidigare liv så stänger Charlie ned. På med hörlurarna och iväg på sin scooter. Han hukar med axlarna, puffar upp påsarna under ögonen och raspar med rösten. Han är bilden av förtryckt sorg.

Cheadle och Sandler visar upp gång på gång scener med hjärta och värme mellan sig och “Vänner för livet” blir aldrig riktigt förutsägbar som man kanske skulle tro.

Visst, det är sentimentalt. Men det är en fin resa om ensamhet, sorg och vänskap.

Visste du att?

  • Manusförfatten Mike Binder, tillika regissören, skrev huvudrollen med Tom Cruise i åtanke. Han tackade dock nej till rollen.
  • Den typen av scooter som Charlie Fineman åker genom stan med är olaglig att använda i New York.
  • Titeln på filmen kommer från The Who’s låt “Love Reign O’er me”. I filmen görs låten av Pearl Jam.

Se/köp den här

99. Clerks 2 (2006)

En incident i Dante och Randalls affär tvingar dem att söka nya horisonter - de beslutar sig för snabbmatskedjan Mooby’s.

Regissören Kevin Smith tar oss i “Clerks 2″ tillbaka till Quick Stop Groceries. Närlivsen där den första filmen utspelade sig. Vi är tillbaka, men enbart för att upptäcka att stället brunnit ned till grunden.

En brand som tvingar Dante och Randal till förändring efter att ha “slitit” på Quick Stop i närmare ett decennium. Förändring är att att det börjar jobba på hamburgerrestaurangen Mooby’s.

Det är samma personkemi och råa jargong som vi älskade från den första filmen. Men denna gång har de också fått en Transformersnörd, som dessutom är oskuld och religiös, att mobba. Något som är mumma för Randal (Jeff Anderson). Stackars stackars Elias…

Det märks sannerligen att det är en Kevin Smith film. T ex så nämns termen “ass to mouth” 16 gånger i filmen. 14 av dessa är i samma sekvens där Randal börjar med “…seventeen year old girls likes the practice”. Vidare får vi uppleva en scen med en åsna och en rökmaskin, något som ingår i showen “Kinky Kell and the Sexy Stud”. Fyll i luckorna själv…

Mottagandet för “Clerks 2″ var överlag mycket positivt (bland annat en åtta minuter lång stående ovation i Cannes), men det är några som kanske inte riktigt uppskattade den lika mycket.

Den amerikanska filmkritikern Joel Siegel skapade lite debatt då han under en pressvisning, 40 minuter in i filmen och ovan nämnda åsna dyker upp, ställde sig upp och proklamerade: “Time to go. This is the first movie I’ve walked out on in thirty fucking years.“. Han stegade sedan ut ur biografen. Han valde att ta utgången längst bort så att alla skulle uppmärksamma detta.

Kevin Smith slog tillbaka på sin blogg och kallade honom oprofessionell: “You never… NEVER disrupt a movie, simply because you don’t like it.“.

Kevin Smith och Joel Siegel möttes senare under ett radioprogram där Siegel bad om ursäkt för sitt beteende under utmarschen och att han tycker Smith är en “fine filmmaker”. Han försvarade dock sitt val att marschera ut.

Visste du att?

  • Jennifer Schwalbach Smith, som spelar “Mrs Hicks”, är Kevin Smiths fru.
  • Alla Smiths filmer, med undantag för “Jersey Girl”, sammavävs av karaktärer från hans tidigare filmer. Detta är den sjätte filmen i “View Askew”-universumet. “Clerks 2″ är dock hans första riktiga uppföljare
  • Huset där Dante plockar upp Randal i början av filmen är Kevin Smiths gamla barndomshem.
  • Bokstäverna i “Clerks 2″-logotypen kommer från kända hamburgerkedjors logotyper. C från Carl Jr.’s, L från McDonald’s pommes frites-karton, E från Burger King’s Whopper, R från Burger King, K från KFC och S från Popeye’s.

Se/köp den här

100. Serenity (2005)

Kapten Malcolm Reynolds är en hårdhudad veteran som kämpat och förlorat i ett galaktiskt inbördeskrig. Nu reser han runt i världsrymden med sitt rymdskepp Serenity och livnär sig på frakt av varor och passagerare och även en del mindre brott. Med sig har han sin lojala besättning.

En rymdwestern signerad Joss “Buffy” Whedon. Smaka på det. Det smakar ljuvligt, visst gör det? Jag tycker det, men “Serenity” är möjligtvis inte en film för alla men alla borde defintivt ge den en chans.

När “Serenity” kom 2005 så hade tv-serien “Firefly” haft premiär, fått kultfölje och lagts ned. Fjorton avsnitt av serien hann produceras och filmen är en fortsättning. Att det är en fortsättning betyder inte att du måste ha sett serien för att uppskatta “Serenity”. I mitt fall så fick jag upp ögonen för serien efter att ha sett filmen.

“Serenity” är en gammal hederlig science fiction med visuellt vackra effekter, högt tempo, smart skriven dialog och en hel hög med fantasi.

Visste du att?

  • En DVD med “Serenity” flögs upp till den internationella rymdstationen med rymdfärjan Atlantis under juni 2007 (STS-117)
  • Filmen var Joss Whedons debutfilm som regissör.
  • Filmen är rankad som #5 i Rotten Tomatoes “50 Best TV Adaptations of All Time”

Se/köp den här: