MovieZine.se
17. Gladiator (2000)
Tvingad in i slaveriet av en korrupt, incestuös arvinge till tronen, blir den romerske generalen Maximus (Russel Crowe) en gladiator. Hans skicklighet i arenan för honom slutligen till Rom, Colosseum och en hämdlysten kraftmätning med den nye kejsaren…
“Gladiator” är nog den första filmen många tänker på när antikens episka filmer kommer på tal. Mästaren Ridley Scott har med denna film skapat ett så fullkomligt hantverk att den gav nytt liv till genren, en genre som slumrat sedan dess gyllene ålder på 60-talet med massiva produktioner såsom “Ben Hur”, “Cleopatra” och “Spartacus”.
Och det är episkt så det förslår. Redan efter filmens första par minuter bjuds publiken på ett fantastiskt fältslag, där de romerska legionerna i perfekta led och ordning, med strikt precision ställs mot horder av vildsinta barbarer. Förutom att effekterna är vansinnigt välgjorda dras vi snabbt in i den romerska världen - vi ser inte romarna som togaklädda sprättar (ännu), utan som civilisationens ljus i en mörk och skitig värld. Det är som Braveheart, fast omvänt.
För de två personer som läser nollnollbloggen men ännu inte sett Gladiator, följer berättelsen den romerska generalen Maximus Decimus Meridius (Russel Crowe) som endast längtar efter att få lämna ett långt liv som yrkesmilitär och general och dra sig tillbaka till sitt hem i Spanien med fru och barn. Men kejsarsonen Commodus (Joaquin Phoenix) förräderi leder till att fru och barn blir mördade och Maximus blir tillfångatagen och såld som slav till gladiatorspelen som för honom raka vägen till Rom.
Rollen som Maximus katapulterade australienaren Russel Crowes namn rakt in i Hollywoodeliten. Och med god anledning. En av filmerns tagliner var “A general who became a slave. A slave who became a gladiator. A gladiator who defied an emperor.” Russel Crowe har en oerhört intensiv närvaro och utstrålning i alla tre rollerna, och bidrar till att filmen behåller sitt fokus trots drastiska miljöskiften. En riktigt 2000-talets hjälte, med brister och tillkortakommanden, som trots dessa kan överkomma rädsla och hat och mot alla odds göra det rätta. Crowe fick en rörande enlig Oscar för sin prestation.
Joaquin Phoenix, som spelar den korrupta och nyckfulla kejsaren Commodus, var då ett relativt okänt namn som fick visa upp sin talang. Det hade varit lätt att svartmåla karaktären och göra en Disneyfilmskurk av honom. Men man har valt att tydliggöra kopplingen mellan Commodus bristande självförtroende och den ohöljda narcissisim som gör honom till en skurk. Tack vare Phoenix djup och fingertoppskänsla i regin dras man mellan avsky, medkänsla, förakt och äckel inför ett mänskligt porträtt av en maktberusad galning. Phoenix nominerades för en Oscar för bästa manliga biroll.
Även birollerna gör fina prestationer i filmen (Richard Harris som kejsare, Connie Nielsen som Lucille och Derek Jacobi som senator Gracchus, bl a), men Phoenix och Crowe stjäl precis alla scener i filmen.
Det vi kanske ändå bäst minns av Gladiator är hur visuellt fulländad den, i synnerhet i de fantastiska scenerna filmen är döpt efter: gladiatorspelen. Koreografin, effekterna, musiken, pampet, de blodiga striderna är bland det snyggaste vi har sett på länge (och i mångt om mycket, sedan dess) Striderna inblandar bl a stridsvagnar (den antika sorten dragen av hästar), tigrar (!) och otroligt påkostade kostymer och rekonstruktioner. Musiken av Hanz Zimmerman är i egen klass och är grädden på moset för en av de vackraste adrenalinkickarna vi fått i det nya seklet.
Visste du att?
- Filmen vann fem Oscar: bästa film, bästa manliga huvudroll, bästa visuella effekter, bäst ljud och bästa kostymer. Nominerades bl a för bästa manliga biroll, bäst regi, bäst musik.
- Filmen är väldigt löst baserad på historiska händelser. Kejsare Commodus uppskattade gladiatorspelen och deltog faktiskt i ett antal strider. Till skillnade från filmen regerade dock Commodus i 13 år mötte sitt slut när han mördades i sitt bad av en mördare som lustigt nog hette Narcissus.
- Mel Gibson tackade nej till rollen. Vi ska nog vara glada både för att Braveheart inte blev gladiator och att Antonio Banderas aldrig tillfrågades trots planer på att förvandla Gladiator till “Thirteenth Warrior 2: Ibn goes to Rome”.
Se/köp den här
Gästbloggare: Omar El Mestikawy är en av skaparna bakom (numera nedlagda) film- och biohemsidan Biotider.se, vars tekniska plattform idag lever vidare på MovieZine.se. På dagtid jobbar han inom läkemedelsindustrin, men den sanna passionen förblir film. Om “Volver - Att återvända”, “Bourne”-filmerna och “300″ är favoriter, är den blivande kultfilmen “Black Dynamite” den allra senaste förälskelsen.
9 kommentar
Hade Mel Gibson sagt ja, hade det blivit en helt okej actionrulle med klös i, men inte det mästerliga epos det är nu. Jag skulle satt Gladiator några pinnar högre, för även om jag sett filmen säkert 5-6 ggr så är jag fortfarande inte trött på den. En bra sak är också att trots att filmen är extremt blodig, så är den inte äcklig att titta på. Det frossas inte i kötta-effekter, våldet finns där, men blir aldrig grafiskt jobbigt.
Riktigt grym film.
Men lätt trodde jag denna iaf skulle komma topp 10.
Men men…
Nä nu vet jag att jag kanske kommer låta väldigt nedlåtande och arg, men de läger sig väl sen så de jag säger nu får man väl ta med en nypa salt.
Men just nu är jag så jävla besviken Gladiator ska hamna på en solklar topp-tio den är helt galet bra, snygg foto, grymma skådespelar, musiken,stämningen handlingen och historia, hamnar de mer värdelösa låtsas djupa skit filmer, och kinesiska dramer och franska mupp filmer över den kommer jag nog att själv antända, för denna lista saknar film som borde vara med och innehåller film som inte borde finans på tidernas 1000 bästa filmer kinesiskt skit bland annant. så sammanfattningsvis kan jag säga GALET BESVIKEN.
Men jag vill avsluta med en lite roliga fakta, filmen gjordes 2000 ett år efter att Magnus Samuelsson vann worlds strongest man, han blev tillfrågad att vara med i den här filmen men tackade nej för han vara rädd att de skulle bli en/va en B film, de är rätt roligt
Jag säger snarare tvärtom, besviken att se den här filmen så högt upp. Visst är den fantastisk på det den gör men den är så klyschig, så förutsägbar, så platt och enkel att den inte alls platsar i toppen så som jag ser det.
Mattias L: Förklara gärna vad du menar med klyschig och platt. Förutsägbar kan jag helt klart köpa och klyschig till viss del. Ex. att hans fru dör och han blir den tyste hämnaren. Det är en klassisk klyscha. Men samtidigt svår att undvika om man inte vill göra ett glatt familjeporträtt vilket här inte var fallet. I övrigt så är det ett ganska bra och mångbottnat karaktärsporträtt vi får se tycker jag. Man sympatiserar med flera karaktärer, även skurken då man tycker synd om honom och de fyra huvudkaraktärernas (Maximus, Commodus, Marcus Aurelius, Lucilla) personligheter målas ut i ganska ingående porträtt som visar både onda och goda sidor hos alla så jag har väldigt svårt att se hur den kan kallas platt. Just Commodus är ju även en ganska så okonventionell och inte särskilt klyschig skurk, då man får hela förklaring till varför han är som han är till skillnad från många filmer där skurkarna är skurkar för att de är “onda” utan motivering.
Ja, visst har den kvalitéer och sidor som lyfter den från mängden. Jag tycker det är en väldigt bra film, bitvis fantastisk faktiskt. Men för att komma in på topp 20 under ett helt decennium så krävs det mycket mer för mig. Så det jag pratar om är relativt till det, inte till genomsnittsfilm.
Jag tycker den är väldigt klyschig på många sätt, även om bra detaljer ofta slätar över det. Som hur hjälten vinner trots att han dör, han lyckas döda skurken och får återse sin familj i himlen. Lyckligt slut fast ändå inte. Hur skurken i slutstriden förlorar trots att han fuskat. Och du pratar om att man får en förklaring till varför skurken är som han är så tycker jag hela den grejen är platt och klyschig också. Det är liksom ytligt och enkelt. Vilket visserligen lyfts av Joaquin Phoenix fantastiska rollprestation. Men det förändrar inte att den där anledningen för mig känns rätt Psychology 101. Och återigen tycker jag det är viktigt att påpeka att när jag säger platt och klyschigt så är det relativt till topp 20 för ett helt decennium.
Dessutom är dom där förklaringarna inte särskilt ovanliga i Hollywoodfilm. Så det känns ju inte direkt unikt heller.
Är det bara jag eller? klippet är inte gladiator utan en kinesisk film?
Oväntat det var när man kom till Plats 17 och ser Gladiator och att Markus L som dissat Lynch och Tarantino hyllar denna blockbuster-film till skyarna.
Gillar du inga filmer som utmanar ditt intellekt ens en SMULA, Markus L?
Bra film visst, men knappast någon top 10 över ett helt decennium.