MovieZine.se
24. Hämnarens resa (2002)
Ryu är desperat. Han har just fått sparken eftersom han tagit hand om sin sjuka syster. För att överleva behöver han en ny njure och därför försöker Ryu köpa en på svarta marknaden. Men han blir bedragen och lurad på sina sista pengar. När allt hopp tycks vara ute säger Ryus flickvän: - Det är inte ädelt att kidnappa någon för en god sak…
En liten flicka förs bort och den rike fadern, Dongjin, krävs på pengar. Men saker går fruktansvärt fel och flickan hittas dagen därpå drunknad. Bortom all kontroll tar fadern upp jakten på förövarna. En ond spiral har satts i rörelse, och ingen verkar undkomma att långsamt dras ner i en nattsvart avgrund av dödlig desperation.
Chan-Wook Park har sagt att “Hämnarens Resa” är “en mörk, grym sorts film”. Med tanke på hur jävla ond den här filmen är mot alla inblandade är det en grov underdrift. Storyn är så hårdkokt orättvis att man baxnar och så oförutsägbar att man vill applådera. Stämningen är mörk och brutal. Våldet, i de små doser det kommer och hur stiliserat det nu må vara, är chockerande kompromisslöst.
Det är en i allra högsta grad nihilistisk film där svart och vitt inte existerar. Bara olika gråzoner. Det mest intressanta är hur den får oss att tvivla på vem vi ska sympatisera med, Ryu eller Dong-Jin, genom att ifrågasätta vår egna moraliska ståndpunkt
Visste du att?
- Regissörens originaltanke var att gradvis ändra färgerna till svartvitt ju längre filmen led. Budgetproblem ledde dock till att dessa planer skrinlades. Idén återanvändes dock i specialversionen av region 3-utgåvan av “Lady Vengeance”.
- Manuset skrevs på 20 timmar nonstop.
Se/köp den här
- Köp: Discshop - DVD - 69 kr
4 kommentar
Den här är nog top 10 för mig, helt fantastisk och den klart starkaste i hämndtrilogin enligt mig.
Chan Wook Park är en fantastisk regissör. Hoppas Oldboy får en hög plats.
Bara trailern tog lite musten ur mig. Det är jobbigt med filmer där man inte vet var man ska stå. Gråzoner är bra, men det får inte bli för mycket, speciellt när ämnet är så tungt bara i sig själv. Bävar lite för när jag ska se den här filmen, känns som en som man inte riktigt kommer orka igenom. Det är alltid svårt när barn blir offer på film.
Första filmen i Park Chan-wooks triologi om hämnd, de andra är Old boy och Sympathy for Lady Vengeance. Kul att den e med på listan liksom Wong Kar-wais triologi (Days of being wild, In the mood for love, 2046)